Publicerad 25 dec 2025 kl 14.00

Amerikanen Frank Bidarts säregna bidrag till poesin finns äntligen på svenska.

Agri Ismaïl vandrar genom en skattgömma som dansar spänstigt över sidorna.

Frank Bidart är en av USA:s största poeter.

Öppna bild i helskärm

Agri Ismail är författare och jurist.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Öppna bild i helskärm

RECENSION. I en intervju med The Paris Review beskrivs den Pulitzerprisvinnande poeten Frank Bidarts (född 1939) hem som en kaotisk samling böcker, VHS-band, dvd-filmer och diverse annat. Bidart menar att han ville bo i en lägenhet från vilken den västerländska civilisationen kunde återskapas om den gick förlorad. 

Öppna bild i helskärm

Hans poesi har en liknande ambition: ett sammelsurium där stora delar av den västerländska poesin och psykiatrin finns gömd, men som fått utvecklas till något alldeles säreget.

Intresset för poesin uppenbarade sig i ungdomen, när han som ung upptäckte TS Eliot och Ezra Pound, poeter som genom mytologin skildrat världskrigens återkommande undergång. Sedan, på sextiotalet, studerade Bidart med Robert Lowell, en portalfigur i bekännelsepoesin, som även undervisat Sylvia Plath och Anne Sexton. 

I samlingsvolymen ”I den västra natten”, som innehåller Bidarts dikter från 1965 till 1990, och nu ges ut i svensk översättning för första gången av förlaget Rámus, finns både det mytologiska och det personliga, men även det som – utöver allt – gjort Bidart till en så pass inflytelserik poet: personadikterna.

Man kan bara hoppas att Rámus en dag även ger ut Bidarts dikter skrivna mellan 1990 och 2016, och att Jonas Brun översätter även dem.

I dessa dramatiska monologer använder Bidart nämligen bekännelsepoesins metodik för att förkroppsliga andra livsöden: i ”Waslav Nijinskis krig” är jaget Nijinski själv — den världsberömde ryske balettdansören som koreograferade ”Våroffer”. I ”Ellen West” är jaget en anorektiker som var patient hos psykologen Ludwig Binswanger, och i ”Herbert White” befinner vi oss inne i huvudet på en mördare och en nekrofil. Dessa är enastående långdikter, som bör läsas av alla poesiintresserade. 

Eller, i och för sig, de som är intresserade av dramatik bör också ge dikterna en titt: Bidart skriver nämligen ut sin poesi med en tämligen säregen typografi, där skiljetecknen framstår nästan som instruktioner till framtida skådespelare, som i en dikt om sin mamma som helt enkelt heter ”Bekännelse”: 

Hon hade inget yrke, — 

hon hade målat lite, och

skrivit en handfull dikter, och visste att inget

av detta var särskilt bra, eller ens AVSPEGLADE HENNE …

Hon SKAPADE inget.

Jag var det hon skapade. —

Den stora utmaningen med att översätta Frank Bidart är att behålla rytmen, att få alla skiljetecken och kursiva ord att hamna exakt rätt i strofen. Jonas Brun har här gjort ett fenomenalt jobb, det finns knappt en rad där översättningen vacklar.

Annons

Se till exempel hur Brun översätter ”miles distant from the usual soprano’s / athleticism,—” med ”miltals från den vanliga sopranens / spänstighet, —” i dikten ”Ellen West”, där ordet ”spänstighet” behåller versens allitteration, eller i ”Herbert White” där ”Everything flat, without sharpness, richness or line.” fått ett nytt slut för att överföra originalets ljudbild till en svensk sådan med ”Allting platt, utan skärpa, detaljer och kanter.” Jag sitter med de två språken framför mig och kommer till och med på mig själv att ibland tänka att jag föredrar den svenska. 

Man kan bara hoppas att Rámus en dag även ger ut Bidarts dikter skrivna mellan 1990 och 2016, och att Jonas Brun översätter även dem. 

LYRIK

FRANK BIDART

I den västra natten. Dikter 1965–1990

Översättning Jonas Brun

Rámus, 243 s.

Visa mer

Agri Ismaïl är författare, jurist och medarbetare på Expressens kultursida.

LYSSNA PÅ EXPRESSENS BOKKLUBBLjudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare