Publicerad 26 dec 2025 kl 05.00
Alva Hedlunds abstrakta debutbok ”Ägt” signalerar ätande, älskande och ”gurlesk”.
Paul Enequist tycker hon är som bäst när dikten påminner om Gunnar Björling.
”Ägt” är Alva Hedlunds debutbok.
Foto: Märta Thisner / Albert Bonniers
Öppna bild i helskärm
Paul Enequist är litteraturkritiker.
Foto: Privat
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Omslaget är rosa, pryds av ett par lodräta läppar, som ett kvinnokön. På bokens baksida citeras en av dikterna: ”jag vill inte älska / dig, jag vill äta”. Ätande, älskande och ”gurlesque” är vad som signaleras.
Och visst, kroppsliga ord som ”hand”, ”äta” och ”knåda” upptar en statistiskt signifikant del av den fåordiga diktsamlingen. Men sammanhanget är snarare abstrakt än köttigt. Det centrala temat är individualismen. Kroppen är något som skiljer oss från varandra: ”kroppen / det var det lilla / skadeståndet / och skammen”.
Öppna bild i helskärm
En debutant kan kosta på sig att vilja för mycket, att som en fyrverkeripjäs sikta mot stjärnorna för att sedan sluta i lite färggrann konfetti. Att få ihop sprängämnena till något enhetligt kan komma senare. ”Ägt” är tyvärr inte en sådan debut. Jag får känslan av att dikterna stelnat för tidigt. Det är för medgörligt. Ta detta med individualismen – om den verkligen sattes på spel, skulle inte det kräva en förvandling av språket? En poesi som är intresserad av att utmana det rådande borde söka efter nya, mer experimentella uttryckssätt.
Det konventionella språkbruket får dikterna att emellanåt likna förtäckt prosa: ”när blir den vit när du blir blå hur kan / är du ung gillar du pengar”. Man kan läsa det som en slags surrealistisk automatskrift, men det gör nog ingen gladare.
Tankarna går till Gunnar Björlings poesi.
Det finns även sådant som Hedlund gör bra. Min favoritdikt lyder: ”vi måste inte. vi som / skulle vara i varandra. vi var / vi var i en och en annan och / vi alla har varit tillsammans”. Den kollektivitet som dikten längtar efter låter sig inte förmedlas. Tankarna går till Gunnar Björlings poesi. Konsekvent blir ”vi” en obetonad stavelse, vilket får ”vi:et” att träda i bakgrunden, likt en given utgångspunkt. Som samtidigt inte lyckas bli grund för ett helt språk eller ens en hel mening.
Jag ser fram emot att se Hedlund ta ut svängarna mer i nästa diktsamling.
LYRIK
ALVA HEDLUND
Ägt
Albert Bonniers, 85 s.
Visa mer
Av Paul Enequist
Paul Enequist är litteraturkritiker.