Publicerad 19 dec 2025 kl 13.24Uppdaterad kl 15.35
Det är ett privilegium att jobba med musik.
Lovis Bratt Deland undrar om det ens går att undvika att bli en sellout.
Addison Rae gjorde karriär på Tiktok innan hon slog igenom som artist.
Foto: Yehiel Chekroune / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
KULTURDEBATT. Går det att undvika att vara en sellout i dag?
Civil polis gör i alla fall ett tappert försök. Bandet, som har över 200 medlemmar och saknar frontman, ägnar sig åt postprogg och ska lösa postmodernismens alla problem med pop. Tillsammans har de startat en kulturförening som de uppmuntrar sin publik att gå med i. Därav de många medlemmarna. På scen står dock en handfull maskerade musiker.
När bandet i våras släppte albumet ”En man utan referenser” (en referens till den österrikiske författaren Robert Musils ofullbordade roman ”Mannen utan egenskaper”) var det endast som skiva och via den egna strömningstjänsten Civil radio. En inte så tyst protest mot Daniel Eks imperium.
”Civil polis kan ha en liten revolution på gång”, kunde man då läsa i Aftonbladet. Och motståndsrörelsen gjorde Andres Lokko så till sig att han i SvD kallade skivan för ”årets viktigaste svenska popalbum” innan han ens hade lyssnat. Han liknar Civil radio vid ”How to make a record” – manifestet som den walesiska poporkestern Scritti Politti publicerade 1977 för att visa att det är möjligt att frigöra sig från de stora skivbolagen. En liknelse man kan gissa att Lokko gått och längtat efter att bruka.
2025 släppte Civil polis albumet ”En man utan referenser”.
Foto: Hannes Mörk
Öppna bild i helskärm
Musikbranschen har under hösten blivit föremål för diskussion. I vad som kommit att kallas poptimismdebatten kritiseras plattformskapitalismen och hur dess tillhörande marknadslogik påverkat kritikers omdömen. Och urval. Musikskribenter fördelar sina tecken mellan popdrottningar som Taylor Swift och Lily Allen och missar på så sätt undergroundscenen. Och alla andra genrer än pop.
Den status som en gång fanns i att vara antietablissemanget är i dag som bortblåst. Det menar den i poptimismdebatten mycket omskrivne amerikanske författaren och kulturjournalisten W David Marx. Du som är sval och svår belönas inte längre för att du tar risker. Numera mäts status i popularitet.
I sin bok ”Blank Space”, döpt efter Taylor Swifts hit med samma namn, exemplifierar Marx med 1990-talsbandet Pearl jam, som fick panik när deras debutalbum ”Ten” sålde som smör. Pearl jam var punk på det viset att de gjorde allt för att inte köpas. När deras musikvideor plockades upp av MTV gjorde de inga fler. Och när nästa platta kom var det utan video och radiovänliga singlar. Det blev succé, så klart.
2025 släppte Addison Rae albumet ”Addison”.
Foto: ALEQ / BACKGRID US / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
I dag har ingen längre råd att vara motvalls.
Kulturarbetare kör taxi för att gå runt. För up and coming-artister är sociala medier inte längre ett val, det är i flödet skivbolagen scoutar. Men man klagar inte, eftersom att det är ett privilegium att göra musik. Det är ingen mänsklig rättighet att stå på scen. Tvärtom ska man vara glad att man får hålla på – ungefär som att man i en gigekonomi med skyhög arbetslöshet ska vara tacksam för att överhuvudtaget få jobba.
Annons
Så när världsstjärnor som Addison Rae berättar om hur hon fick kämpa för att bestiga det så kallade cringe-berget – Tiktokdanser, skådespeleri, podcast, parfymlansering – inte bara tror vi henne. Vi förlåter henne.
Sådan är tågordningen: först berömmelse, sedan musik. En premiss som förvisso försett oss med musikunder som Samir och Viktor, för att inte tala om Milly från ”Love is blind”. You win some, you lose some!
När två språkrör från Civil polis i en intervju med Arbetet får frågan om målet med deras strömningsplattform svarar de att de drömmer om att kunna ta ut en månadslön. I betalväggar, Substack och Patreons storhetstid – som bygger på att en mindre skara desto mer lojala fans betalar för innehåll – känns det inte omöjligt.
Bara månader efter lanseringen av Civil radio meddelade Daniel Ek att han lämnar vd-posten på Spotify. Sammanträffande? Ja, med största sannolikhet. Men man kan ju drömma.
Lovis Bratt Deland är kulturskribent och debattredaktör.