Sömndrucken och uppkrupen i TV-soffan tog jag del av Lucia och hennes årliga ankomst. Invävt mellan de stämningsfulla sångerna fick vi tittare följa hur årets lucia gav sig ut på företag, sjukhus och institutioner för att sprida sitt ljus till människor hungriga på hopp och värme. En aning luggsliten patient på en sjukhusavdelning svarade på frågan om sin favorit bland de olika klassikerna i luciatablån: ”Stilla natt, för den förmedlar den fridfulla stämning som jag längtar så mycket efter.” 

Ett gott val, kanske svarar du detsamma eller så är det någon av alla de andra vackra julsångerna som är din personliga favorit.

För min del har alla gamla klassiker på senare utmanats, en tämligen ny sång har klättrat högt på min personliga hitlista av odödliga julklassiker. Jag talar om Jackson Brownes sång The rebel Jesus, både i dess original och i den svenska översättning som pastorn och sångaren Robert Eriksson gjort och som rockgruppen Folk spelat in. Första versen beskriver målande decemberatmosfären:

”Våra gator fylls med skratt och ljus. Vi kan höra sången klinga. Och vid skyltfönstren så flockas vi och barnens ögon glimmar. Familjer skyndar för att komma hem medan himlen sakta färgas rosa. Snart så samlas man kring bordet än en gång och tackar Gud för alla gåvor och födseln av rebellen Jesus.”

Redan i början av 1970-talet älskade världens singer-songwriters och countrypublik Jackson Browne, vars skivor ofta listas bland historiens allra bästa album. Jackson Browne söker att han aldrig sökt framgången i sig, utan alltid skrivit sånger om världen såsom han uppfattar den. I mitten av 1980-talet blev hans skivor alltmer politiskt medvetna vilket gjorde att Browne glömdes bort av de stora massorna, det årtiondet präglades snarare av yta och glättighet så hans sånger avfärdades av många som för tunga och pretentiösa. Det kan säkert ha smärtat Jackson Browne men han har ändå hela tiden oförtrutet hållit fast och fortsatt arbeta aktivt för rättvisa, fred och mänskliga rättigheter. Sången The rebel Jesus är ett profetiskt tilltal om hur vi både innanför och utanför kyrkans väggar alltför ofta förminskar de radikala konsekvenserna av Jesu budskap. Jackson predikar med sällsynt sälta i sångens tredje vers:

”Vi vaktar vår värld med vapen och lås. Vi vaktar allt vi äger. Och varje år vid juletid ger vi gåvor till varandra. Kanske ger vi något till den fattige om vår givmildhet tillåter. Men om någon av oss skulle ställa frågan om varför det finns fattigdom får vi lida som rebellen Jesus.”

Orden om att vi vaktar allt vi äger utmanas rejält i Bibeln som konkret pekar på vårt ansvar för de fattiga, marginaliserade och utsatta. När Guds son föds sker det inte i ett spektakulärt påkostat sammanhang utan i det lilla Betlehem. Profeten Mika skriver:
”Men från dig Betlehem i Efrata, så obetydlig i Judas släkter, skall jag låta en härskare över Israel komma.” Betlehem betyder brödhuset och kanske det inte bara är en slump att det barn som föds där senare som vuxen säger att han är livets bröd som brett mättar mänsklighetens behov

Julevangeliet visar oss att vi inte är övergivna: Gud längtar efter oss, han söker kontakt med varje människa. Berättelsen tydliggör en Gud som har sträckt ut sina händer i kärlek till den värld som han älskar. Händer som är utsträckta mot världen, händer som håller oss i sin hand, händer som plockar upp oss när vi faller. Det bor en trygghet i tanken att vi alla kan få överlåta våra liv i dem. ”Jag överlämnar mig i dina händer. Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Jag vill jubla av glädje över din godhet.” Ps 31:6-8

Gud vill att vi ska sättas i rörelse för att lindra nöden istället för att som i Jackson Brownes sång stänga nöden ute och knyta händerna om vårt eget. Guds längtan är att våra hjärtan ska bli varma så att vi gör skillnad även med våra händer, dessa fantastiska kroppsdelar som många av oss haft nytta av när vi lärt oss räkna, knyta skorna eller be aftonbön. Glöm inte bort att dina händer även kan användas så de blir till nytta för andra! Många människor upplever tillvaron som oerhört utmanande och sliter med tuffa villkor på många plan och vi kan med våra händer göra stor skillnad i deras situation.

Sträck ut händerna till hjälp!
Handla mat till någon som inte orkar själv just nu. Ring och prata med någon som just nu är ofrivilligt ensam. Greppa telefonen och swisha en gåva till någon som har fått problem med försörjningen.


Knäpp händerna i bön!
Även om det inte är nödvändigt att knäppa händerna för att tala med Gud så är det en fin symbol för vårt beroende av Gud och vår möjlighet att be för den värld vi alla är en del av. Be för dem som är utsatta för fattigdom och förtryck, för de som lider under orättvisor. 

Medan vi trimmar julgransbelysningen, putsar upp glöggservisen och kokar den ultimata knäcken är min önskan att vi alla skulle stanna upp en aning. Kanske bli aningen störda och oroade av tanken på vad Guds entré i världen och hans undervisning om sitt rike egentligen medför och innebär. Min bön är att rebellen Jesus ska få leda oss in i ett liv i hans efterföljelse som gör skillnad för alla människor som lider och sörjer i denna juletid, skillnad mitt i en värld som kippar efter luft under tyngden av förtryck och orättvisor.

Denna text är hämtad från boken Mer än tomtar och glögg – om julens djupare innebörd (Libris förlag)