Publicerad 13 dec 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 12.09
Vi kommer att trampa helt fel om vi inskränker ungas digitala frihet samtidigt som internets maktspelare tillåts härja fritt, skriver debattören.
Pontus ”Anjo” Björlund är youtuber.
Foto: Youtube
Öppna bild i helskärm
Christofer ”Chrippa” Lundström.
Foto: Youtube
Öppna bild i helskärm
Patrizzia Ohlson Öjemark, PR-specialist.
Öppna bild i helskärm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Australien förbjuder sociala medier för barn under 16 år. Den svenska regeringen verkar inte främmande för att ta efter och utreder i detta nu möjligheterna för en skarp åldersgräns.
Syftet är förstås gott: att skydda de yngre från övergrepp, desinformation och destruktiva ideal. Det är en begriplig reaktion då samhället ofta svarar med förbud på det som skrämmer. Från moralpaniken kring serietidningar på 50-talet till videovåldsdebatten på 80-talet och kraven på att ”stänga ner internet” när nätet var nytt.
Men att gå in och begränsa tillgången till sociala medier är inget annat än ytterligare en maktutövning. Vi måste kunna sträva efter att förbättra den plats där så många i dag delvis lever sina liv. I stället passar politikerna på att plocka enkla poänger genom förbudspolitik. Det är en slö och ineffektiv väg att gå.
Influencers är visst makthavare
Vi som arbetar nära det som ofta avfärdas som den trashiga sidan av sociala medier har länge vetat hur influencerekonomin fungerar. Enskilda profiler, oavsett nivå av sofistikation, kan sätta dagordningar, normalisera ideal, driva opinion och förflytta beteenden. De kan ofta göra det helt oreglerat och utan att vi har insyn i deras kommersiella intressen. Ju mer häpnadsväckande innehåll desto mer pengar tjänar de. Plattformarna är infrastrukturen och influencers är kraften som får ekonomin att röra sig.
Dokumentären ”Hatet” har äntligen fått gammelmedia och kultureliten att rikta uppmärksamhet mot internets makthavare. Flera profilerade personer uttrycker stöd för Lundell och ifrågasätter SVT:s framställning, och det rör upp att ”Chrippa” och ”Anjo” kunnat normalisera lögner och uppvigla till näthat samtidigt som de strategiskt byggt sina varumärken och privata förmögenheter.
Joakim Lundell i SVT-dokumentären.
Foto: SVT
Öppna bild i helskärm
Oavsett vem som talar sanning har dessa youtubemän, tillsammans med resten av influencervärlden och anonyma konton, fritt spelrum. De lämnas i princip fria att agera som mediehus utan ansvar. Något som förvånar mig är att politiken just nu väljer att rikta strålkastaren mot följarna – inte mot avsändarna. Det är ju de som utövar makten som ska regleras, inte vanliga människor.
Sociala medier är en självklar del av ungas sociala liv, deras humor, deras referenser och deras kreativitet. Att begränsa deras tillgång till den arenan är inte att skydda deras frihet. Det är dessutom smärtsamt uppenbart att de kommer hitta andra sätt att vara och mötas online.
Om politiken menar allvar med att skydda barn och unga måste åtgärderna riktas dit makten faktiskt finns: hos influencers, annonsörerna som finansierar dem och plattformarna som tjänar på deras räckvidd. Precis som den ansvariga utgivaren för ”Hatet” fått stå till svars för dokumentärens pressetik och sanningsenlighet ska också influencers hållas ansvariga för sitt innehåll. Det kan inte vara så att en mediechef granskas medan profiler med miljonräckvidd kan säga vad som helst utan konsekvenser.
Annons
Tillsätt ansvarig utgivare
När räckvidden motsvarar ett mediehus måste även ansvaret göra det. Sätt krav på att konton med över 50 000 följare ska ha ansvariga utgivare. Konton där mer än hälften av följarna är under 18 år borde inte få använda plattformen för kommersiell reklam eller sponsrat innehåll.
Vidare behövs hårda sanktioner mot plattformar som upprepade gånger låter regelbrott passera.
Jag hoppas att det uppvaknande som följt efter ”Hatet” leder till politik som värnar barns och vanliga människors frihet, och sätter gränser för det oreglerade maktutövande som hotar den.
Tills influencers hålls ansvariga är alla förbud mot barn bara symbolpolitik.
Av Patrizzia Ohlson Öjemark
PR-specialist