Psykiatrin i Sverige och inte minst i vårt län behöver all hjälp den kan få. Personal har vittnat i media om hur deras verklighet ser ut i vardagen. Att försöka stoppa ett ständigt rinnande flöde känns helt omöjligt. Därför måste en av flera grundorsaker lyftas upp, varför barn och unga mår så dåligt.

Psykiatrisk hälsa hos barn och unga har uppmärksammats i hela världen. Australien och Nya Zeeland har tagit beslut att stoppa mobilanvändning tills barn är 16–18 år gamla. Fler länder är på väg att göra detsamma. Forskningen har visat på orsaken till att barn och unga mår allt sämre. När föräldrar började köpa mobiler till sina små barn i början av 2000-talet eskalerade det.

När jag har gått in och kollat sajter som barn kan vara på, har jag blivit förskräckt. Mobbing, hot, hat, avskyvärda kommentarer om banala småsaker, det kan få vem som helst att må dåligt. Föräldrar som tror sig säkra om att ha koll, har det inte dygnets alla 24 timmar. Barn kan vara rätt förslagna.

Det hat som triggas igång är bedrövligt. Och vi kan inte vara ett land där 12-åringar skjuter ihjäl folk.

Inom Psykiatricentrum sker nu en hel del på kort sikt. Men att ha en omsättning på 1,3 miljarder kronor och nu förslaget att pytsa in 20 miljoner gör inte så stor skillnad. En skötare ger inte mycket för det utan tycker det låter som ”det vanliga politiska snacket”. Under hela 2000-talet har olika politiker haft makten, alltså i 25 år! Mycket liten uppmärksamhet eller ingen alls har ägnats åt användningen av mobiler och kopplingen till måendet hos barn och unga. Alltså orsak och verkan!

På kort sikt kan alla samhällsinstanser hjälpa till på många sätt. Föreningar, inte minst idrottsrörelser, organisationer, offentliga partnerskap och utökat stöd till vårdcentraler och skolor via fler psykologer och kuratorer kan fånga upp de unga och få in dem i något intresse. Sång, musik, dans, rörelse och hälsa både i skolan och på fritiden frigör oxytocin, endorfiner och serotonin bland annat i hjärnan, som gör att människor mår bra.

Vilka djärva politiker vågar lyfta frågan om att följa Australiens och Nya Zeelands exempel? Ska Sverige bli först i Europa eller sist? För det här diskuteras i många länder nu och när ett land beslutar sig kommer det att gå fort.