Filmen Tomten är far till alla barnen (1999) är ett sant föredöme för hur den moderna familjen borde fira jul. Ja, minus all fylla och dramatik som uppstår förstås.
Där samlar huvudpersonen Sara alla sina exmän, deras nya respektive, sin nuvarande man, barn och bonusbarn och sin mamma. Filmen har några år på nacken nu, men är ett säkert kort till skratt och stor igenkänning under julhelgen.
Julen kan firas på så många sätt. Vissa firar ofrivilligt ensamma medan andra tvingas ihop med avlägsna släktingar de knappt tål. Eller så är det ett evigt pusslande med tider, barnveckor och knytkalas på turné. I min vänskara finns alla dessa varianter av stressnivåer och firanden.
Själv ska jag fira med mina föräldrar, mina bröder, min son såklart – och min exman. Bara för att man skiljer sig behöver det inte betyda att man slutar vara en familj. Min mamma säger fortfarande varje år när det lackar mot jul: ”Säg till honom nu att han kommer på jul!”. Det är både en inbjudan och en order i ett. Oftast hänger han på och så blir det också i år.
Nu drar jag inga liknelser i övrigt med ovan nämnda film, men det känns fint att vi är där vi är. Vi har inte alltid varit så glada på varandra, men vi är väldigt glada nu och mest över vår gemensamma son. Vår pojke som kommer att vinna julklappsligan i år igen och är meningen med allt.
God jul önskar jag er alla läsare, hur ni än firar eller inte i dag. Allt är okej och jag hoppas ni får en stund av julefrid om ni så är ensamma eller med andra.