Omställningen till nära vård är en av de största förändringarna i svensk hälso- och sjukvård och omsorg på decennier. Men utan utvecklad forskning och bättre möjligheter att följa upp evidensbaserat riskerar vi att bygga framtidens vård på gamla antaganden. Här presenterar vi sju strategiska satsningar som är viktiga för att nära vård ska bli verklighet.

Sveriges riksdag har beslutat om en omställning till en god, nära och samordnad vård. Det är en transformation som ska möta en åldrande befolkning, att fler lever med kroniska sjukdomar, fortsatta kompetensutmaningar – och samtidigt stärka patienternas ställning. Omställningen innebär såväl kultur- som logikskiften, vilket ställer nya krav på både uppföljningen och forskningen.

Läs mer: Socialstyrelsen: Patienterna märker inte omställningen

Intresset för att forska inom nära vård är stort – vi har i dag 50 doktorander på Sveriges fyra forskarskolor med inriktning nära vård. Det är glädjande att engagemanget är så stort.

Tyvärr är de statliga forskningsmedlen inte på samma nivå.

Ett tydligt exempel är att forskningsrådet Forte endast beviljat 14 forskningsprojekt på området med nuvarande regeringsbudget. Det motsvarar en beviljandegrad på blygsamma 9 procent.

Forskning är inte ett sidospår, det är en viktig motor som gör omställningen möjlig. Det handlar både om evidens för olika personcentrerade arbetssätt, och om att tydligare ringa in vad som stödjer omställningen som helhet.

Samtidigt kräver det att forskningen anpassas. Vi behöver nya arenor för samtal och vi behöver ställa nya frågor. Forskningsförutsättningarna inom nära vård behöver också förbättras väsentligt.

Vi har identifierat sju strategiska områden som måste prioriteras framåt:

1. Gör forskningsutlysningar som går i linje med omställningens riktning: sammanhållen, proaktiv, hälsofrämjande och personcentrerad vård. Nära vård behöver ses som ett eget forskningsområde med fokus på den genomgripande transformationen av hela systemet för hälso- och sjukvård och omsorg.

2. Stärk den kommunala och regionala primärvårdens forskningsförutsättningar. Primärvården är navet i den nära vården men forskningen är underfinansierad. Här behövs infrastruktursatsningar för en långsiktig forskningsverksamhet, som forskarskolor på nationell och regional nivå, och specifika satsningar för att utveckla forskningsverksamheten inom kommunal primärvård.

3. Möjliggör tvärvetenskaplig och organisationsöverskridande klinisk forskning. Nära vård handlar om att följa patienten genom hela systemet. Därför kan inte forskningen begränsas till utvalda diagnoser, yrkesgrupper eller organisatoriska gränser. Forskningsfinansiärers granskningsgrupper behöver anpassas efter kunskapsbehovet i nära vård.

4. Främja metodologisk mångfald. Både kvantitativa och kvalitativa metoder behövs för att förstå såväl effekter som upplevelser av vård och omsorg. Skapa strukturer för att dela data och kombinera metoder.

5. Stimulera forskning om ledning och styrning i komplexa system. Omställningen kräver transformativt ledarskap och nya styrmodeller. Därmed blir forskning om ledning, styrning och kulturförändring avgörande.

6. Satsa på samskapande och innovativ design. Patienter ska vara med och forma både vården och forskningen. Vi behöver forskning om samskapande metoder och hur innovationer kan implementeras och spridas effektivt.

7. Utveckla den teoretiska grunden för nära vård. Den nära vården bygger på en helhetssyn på hälsa. Vi behöver forskning om hur olika synsätt på hälsa och kunskap tar sig uttryck i vården och eventuellt påverkar omställningsarbetet.

Omställningen till nära vård är inte valfri – den är nödvändig. Men den blir inte verklighet utan forskning som visar vägen. Vi uppmanar forskningsfinansiärer, riksdag och regering att ta ansvar och satsa strategiskt. Visionen om nära vård för alla kräver en kunskapsbas som håller i längden.

Johan Kaarme, chef för avdelningen vård och omsorg, Sveriges Kommuner och Regioner (SKR)

Lisbeth Löpare Johansson, samordnare Nära vård, SKR

Karin Zingmark, professor i omvårdnad, associerad till Luleå tekniska universitet, forskare vid Norrbottens Kommuner

Maria Larsson, professor, regionområdeschef FOUUI primär och nära vård, Västra Götalandsregionen

Sara Riggare, forskare vid Uppsala universitet och spetspatient

Göran Larsson, docent, forsknings-, utbildnings- och innovationsdirektör, Region Västerbotten

Mattias Damberg, docent och adjungerad lektor, Uppsala universitet, och överläkare i geriatrik

Magnus Zingmark, lektor vid Umeå universitet och forskning- och utvecklingsansvarig i Östersunds kommun

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?
Klicka här!   
Kommentarer publiceras efter granskning.