Publicerad 13 dec 2025 kl 14.00Uppdaterad kl 14.08

I en fyra timmar lång dokumentär får vi följa Diddys sista dagar i frihet.

Valerie Kyeyune Backström ser hajpade ”Sean Combs. The reckoning”

I ”Sean Combs. The reckoning” får vi se Diddys sista dagar i frihet innan häktning.

Foto: RUBA / BACKGRID UK / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Hämnden är en rätt som bäst serveras kall. Och dokumentären ”Sean Combs. The reckoning” på Netflix har inte som ärende att bara visa det vi redan visste om den numera fängelsedömda rapparen och skivbolagsmogulen Sean ”Diddy” Combs.

Nej, dokumentärens mål är att krossa Diddy i grunden.

Många är kallade, få utvalda, men ingen lika lämplig som Curtis ”50 Cent” Jackson, kungen av småsinthet. Nu är Diddy långt ifrån den enda kändisen som ”Get rich or die tryin’”-rapparen har en lång beef med. Men frågan är om han någonsin tagit sitt hämndbegär och gjort något så storslaget, med en sådan kirurgisk precision?

Foto: Netflix

Öppna bild i helskärm

För samtidigt som Joakim Lundells advokat i början av förra veckan krävde att SVT skulle ta bort ”Hatet”, restes liknande krav på andra sidan Atlanten. Avlägsna dokumentären omedelbart, yrkade Diddys juridiska ombud, med hänvisning till att ”Sean Combs” innehåller videomaterial som produktionen anklagas för att sakna rättigheter till. 

Och vilket videomaterial sen!

Det är detaljerna som gör dokumentärserien till en sådan bomb. Vi får höra mordanklagelser, spekulationer om förskingring och allmänt svineri. Att Diddys beteende får den ökände Suge Knight att framstå som en moralens väktare säger en del. Och trots att dokumentären knappast blundar för komplikationer eller motsättningar finns det inget tvivel om målet: utplåning. 

Till hjälp har man en otrolig uppställning intervjuade: en manlig eskort, delar av rättegångsjuryn, polis, diverse musiker och medgrundaren till Diddys skivbolag Bad boy records, Kirk Burrowes.

Sean Combs framställs dokumentären igenom som en dålig rappare, Mark Curry härmar Diddys bristande förmåga i en episk scen. Från avsnitt ett är budskapet tydligt: Diddy saknar talang, rytm, känsla. I slutet får en försmådd producent, så där i förbifarten, gapskrattande berätta att det tog Diddy åtta månader att lägga en vers. Aouch!

Sean Combs utmålas som en avundsjuk, talanglös utnyttjare som bokstavligen går över lik för att nå pengar, makt och framgång. En skrivbordsgangster med hävdelsebehov och mindervärdeskomplex. En man som påstås ha satt i system att ”sno” kända rappares kvinnor, och därefter kontrollera och misshandla dem. Än värre: smygbög!

Sean Combs sista dagar för tankarna till filmen ”Capone”, tycker Valerie Kyeyune Backström.

Foto: RUBA / BACKGRID UK / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

”Sean Combs” är trots sina fyra timmar tajt, otrolig tv. Den typ av dokumentär Netflix först revolutionerade branschen med. Det beror dels på paketeringen, uppställningen av medverkande. Men det riktigt sjuka är videomaterialet. Diddy lät nämligen filma i princip hela sitt liv. På något sätt har ”Sean Combs” kommit över videomaterialet från Diddys sista vecka i frihet innan han grips av polis i New York. Det är oförglömlig tv.

Diddys uppenbarelse för tankarna till Tom Hardys gestaltning av den gangsterbossens Al Capones sista dagar i ”Capone” där han sitter plufsig på sin hotellsäng. I Combs skrivbordslådor hittar polisen piller och glidmedel. Vi får höra honom ringa och skälla ut sin advokat, och upprört hävda att det verkliga slaget ej sker på CNN, utan på sociala medier. Vi hör honom mala, domdera fullständigt uppfylld av sig själv, bortkopplad från verkligheten. 

Men även här är de små scenerna de mest förödande. Dokumentären påstår att Diddy egentligen vantrivs med och är rädd för svarta personer, men utnyttjar dem när han tjänar på det. Klipp till några dagar innan gripandet, Diddy med entourage spatserar på Harlems gator, tar bilder med fans, hänger med Jim Jones, framstår som en man av folket.

Tills han åter flyr in i sin lyxbil, och där ropar på handsprit. Han ondgör sig skrockande över hur smutsig och äcklig han känner sig efter att ha minglat med den svarta pöbeln: efterfrågar peroxid till den kommande, stekheta duschen.

Iskallt, 50 Cent.

TV

SEAN COMBS. THE RECKONING

Regi Alex Stapleton

Fyra avsnitt

Netflix

Visa mer

Valerie Kyeyune Backström är biträdande kulturchef på Expressen.