”Vi har aldrig varit Israels fiender och ändå behandlas vi så här”
Uppdaterad 11.05 | Publicerad 10.55
share-arrowDela
unsaveSpara
RMEICH, LIBANON. Deras livsverk är förstörda. De riskerar livet om de går till sina arbetsplatser.
De är de kristna lantbrukarna som betalar ett högt pris för ett krig de aldrig bett om.
– De kan skjuta oss när som helst när vi står här. Det är egentligen inte så bra att vara kvar. Vi har inte tillstånd, de kan skjuta oss.
Samir al Hajj tittar ut över sina dystra olivlundar.
Döda, uttorkade träd. De flesta brända, några uppdragna med sina rötter.
Vi är några hundra meter från södra Libanons gräns till Israel. Utanför ett av få samhällen som aldrig attackerades under kriget eftersom det är kristet och de vägrade låta Hizbollah avfyra sina raketer därifrån.
Ändå är lantbrukarna här några av de som fortfarande betalar ett högt pris för kriget.
– Israels militär låter oss inte nå våran mark. Jag hade 1 500 träd innan kriget, nu är 70 procent förstörda, säger traktens största olivfarmare George el Khoury.
De senaste åren har han bara fått besöka sina olivträd vid två tillfällen. För att konstatera att de flesta bränts ner.
– Jag har lagt en stor del av mitt liv på de här träden och marken, nu är nästan allt förstört.
I det kristna samhället Rmecih lever de flesta på jordbruk. När deras land nu tas ifrån dem eller görs obrukbart drabbar det hela samhället.
En samling lantbrukare har tagit oss med på en tur längs gränsen mot Israel. Fast de är noga med att inte låta oss åka för nära, fast de verkar vara oense om hur nära man kan komma utan risk.
Borgmästaren Youssef Khalkech pekar mot en mur som slingrar sig i sicksack på berget några hundra meter längre bort.
– Den där muren byggs på våra lantbrukares mark. De kan bygga en mur där men vi får inte använda vår egen mark till att odla grödor som vi alltid gjort.
En vindpust som tagit kraft från dalgången mot bergstoppen vi nu står på leker i hans vitnande hår.
– De säger att de inte vill att Hizbollah ska bygga nya positioner eller gömma sig bland grödorna, men vi har aldrig låtit Hizbollah komma hit. Vi har aldrig varit Israels fiender och ändå behandlas vi så här.
I samhället och bland lantbrukarna är ovissheten stor, ingen vet hur länge Israels militär ska förhindra dem från att nå sina marker.
– Många är oroliga att buffertzonen kommer att bestå, att vi aldrig kommer att kunna bruka den jorden igen, säger borgmästaren.
– Vi är som i limbo.
De största grödorna är oliver och tobak. Båda näringarna har drabbats hårt av att Israel inte låter dem nå sin egen mark, i sitt eget land. En av tobaksodlarna sköts när han passerade det de kallar “låtsas-gränsen”. Det är en gräns som inte finns utsatt på kartan men som ändå innebär livsfara om den passeras.
Det är där lantbrukarna nu visar oss runt.
Vid varje stopp visar de brända olivlundar och obrukbar mark. Byns stolta vinodling och vingård som inte kunnat producera den ädla drycken på flera år.
Borgmästaren är nervös, säger precis som olivodlaren Samir att vi egentligen inte har tillstånd och att vi borde skynda oss.
– Men det är ändå vårt land och vår mark, konstaterar tobaksodlaren Aoun Hanna lågmält.
Han har rätt. Det är ändå deras land, men vad spelar det för roll om man blir skjuten?
Tobaksodlaren har också han fått betala sin beskärda del av krigets hårda pris. Hans svarta skinnjacka knarrar när han gestikulerar.
– I våras försökte vi odla och såg hur de började gro, vi var överlyckliga men plötsligt dog plantorna över en natt.
Samma sak hände för ett 50-tal andra tobaksodlare vid gränsen. Flera av dem såg hur ett israeliskt flygplan släppte ut ett ämne över fälten som fick grödorna att brännas.
Andra lantbrukare har vittnat om hur vit fosfor använts för att förstöra skördar.
– De vill inte att någon ska nå odlingarna närmast gränsen, men de förstör våra liv när de förstör våra plantor.
Han visar bilder på sin mobiltelefon, små döda plantor på en lerbrun, öde åker.
Landskapet de visar oss är vykortsvackert. Böljande kullar och grönskande dalar. Nästan som en tavla, nationalromantik.
– Det brukade beta djur här, säger borgmästaren. Får och getter. Men nu är det omöjligt att hålla frigående djur så nära gränsen. Mängder med djur har dödats eller försvunnit.
Jag tänker att krig så ofta drabbar dem som inget ont gjort, som bara vill leva sina liv.
Vid varje stopp vi gör längs låtsas-gränsen letar sig sällskapets blickar ständigt mot himlen. När en drönares ihärdiga surrande, likt en irriterande tandläkarborr, närmar sig manar de på oss.
Det är dags att dra vidare.
Undvika att bli skjuten.
Logga in för att skriva
-
Är dessa 1800 mål som attackerats verkligen bekräftade Hizbollah-mål? Vi har sett hur Israel tidigare viftat med falska uppgifter efter attacker i Gaza och undrar därför om det är samma politik som gäller i Libanon.
Martinsson
Många av. de som attackerats i sina bilar har varit Hizbollahmedlemmar, lokala befäl. Men också grävmaskiner har attackerats, sådana som användes till att röja i rasmassor. Israel menade då att Hizbollah kunde använda dom i militära syften
Johan Mathias Sommarström
-
Hizbollah är en terrorgrupp som styrs av Iran och har tagit lebanon som gisslan vi får hoppas att Israel utrotar de så vi kan ha fred i vårt land igen
ftw
Många i Libanon håller med dig. Särskilt kristna och sunnimuslimer.
-
Låt oss inte glömma att Jezbollah som Hamas är en terrorgrupp!!!
a
Absolut, Hezbollahs väpnade gren är terrorstämplad av MÅNGA länder.
Johan Mathias Sommarström
-
Håller med den andra personen! För mycket hets mot israel och hat mot judar! Skärpning
.
Tack för din synpunkt. Väldigt tråkigt att du tycker att vi hetsar. Jag vill dock inte dra ett enhetligt likhetstecken mellan Israel och judar. Israel är visserligen en judisk stat MEN många, många judar som jag känner och möter vill inget hellre än att få ett nytt styre i Israel. Ett nytt Israel. Men det gäller att hålla två tankar i luften här, alla i Israel är inte dess regering, på samma sätt som alla i Sverige inte är Sveriges regering
Johan Mathias Sommarström
-
I vilket område befinner ni i er nu? Är säkerhetsläget bättre på vissa områden än andra?
Sam
I södra Libanon är läget instabilt. Liksom i Bekaadalen. Det har skett över 1,800 attacker från Israeliskt håll mot Hizbollahmål sedan vapenvilan trädde ikraft för drygt ett år sedan.. Det har också attackerats i Beiruts södra förorter, Dahiye.. I övriga delar av landet och inte minst centrala Beirut är läget stabilt, livet har återgått till det normala och mycket har blivit bättre sedan Hezbollah förlorade endel av sin tyngd
Johan Mathias Sommarström
Visa fler inlägg