Det var en augustidag år 2023. Josefin Kiuttu och hästen Marco Polo, ”Marco”, gav sig av på sin vanliga runda på sju kilometer. Hästen hade inte velat ta stöd på bettet som vanligt dagen innan, så Josefin valde ett bett i gummi för att se om det kunde hjälpa. Och Marco kändes som sig själv igen.
Under uteritten fattade hon galopp.
Gummibettet och stålvajern gick rakt av. Foto: privat
– Då small det bara till. Känslan var att jag satt med bettringarna i mina händer. Jag kunde inte koppla att bettet hade gått av, det är ingenting man tror att ska hända, säger Josefin.
I mitten av bettet satt en stålvajer, så det sas att bettet inte kunde gå av. Men det som inte skulle kunna hända hade hänt.
– Först kändes det som att Marco tänkte ”nu ska vi rejsa”. Men sidostyckena började fladdra omkring och han reagerade med total flykt. Jag hann tänka att jag skulle hoppa av i farten, men det gick så vansinnigt fort. Jag hade ingen säkerhetsväst och visste att jag skulle slå mig sönder och samman, så det var bara att försöka hålla sig kvar tills vi kom hem.
Det var 500 meter kvar till stallet när Marco Polo gick omkull på asfalten. Vid fallet skadade Josefin ett ben i vänsterfoten och ett ligament i högertummen. ”Hjärnan tog resten. Jag hade lika gärna kunnat bryta ryggen och hamna i rullstol”, säger hon. Foto: Caisa Rasmussen
Skenturen på grusvägen varade i två kilometer.
– Det gick så sjukt fort. Jag försökte få kontakt med hästen, sitta lugnt och få tag i nosgrimman, men det gick liksom inte.
I slutet av grusvägen fanns en stängd vägbom.
Fakta
Josefin Kiuttu
Bor: Torsåker.
Ålder: 29 år.
Gör: Sjukskriven från jobbet som truckförare.
Familj: Min sambo Andreas, vi bor i ett litet hus. Mamma och hennes sambo. Lillebror, syster, och mormor som är mitt största fan, hon följer gärna med på tävling.
Hästar: Marco Polo (imp Polen), Corintia och Capulett.
Har alltid i kylskåpet: Grekisk yoghurt som jag ofta äter med granola.
På min bucket list: Att göra om mammas gamla bondgård till en riktig hästgård, vi har inte ridbana ens. Jag har klarat mig utan det men det hade varit uppskattat när åkrarna är för blöta.
Förebild: Jag imponeras av Frida Andersén. Jag tränade för hennes mamma Anki när jag växte upp. De har en sund syn på hästen och Anki fokuserar på ryttarens inverkan, sits och position och det ser man verkligen i Frida. Hon sitter så stabilt och fint.
– Jag tänkte att när han ser vägbommen kanske han saktar ner, kommer till sans.
Men Marco fortsatte i samma fart – och hoppade.
– Han är en stor häst som vid tiden var väldigt valpig, jag fattar inte hur han klarade det, han hade lika gärna kunnat ta i bommen med benen och slå runt.
Efter vägbommen var det 150 meter till en asfaltsväg – där bilarna kör 70 kilometer i timmen.
– Han fortsatte i samma vansinniga hastighet och jag hann bara se ett par billysen genom träden och tänka ”det är kört”.
Mer minns inte Josefin.
– Det är tomt tio sekunder innan fallet.
Marco hade också änglavakt. Hans vänstersida drog i asfalten och han blev tregradigt halt vänster bak. Dessutom fick han skrubbsår på huvudet och ett ganska långt sår innanför skinnet på vänster fram. ”När vi skulle tvätta såret sparkade han både fram och bak och högg efter en. Jag tror att han hade ont precis överallt”, säger Josefin. Foto: Caisa Rasmussen
Foto: privat”Jag bara yrade”
För ett fall, det blev det till slut. Marco gick omkull på asfalten, Josefin slungades ur sadeln och blev medvetslös. Bilisten, vars lyktor hon sett, stannade och ringde ambulans. Efter fem-tio minuter kom Josefin till sans.
– Jag var helt väck, bara yrade. Jag måste ha fått en sån jättesmäll, jag tror att huvudet var det första som slog i asfalten.
