På museibåten S/S Blidösund hålls varje år ett traditionsenligt julbord.
Gunilla Brodrej förlustar sig bland grisfötter och saffranskaka.
S/S Blidösund i decembermörkret.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
RECENSION. I år måste man ta hjälp för att känna att det lackar mot jul. Det ösregnar och är tvärgrått när vi kliver över landgången till S/S Blidösund nedanför Stockholms slott. Men sen blir det färgfilm. Nere i maskinrummet på den fullt fungerande museibåten från 1911 glöder kolbädden muntert bakom järnluckan och ingen tänker fossila tankar. Framför ångmaskineriets mekaniska skådespel slungas jag tillbaka till ”Pippis jul” (1969) där Tommy ligger på mage på golvet och fingrar med ångvisslan. Nämen hörni, det är ju som ”Dieselråttor och sjömansmöss” (2002) utropar jag upphetsat till mina fullvuxna barn. En julkvinna kan nämligen inte låta bli att maxa stämningen. Det är genetiskt och går aldrig över.
Fint dukat i aktersalongen.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Pedagogisk turordning.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Efter att ha fått en dos ångmaskin till livs klättrar vi upp mot våra platser (båtens bästa) i den julpyntade övre aktersalongen. På bordet finns en pedagogisk guide till de sju julbordsturerna: sill, lax, kallskuret, varmrätter, ost, dessert och godis. Vi läser på och ger oss i kast med buffén. Somliga gäster trotsar den föreskrivna matordningen och blandar hejvilt prinskorv med lax på tallrikarna. Ångbåtspersonalen lägger sig inte i, luttrat jultrevliga. Inga höjda ögonbryn.
Gin- och lingonsill gör båtgästen lyrisk.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Gravad lax samt varm- och kallrökt dito smakar gott.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Konjaksgravad hjort.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Håkan Juholt har inte fel när han febrar om sill. Den underbara gin- & lingonsillen på S/S Blidösund är krispig som en frostmorgon. Smaklökarna dansar ringdans tillsammans med helt perfekta små delikatesspotatisar. Får en julfrossare att känna sig raffinerad. Okej, jag ska lugna mig, det är bara sill och potatis, men de första tuggorna på ett julbord är som det första glaset vin. Himmelskt.
Den andra turen är man ännu hungrig och kan uppskatta varm- och kallrökt lax samt kallskänkans gravade smaksatt med fänkål och dill, med vederbörliga såser. Nu skulle jag kunna nöja mig med att sitta här med min julöl och suga av det möra köttet från små rökta laxfenor. Det är snuskigt gott. Men vi kämpar vidare med gemensamma krafter. Rudolf har rätt i ”Sunes jul”. Passa på nu barn (hemma i studentlyan finns det bara nudlar)!
Dags att lassa konjaksgravad hjort, egengjorda patéer, griljerad skinka, honungsglaserade revbensspjäll, lammfiol och grisfötter (de sistnämnda överlåter jag till den köttpositiva avdelningen av mitt sällskap). Hjortslamsan slirar dock ner i den egna gommen med någorlunda gott samvete (köttet har ju haft ett fritt liv) men lämnar tyvärr inget bestående kulinariskt minne. Grisfötterna smakar, enligt min källa, som man förväntar sig att grisfötter ska smaka. Deras största förtjänst är att de över huvudtaget finns. De ser verkligen präktigt äckliga ut.
Somliga tycker att grisfötter är gott.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Andra tycker att gotter är godare.
Foto: Gunilla Brodrej
Öppna bild i helskärm
Mångfalden är grejen, den svenska alltså. Och stämningen är tillåtande. Visserligen finns en turordning, men om man vill kan man äta sig mätt på saffranskaka och lingongrädde. Eller på ost, chokladbräck och smålök i saffran. Eller de gråa faktiskt rätt fula köttbullarna. Om jag inte vore så plikttrogen, kära läsare, skulle jag faktiskt nöjt mig med en megaportion perfekt saltad Jansson efter sillen. Majoriteten av det som finns på julbordet förblir orört. Därför mår jag fortfarande bra när kaffet kommer in, men vi är redan i höjd med Slussen. Det känns lite vemodigt. Det är så mysigt att tuffa runt på Blidösund i decemberkvällen, även om vi måste öppna kartappen i telefonen för att fatta var vi är.
Visserligen ser man nästan ingenting av Stockholm i beckmörkret, men vi hade gärna fått sitta kvar en halvtimme eller en timme till för att bara vegetera.
Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.
LÄS MER:
Kan du inte få nog av julmat? Läs då när Anna Gullberg besöker Niklas Ekstedts populära julbord på Gamla Riksarkivet, Gunilla Brodrej äter Edward Bloms traditionella variant på Edsbacka krog, och Valerie Kyeyune Backström testar Ikeas prisvärda dito.
Visa merLÄS MER: Min middag kostar över 10 000 – är det värt det?LÄS MER: Kvinnan svimmar när Ola Rapace ska liraLÄS MER: Tror kändiskocken att alla går på Ozempic?