Publicerad 2025-12-15 22.48
share-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
KONSERT På sitt sätt är detta det närmaste som Radiohead har kommit ett ”greatest hits”-set.
Topparna är också så höga att de är täckta av snö.
Radiohead
Plats: Royal Arena, Köpenhamn. Publik: Runt 17 000 (utsålt). Längd: Två timmar och tio minuter. Bäst: Svårt att välja bland allt från ”Daydreaming” och framåt. Sämst: De spelar inte ”Creep”. Skojar bara…
KÖPENHAMN. Innan konserten försöker publiken längst framme vid scenen starta ”vågen” till musiken som spelas i högtalarna.
Det är en speciell upplevelse. Att folk sträcker upp armarna och jublar till en ambient matta av knaster och brus sker inte ofta.
Men så liknar Radiohead inte heller något annat band av samma storlek. Ingen som går och ser dem väntar sig någon maximal och tydlig arenarrock. Bandet har nästan alltid varit en envis och stolt motsats till alla former av rock och dess klichéer.
Därför kan också en låt som ”Everything in its right place” väcka ungefär samma upphetsning som en, inte vet jag, ”Hungry heart”. Och detta trots att det, enligt alla vanliga måttstockar är ett ljudexperiment.
Radiohead har för en gångs skull inget nytt album att luta sig mot. Den dök från ingenstans och det är högst oklart vad som händer efteråt. De unnar sig att ”bara” vara som alla andra. Det vill säga luta sig tillbaka mot sin stora och välbekanta låtkatalog. För ett band som sedan år 2000 har utmanat sin publik och sig själv till bristningsgränsen kan det tyckas bekvämt och förutsebart.
Men om någon har förtjänat en paus från sin ständiga framåtrörelse är det den introverta kvintetten från Oxford.
expand-left
helskärm
Stora delar av konserten går det inte att önska sig mer. Thom Yorke befinner sig mest i sin egen värld med slutna ögon och ett minst sagt excentriskt kroppsspråk från yttre rymden. När Jonny Greenwood inte står och vrider fram skumma ljud på olika analoga syntar får han sin gitarr att mångdubblas och låta som tio stycken. Radiohead använder inte en trummis utan två. På turné får Philip Selway hjälp av slagverkaren Chris Vatalero. Ibland ännu fler. Det känns som att vem som helst i bandet kan plocka upp ett par stockar om det behövs.
Det är rock som inte är särskilt intresserad av att rocka. Beats som inte går att dansa till. Rullande och monoton krautrock som är mer electronica än kraut och flyktiga melodier av koldioxid. Den hotfulla melankolin omfamnade apokalypsen redan 1997 och har aldrig sett tillbaka.
Då och då lägger de in ballader som får blodet att frysa. Kontrasten mellan de inledande 14 låtarna och den glimrande dubbeln ”Daydreaming” och ”Exit music (for a film) får genast ett kapitel i boken ”100 liveögonblick som du måste uppleva innan du dör”. Thom Yorke tar i så att han nästan svävar över scenen mitt i arenan. För att inte tala om när den oväntade TikTok-favoriten ”Let down” klingar fram strax efter.
Det kanske saknas i delar av konserten, men från och med ”Daydreaming” och rakt genom extranumren växer en omtalad och unik intensitet sig fram under alla lager av ljud och psalmliknande sångmelodier och tar över arenan. Versionerna av ”Fake plastic trees”, ”Jigsaw falling into place”, ”Paranoid android” och alla de andra är majestätiska och orubbliga.
Hur den här progressiva antitesen till poptimistisk och tom saft för strömmade spellistor kunde bli så märkligt populär är fortfarande en av de mest älskvärda gåtorna i en förgiftad värld.
Konserten bevisar en gammal sanning. Glädje kommer och går men pessimism är för evigt.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads, Bluesky och Spotify för full koll på allt inom musik.
FAKTAAlla låtarna
1. Planet telex 2. 2+2=5 3. Sit down, stand up 4. Lucky 5. Step 15 6. The gloaming 7. Kid A 8. Videotape 9. Nude 10. Weird fishes/Arpeggi 11. Idioteque. 12. Everything in its right place 13. Bloom 14. Ful stop 15. Daydreaming 16. Exit music (for a film) 17. Let down 18. Bodysnatchers EXTRANUMMER 19. Fake plastic trees 20. Jigsaw falling into place 21. Paranoid android 22. You and whose army? 23. A wolf at the door 24. Just 25. No surprises
Läs mer