Josefin minns ingenting av ambulansfärden. Men hon minns att hennes kille fick i uppdrag att hålla henne vaken när hon låg i ett väntrum på sjukhuset.
– Jag var så himla trött, allt jag ville var att få sova. Jag blev så irriterad när han var på mig hela tiden och jag inte fick somna.
Tonade ner skadan
Skiktröntgen visade på en liten skada i hjärnan. Josefin hade ont i huvudet men tonade ner det och sa att hon mådde bra – allt för att få komma hem till hästen.
– Jag minns att jag frågade hur det var med Marco, för jag kände att jag själv hade gått igenom en mangel och att allt gjorde ont, hur skulle det då kännas för 700 kilo häst som dragit i asfalten? Det var en sån frustration att jag inte fick titta till honom (läs mer om hur Marco klarade sig under bilderna på nästa sida).
På grund av hjärnskadan fanns en risk att operation skulle behövas, men skadan hade inte förvärrats under natten på sjukhus. I och med den eventuella operationen blev det en kirurg som berättade hur Josefin skulle komma att må.
– Han sa bara ”räkna med att må skit i ett år och gå hem och googla hjärntrappan”, och sjukskrev mig i tre veckor.
Tillbaka till jobbet
Efter det återgick Josefin till jobbet som truckförare, på hundra procent.
– Jag hade tre hästar som skulle försörjas och tänkte att det bara var att bita ihop. Jag ångrar det så jäkla mycket, men man lyssnar ju på läkare. Och som hästtjej har man ju fått höra att det bara är att sitta upp på hästen igen.
Apropå sitta upp igen – i Josefins fall skedde det efter två veckor.
– Jag behövde energi och tog en skrittur. Jag tänkte inte på risken att slå i huvudet, när läkaren var nonchalant blev jag ännu värre. Jag kunde aldrig tro att det
inte skulle bli bra, man har ju slagit sig förr.
Vissa dagar var Josefin så trött att hon inte kunde ta sig ur sängen. En fruktansvärd huvudvärk, som migrän, kunde slå till och sitta i under veckolånga perioder. Plus att det inte gick att tänka som vanligt, hjärnan var långsam. Att jobba heltid hjälpte inte hjärntröttheten – tvärt om, och det trots att arbetsplatsen var förstående och gav andra arbetsuppgifter.
– När jag kom hem var jag tvungen att sova i timmar för att ens orka hälsa på hästarna.
Blev tagen på allvar
När Josefin inte stod ut längre gick hon till vårdcentralen, och i maj 2024 träffade hon en läkare som tog henne på allvar. Hon fick remiss till ett specialistteam som arbetar med hjärnskador. En utredning gjordes med hjälp av olika experter som neurolog, läkare, fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator.
– Efter att ha fått nedsättningarna nedskrivna på papper kunde man se omfattningen av skadan på ett annat vis.
Teamet ville minska belastningen och testade en halvtidssjukskrivning, men när det inte hjälpte blev sjukskrivningen på heltid. Det har gällt sedan maj 2025 och gäller än i dag.
– Jag vet inte vad jag hade gjort utan teamet. Jag behöver inte tänka på något, de ser mönster och frågar om det kommit nya avvikelser.
Obeskrivlig trötthet
Det är svårt att beskriva hjärntrötthet.
– Det är obeskrivligt faktiskt. Man kan inte stå emot den tröttheten. Det är svårt att ta in saker och registrera dem och det påverkar även tajming och reaktion i ridningen. Ögonen ser att jag ligger för nära ett hinder och förr kunde jag korrigera, men nu hinner jag inte göra något åt saken.
Fokal hjärnskada står det i journalen, liksom lindrig kognitiv störning. Hjärnteamet tror att hjärnhinnorna rubbats, vilket bland annat gör att Josefin inte kan sitta ner i sadeln utan att få svår och långvarig huvudvärk.
Men vad gör en hästmänniska när hästen har sår vid sadelgjorden och måste motioneras? Rider barbacka, naturligtvis, och som bekant är det svårt att rida lätt utan sadel. Huvudvärken kom som ett brev på posten och hjärnteamet skulle utreda orsaken.
