Publicerad 19 dec 2025 kl 11.25

Sverige får inte tveka. Utrikesminister Maria Malmer Stenergards historiska besök i Eritrea öppnar ett fönster som varit stängt i nästan 25 år. Kan Dawit Isaak snart bli fri?

Maria Malmer Stenergard är första svenska utrikesministern som besökt Eritrea.

Foto: OLLE SPORRONG

Öppna bild i helskärm

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad sedan 2001.

Foto: KALLE AHLSÉN / TT NYHETSBYRÅN

Öppna bild i helskärm

Kampanjen för att få honom fri fortsätter.

Foto: JOHAN JEPPSSON / JOHAN JEPPSSON EXPRESSEN

Öppna bild i helskärm

Utrikesminister Maria Malmer Stenergard, M, har besökt Eritreas huvudstad Asmara i två dagar, vilket Blankspot var först att rapportera om. På onsdagen träffade hon sin eritreanske kollega, Osman Saleh. Detta var första gången en svensk utrikesminister besökte landet sedan självständigheten 1993.

Besöket väcker nytt hopp om att den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak ska släppas – efter att ha suttit fängslad utan rättegång i snart 25 års tid. Det är den bästa chans Sverige haft sedan Dawit Isaak greps på nytt efter ett par dagar i frihet 2005.

Vid en pressträff på fredagsförmiddagen bekräftade Malmer Stenergard att man har fått bekräftat: Dawit Isaak är vid liv. 

Eritrea är ett land som präglats av det långa kriget för självständighet från Etiopien. Diktaturen är brutal och intar den absoluta bottenplatsen i Reportrar utan gränsers index över pressfriheten globalt. Det finns inga oberoende medier i landet, som är ”ökänt för att hålla journalister fängslade under längre tid än något annat land i världen”. 

Men nu finns tecken på islossning. Den senaste månaden har regimen släppt fler än hundra fångar, som suttit i upp till 18 år i fängelse utan rättegång eller tillgång till advokat. 

När Dawit Isaak greps 2001 reagerade Sverige saktfärdigt. Det kan ha kostat oss chansen att få honom fri innan det hann gå prestige i frågan. Den slutsatsen drog regeringens granskningskommission för tre år sedan.

När Dawit Isaak greps 2001 reagerade Sverige saktfärdigt

Under de snart 25 år som gått sedan dess har svenska regeringar och myndigheter tyvärr fått större erfarenhet av att försöka få ut svenska reportrar som har gripits av lättstötta despoter runtom i världen. 

Martin Schibbye och Johan Persson satt 438 dagar i Kality-fängelset i Etiopien innan de benådades och fick åka hem i september 2012. Benådningen var en diplomatisk lösning som gav Etiopien möjlighet att släppa svenskarna utan att förlora ansiktet.

Joakim Medin släpptes i maj efter 51 dagar i turkiskt fängelse, anklagad för att ha haft samröre med terrorister och förolämpat president Erdogan. I hans fall reagerade regeringen både snabbt och tydligt, och idogt arbete på alla diplomatiska nivåer gav resultat.

Men den svensk-kinesiske förläggaren Gui Minhai befinner sig efter tio tröstlösa år fortfarande i kinesisk fångenskap. 

Dawit Isaak greps efter att ha skrivit en artikel om politiker som ville se demokratiska reformer i Eritrea. Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter i Thailand efter att ha gett ut misshagliga böcker. De är svenska medborgare som slagits i bojor för att de använt sin yttrandefrihet.

Varken tyst diplomati eller högljudda protester har fått dem fria. Låt oss hoppas att Maria Malmer Stenergards ”nya ansats” lyckas där andra gått bet. 

Låt Dawit Isaak komma hem.

LÄS MER: LEDARE: Sverige får inte göra om misstaget från 2001LÄS MER: Turkiet fängslar reportrar men struntar i svenska gäng