I dessa dagar tänder många av oss ljus i varje fönster för att mota bort vintermörkret. Vi samlas, äter gott och önskar varandra en god jul.
Men för många är den här tiden på året inte förknippad med glädje, utan med en öronbedövande ensamhet och ett mörker som inget adventsljus i världen kan skingra.
Varje dygn tar fyra personer i Sverige sitt liv. Man ser en tydlig ökning kring högtider då allt ofta står på sin spets.
Det är en siffra som tragiskt nog håller sig skrämmande konstant, år efter år. Det är fyra familjer som varje dag får sina liv slagna i spillror.
Mitt i julstöket sitter det nu tusentals människor vars största kamp inte handlar om att hinna köpa klappar, utan om att överleva nästa timme. Sjukdomen är inget val!
Det finns en formulering slentrianmässigt använd av såväl media som allmänhet som vi måste sluta använda: ”Hen valde att ta sitt liv.”
Vi behöver förstå att psykisk ohälsa, svår depression eller en psykos inte handlar om fri vilja. Ingen ”väljer” att dö i suicid mer än vad någon väljer att dö i skelettcancer eller i en tragisk trafikolycka med vattenplaning.
När hjärnan är tillräckligt trött eller sjuk ser den nog snarare döden som den enda utvägen ur en outhärdlig smärta. Det är en konsekvens av en sjukdom, inte ett medvetet beslut fattat vid ett dukat bord.
Det är dags att vi fråntar de avlidna det tunga ansvaret. Genom att prata om ”val” lägger vi en sista, orättvis börda på den som redan burit mer än människan mäktar med.
Det är dags att vi ser suicid för vad det faktiskt är: det yttersta och mest tragiska symptomet på en sjukdom som kräver vård, inte moraliska omdömen.
Ring det livsavgörande samtalet. Kring högtiderna blir kontrasten mellan omvärldens glittrande fasad och det inre mörkret som störst. Många av dem som mår som sämst förmår inte att ringa det där samtalet själva. Skammen och tröttheten blir en mur mot omvärlden.
Ring det där extra samtalet. Vänta inte på att din vän, din granne eller din släkting ska höra av sig. Fråga hur det egentligen är. Ett ”jag tänker på dig” eller en oväntad kopp kaffe kan kanske vara den sköra tråd som håller någon kvar vid livet när allt annat brister.
Låt oss i år önska varandra gåvan av fördomsfri medmänsklighet gällande suicid.
Låt oss sluta prata om val och istället börja prata om stöd, hopp och förståelse. Ingen ska behöva bära sitt mörker ensam.
Vem vet, det kanske kan vara skillnaden på att få ha farfar kring julbordet eller en för alltid tom stol.
Behöver du eller någon du känner hjälp? Ring en vän, eller främling, Mind Självmordslinjen på 90101 eller sök vård via 1177 eller i akut fas 112. Det finns hjälp att få.
Sonen