– När de fick höra att jag ridit barbacka sa de att jag kanske inte skulle riskera min hälsa för hästens skull.
Bara snälla hästar
Josefin har varit en person som tagit sig an problemhästar, men det har hon slutat med nu. De egna, snälla hästarna får räcka.
Samma vecka som olyckan skulle Josefin debutera tvåstjärnig fälttävlan. Men tävlingarna fick läggas på hyllan – tills en kompis hörde av sig i början av 2025 och behövde en lagmedlem till fälttävlans-allsvenskan. Svaret blev ja – om klassen var H 80.
– Man hade ju önskat att man skulle gå uppåt i klasserna, men jag har fått ändra mig, det är bra att ens kunna genomföra en tävling. Att acceptera det här när man varit prestationsdriven är inte lätt.
Tankar på att de tre hästarna alltid ska motioneras har fått ge vika.
– Jag tror mer att det är ens eget samvete, att hästen ska röra sig sex dagar i veckan, men ibland kan det vara snällare att låta hästen vara, om man inte har något bra att ge den. Man kan klappa den lite extra och ge den en ordentlig ryktning. Hästen vet ju inte annat, den vet ju inte att du planerat ett pass med hoppning som inte blir av.
Josefin minns att hon som tonåring alltid bet ihop, hur dåligt hon än mådde.
– Det är klart att ridsporten ger bra värderingar och skinn på näsan, men biten att ta hand om sig själv saknas. Jag kommer ihåg en endagars enstjärnig klass där jag hade svårt att äta, så det enda jag åt var riskakor. Men ponnyn skulle ha elektrolyter. Vad bra, liksom.
”Är det något jag lärt mig efter olyckan så är det att respektera mig själv mer, och det gör att jag respekterar hästarna mer.” Foto: Caisa RasmussenHästarna ger återhämtning
Att göra sig av med hästarna har aldrig varit på tapeten.
– Hästarna är min återhämtning, det är med dem jag kan få energi. Jag kan tänka på vem man skulle vara utan hästarna och kan inte föreställa mig det. Bara att umgås med dem ger så mycket. Det är klart att jag vill träna och tävla men jag har inga som helst krav på mig, jag försöker vara respektfull mot hästarna, de ska inte behöva ha mig på ryggen mina värsta dagar. Är det något jag lärt mig efter olyckan så är det att respektera mig själv mer, och det gör att jag respekterar hästarna mer.
Josefin vill berätta om sin olycka för att visa för andra hur viktigt det är att rida med hjälm, och att aldrig någonsin använda en hjälm som varit i backen. Hon tycker också att tränare och ridlärare borde få lära sig om hjärnskador.
Josefin vill berätta om hur viktigt det är att rida med hjälm, och att aldrig någonsin använda en hjälm som varit i backen. Foto: Caisa Rasmussen
– Det jag fått lära mig nu är att ju fler gånger man slagit i huvudet, desto längre kan det ta att läka. Hade jag slagit mig lite hårdare hade det varit tack och god natt. Det hade i och för sig varit en lindrig död, jag minns ju ingenting. Jag minns ingen smärta eller något alls från fallet, vilket ändå är skönt, annars hade jag nog varit mer rädd att rida.
Ett annat medskick är vilka bett man väljer vid uteritter.
– Jag vill varna folk. Det var optimal otur att även vajern gick av, men det var tur i oturen att den försvann ur munnen fort. Det finns bett som de säger inte ska gå att tugga sönder, men ta inte de betten på uteritt, använd dem när det finns fyra väggar runt dig och hästen.
Fakta
Josefins lärdomar
1 Var försiktig när du slagit i huvudet.
Ha alltid hjälm. Om du skadat huvudet, sök hjälp och vila hellre några dagar extra och ta det på allvar i stället för att bita ihop och köra på. Se till att läkarna ger dig en plan att följa – blir det inte bättre, försök få hjälp från specialister.
2 Rid inte ut med gummibett.
Spara det bettet till när du och hästen har fyra väggar runt er.
3 Respektera dig själv.
Känn efter – rid inte bara för att du ”borde”, det gynnar varken dig eller hästen.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 16/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.