Vatican News
När han talade till de troende under den sista jubelårsaudiensen detta heliga år, påminde påve Leo XIV de kristna om att den pilgrimsfärd som jubelåret har inspirerat inte tar slut.
”Jubelåret går mot sitt slut”, sade påven, ”men det hopp som detta år har gett oss tar inte slut: vi kommer att förbli hoppets pilgrimer.”
I början av sin katekes, reflekterade påven över det annalkande julfirandet, och sa att den kristna trons hopp, som inte är rotat i fruktan utan i Guds närhet, uppenbarad i Jesus Kristus.
Utan Kristus, noterade han, kan förkunnelsen att ”Herren är nära” låta hotfull; men i Jesus blir den ett löfte om barmhärtighet.
”I Honom finns inget hot, utan förlåtelse”, sade påven och pekade på inkarnationens mysterium som det definitiva tecknet på en Gud som ger liv och ständigt förnyar det.
Utan hopp är vi döda
Med hänvisning till den helige Paulus ord till romarna – ”i hoppet är vi frälsta” – förklarade påve Leo XIV att hopp inte är en vag känsla, utan en levande och skapande kraft.
”Utan hopp är vi döda; med hopp når vi ljuset”, sade han och beskrev hoppet som en teologal dygd, ”en Guds kraft”, som ger upphov till liv.
Sann styrka, förklarade påven, finns inte i dominans eller fruktan. ”Det som hotar och dödar är inte styrka, utan arrogans, aggressiv rädsla, ondska som inte skapar något.” Guds kraft, föder däremot liv”, och därför, avslutade han, ”är att hoppas att skapa”.
Lyssna till jordens och de fattigas rop
Med utgångspunkt i den suckande skapelsen som beskrivs av den helige Paulus, uppmanade påve Leo XIV de troende att lyssna uppmärksamt till ”jordens rop och de fattigas rop”, och beklagade orättvisan i en värld där resurser i allt högre grad koncentreras i händerna på några få. Gud, påminde han, avsåg att skapelsens gåvor skulle tillhöra alla.
”Vår uppgift”, sade han rakt på sak, ”är att skapa, inte att stjäla.”
Historien är i Guds händer
Även lidandet, noterade påven, får en ny mening i tron: det blir ”förlossningens smärta”. Gud fortsätter att skapa, och människan, buren av hoppet, kallas att samarbeta i detta skapande verk. ”Historien”, sade han, ”är i Guds händer och i händerna på dem som hoppas på Honom.”
När han reflekterade över den marianska dimensionen av den kristna bönen pekade påve Leo XIV på Maria från Nasaret som den levande bilden av ett hopp som ger liv. I henne, sade han, ser de troende ”en av oss som skapar”, en som gav ”ansikte, kropp och röst åt Guds Ord”.
”Jesus vill födas på nytt”, sade påven. ”Vi kan ge Honom kropp och röst. Detta är den födelse som skapelsen väntar på.”
”Att hoppas”, avslutade han, ”är att se denna värld bli Guds värld.”