Röda korset-rapporten Humanitärt bokslut 2025 bygger på en enkät där 109 lokala civilsamhällesorganisationer från Sveriges alla län har svarat. Sju av tio organisationer upplever att den sociala utsattheten har ökat och att de möter större behov än tidigare.
Organisationerna som deltagit i enkäten bedriver olika verksamheter, men de allra flesta är inriktade på social gemenskap på något sätt. Flera svarar att de kombinerar gemenskap med matutdelning och att de upplever att behovet av den utdelningen har ökat.
Annons:
De möter allt fler som tidigare har kunnat klara sig på egen hand men som nu lever i utsatthet
De som återkommande vänder sig till civilsamhällesorganisationer är bland annat barnfamiljer, ensamstående med barn, äldre, sjukskrivna och arbetslösa. Samtidigt har flera organisationer svarat att de möter allt fler som tidigare har kunnat klara sig på egen hand men nu lever i utsatthet. De upplever dessutom att det idag krävs mycket mer för att människor ska få stöd från välfärdssystemet och att allt mer av organisationernas arbete går ut på att hjälpa människor att navigera rätt i välfärden.
Sedan 1996 har kvinnor med migrationserfarenhet kunnat mötas på kvinnocentret i Akalla. Det är en mötesplats som drivs av Frälsningsarmén och vars syfte är att kvinnorna som söker sig dit ska kunna få hjälp att bryta utanförskap.
Karin Asplund är chef över verksamheten och delar med sig av sina tankar om utsattheten i samhället.
– Det är klart att vi ser att det är ett jättehårt och svårt klimat. Och att det finns en samhällsretorik som formar väldigt mycket hur man ser på människor som inte är Larsson, Svensson eller Jansson.
Våra stödinsatser påverkar inte bara en kvinna, utan en hel familj och framförallt barnen
Samtidigt tar Karin upp att de själva nödvändigtvis inte upplever en markant ökning av utsatta människor som vänder sig till dem utan att det möter ett konstant behov eftersom deras insatser riktar sig mot dem som behöver det mest.
– Jag skulle kunna säga att vi ser att det har blivit mycket värre, men jag vet inte riktigt om det skulle vara helt sant. Däremot så ser vi nu att det i större utsträckning handlar om att många av dem som kommer till oss har barn. Våra stödinsatser påverkar inte bara en kvinna, utan en hel familj och framförallt barnen.
Verksamheten var fram tills ungefär två år sedan inriktad mot asylsökande kvinnor, men är numera även riktad mot kvinnor med migrationserfarenheter som lever i någon typ av utanförskap. Karin säger att de valde att utöka målgruppen eftersom de upplevde att gruppen asylsökande kvinnor minskade samtidigt som stödbehovet ökade hos kvinnor som levt i Sverige länge.
– Det var ganska naturligt att landa i det eftersom politiken formar vilka och hur många som får komma in i landet. I rollen som civilsamhällesaktör kan vi välja att rikta våra insatser där vi ser att de behövs mest.
Hedda Sundberg Lax
