Publicerad 18 dec 2025 kl 14.00

Författaren och liberalen Johan Norberg har hyllats i USA för sin bok ”Peak human”. 

Lyra Eriksson Lindbäck läser en partsinlaga för frihandel som imponerar – ibland.

Johan Norberg, Timbrokille par exellence.

Foto: NICOLAS MAETERLINCK/Belga/Sipa USA / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Europa står inför civilisatorisk utplåning, enligt Donald Trump. Inom 20 år har vår kontinent blivit oigenkännlig, om vi inte ser till att stoppa migrationen, stärka de nationella identiteterna och öka barnafödandet. Bara så kan vi återställa vårt ”civilisatoriska självförtroende”. Bara så kan vi haka på den nya amerikanska guldåldern.

Väldigt få är i dag benägna att ta ordet ”guldålder” i sin mun, varken om det förflutna eller om nuet. Historien är helt enkelt för mångskiktad och komplex, och problemen i världen för stora. Men liberalen Johan Norberg delar Trumps fäbless för en något svulstig optimism. Han har tidigare vunnit Elon Musks beundran för sin bok ”Det kapitalistiska manifestet” och sedan 2007 är han knuten till den amerikanska libertarianska tankesmedjan Cato institute.

Nu har han blivit tokhyllad i den amerikanska pressen för ”Peak human”, som kom ut på engelska tidigare i år. Där ger Norberg ett helt annat perspektiv på förutsättningarna på en guldålder än Trumps. ”Civilisationens topp”, som den fått heta på svenska, är skriven innan Trump blev omvald, och vill bli läst som en historieskildring snarare än ett debattinlägg. Boken är tillägnad Norbergs pappa, som var riksarkivarie, och sonen försöker uppenbart gå in i rollen som eftertänksam idéhistoriker snarare än kaxig Timbrokille.

Öppna bild i helskärm

På över 500 sidor får vi läsa om sju fascinerande epoker: antikens Aten, romarriket, Abbasidkalifatet, Songdynastins Kina, renässansens Italien, Republiken Förenade Nederländerna och anglosfären sedan industriella revolutionen. Norberg är en beläst och frejdig berättare, som inte kan anklagas för att blunda för guldåldrarnas blodiga och förtryckande sidor. Han är hela tiden tydlig med att slaveri varit en del av tiderna, även om han helst väljer glädjen och fokuserar på framstegen. Helst ekonomiska sådana.

För trots att Norberg citerar en mängd olika historiker (som tyvärr inte finns listade i någon bibliografi, bara en notapparat) känns hans historiesyn selektiv. Vad gillar Johan Norberg? Frihandel! Konstigt nog visar sig detta gång på gång vara själva grundförutsättningen för en civilisatorisk topp.

Berättelsen om varje guldålder rymmer mängder av intressanta fakta – som att spartanerna var dåliga krigare, eller att Rom kombinerade imperialism med en välfungerande integration – men jag litar helt enkelt inte tillräckligt på hans omdöme för att bara åka med.

Nu vet vi sedan gammalt att Johan Norberg är ateist.

När han till exempel beskriver Roms fall in i medeltiden (otroligt mörk, oavsett vad alla ”revisionistiska historiker” säger) blir hans tänkande uppenbart banalt. Vi får lära oss att ”det romerska idériket föll först” och ”ingen var mer betydande för den här övergången än teologen Augustinus”. Augustinus, pessimistisk dogmatiker, underminerade alltså hela civilisationen. På grund av hans inåtblickande mysticism försvann ”möjligheten till vetenskapliga och teknologiska framsteg här på jorden ur den intellektuella vokabulären” i 800 år!

Annons

Nu vet vi sedan gammalt att Johan Norberg är ateist, men man behöver inte vara troende för att uppskatta Augustinus komplexa etik och kunskapsteori. Men som medeltidens portalgestalt blir han reducerad till representant för en kristendom som bara var mörk och dum. Munkar läste tydligen bara ”av fromhet och plikt” och glädjen i att tänka och skriva återkom först till Europa under renässansen.

Då började också individualismen gro, delvis tack vare att uppfinning av spegelglaset möjliggjorde själviakttagelse, menar Norberg. Men vänta, kom inte världens första självbiografi långt tidigare? Skriven av ingen mindre än Augustinus, år 397.

Tyvärr är Norbergs historieskrivning alldeles för vinklad för sådana resonemang. Det är synd, för jag önskar att jag hade kunnat sörpla i mig allting han har att berätta om Songdynastin och Abbasidkalifatet, två historiska perioder jag knappt vet något om. Men han gottar sig lite för mycket åt hur respekterad den vinstdrivande handeln var i Bagdad på 800-talet, och när han citerar en kinesisk poet från 1187 är det inte för skönheten i verskonsten, utan för rader som ”Nu förstår jag att köpmän är de lyckligaste människorna”.

Joho, den industriella revolutionen var visst toppen, också för dem i samhällets botten!

Om ”Civilisationens topp” hade varit mer argumenterande hade hans resonemang kunnat bemötas. Nu poserar den som objektiv historieskrivning, och delar man inte Norbergs världsbild blir hans anekdotiska bevisföring för att frihandel leder till bättre liv svår att svälja. Joho, den industriella revolutionen var visst toppen, också för dem i samhällets botten! Det var tydligen bara sentimentala bohemer som tyckte att det dödliga fabriksarbetet verkade värre än bondelivet.

Men hans redogörelser för sambandet mellan fri rörlighet och intellektuella framsteg är mer omsorgsfullt uppbyggda, kanske för att han bestrider många på högerkanten där. När trumpister menar att migrationen hotar att ödelägga civilisationen visar Norberg nämligen på motsatsen. Hög inflyttning och tankeutbyten mellan kulturer har varit uppenbara förutsättningar för alla de högtstående samhällen han skildrar.

I en globaliserad värld är det dock svårt att omedelbart kontextualisera sådana insikter. Flyktingströmmar och informationsutbyten är något annat i dag än vad det innebar för Nederländerna under 1600-talet.

Ett sådant tankearbete kanske man kan hoppas på i Johan Norbergs nästa bok.

SAKPROSA

JOHAN NORBERG

Civilisationens topp. Lärdomar från guldåldrarnas uppgång och fall

Översättning Sanna Gillberg och Michael Larsson

Timbro förlag, 511 s.

Visa mer

Lyra Eriksson Lindbäck är författare, doktor i filosofi och medarbetare på Expressens kultursida.