Robert Limmergård anser att säkerhet i första hand är en kulturfråga.
– Jag skulle säga att den nog mer är en mänsklig fråga än en teknisk fråga, som skydd mot dataintrång. Det handlar tyvärr om det här tråkiga med medvetenhet och rutiner. Företag, lärosäten, forskare – alla behöver göra en riskinventering. Man behöver bedöma och värdera risker, man behöver fundera på vilken information man delar, och så vidare. Så det är en kulturfråga och en fråga om säkerhetsmedvetenhet, säger han.
Hans råd är att stärka den kollektiva medvetenheten.
– Om vi vågar prata om problemet så kan vi dela erfarenheter och då kan vi dela exempel. Och det kan vi göra mellan oss, företag, forskare och myndigheter. Då höjer vi kunskapsnivån. Men sedan tror jag också att man tyvärr behöver lägga mera resurser på sådana här frågor. Någon måste arbeta med dem och det tar tid, och tid kostar.
Robert Limmergård menar att mycket handlar om att hitta samarbetsformer mellan olika aktörer och myndigheter.
– En sådan sak är hur man samverkar mellan lärosäten och migrationsverk och underrättelsemyndigheter när det gäller vissa visumansökningar och liknande, som man behöver hantera för att tidigt fånga upp säkerhetsrisker. Exempelvis är det en hel del forskare som medvetet planteras in i våra forskningsmiljöer i unga år. Alltså, de kommer inte som doktorander, utan de kommer redan som studenter, säger han.
Det sättet att tänka är något som Robert Limmergård anser att man behöver få in i diskussionen även mellan kollegor.
Ska man hela tiden ha en liten misstanke om att min internationella kollega nog inte är riktigt pålitlig?
– Nej, men vi måste kunna hantera två tankar i huvudet samtidigt. Det vill säga vi ska inte misstänkliggöra någon, men vi ska våga se att det finns aktörer som är ute efter att sabotera eller påverka eller stjäla information. Jag tror att säkerhetsmedvetenheten innebär att vi måste förstå att det finns även onda aktörer i våra miljöer, säger Robert Limmergård.
Men det här måste avvägas mot en öppenhet mot det internationella forskarsamfundet.
– Det är en balans där öppenheten är viktig för vår konkurrenskraft, för våra innovationer och för att hitta på nya lösningar som gör samhället bättre. Men tyvärr så är det just behovet av att hantera det här hotet mot forskning som gör att vi inte bara kan vara öppna, utan vi måste balansera öppenheten mot säkerhet på ett annat sätt i dag än vad vi gjorde för bara fem år sedan, säger Robert Limmergård.