”Boxing day” som det kallas i australien är lika synonymt med jul som det är med segling – närmre bestämt med Sydney Hobart. Annika Thomson gör i år sitt femte race ombord på TP52:an J-Bird och ett blött race väntar.

Ifjol blev hon historisk som den första att ta hem Jane Tate Memorial Trophy tre gånger – i år tar hon sikte på en fjärde. Trofén delas ut till den kvinnliga första kvinnliga skeppare att korsa mållinjen i Hobart efter en tuff segling från Sydney.

Och tuff segling är det. Fjolåret bjöd på förhållanden som fick stora delar av fältet att bryta och tog två seglares liv. 

I år väntar lugnare men ack så utmanande förhållanden för Annika och hennes besättning ombrod på TP52:an J-Bird. 

Men vad är det egentligen som får henne att komma tillbaka år efter år? 

– Det är en bra fråga. Atmosfären både i Sydney och i Hobart är unik. Vi har dessutom gjort bra resultat med Ocean Crusaders J‑Bird. Förra året kom vi  trea i Division 1. Så självklart vill vi göra ännu bättre ifrån oss nu i år, svarar Annika när vi når henne via mejl på julaftonsmorgonen.

I år ställer många starka team upp på startlinjen och konkurrensen väntas bli hård. Men drömmen om att komma först i divisionen lever ändå – trots att många skrattat åt den då besättningen ombord på Ocean Crusaders J-Bird räknas som amatörer.

Tuff start och tufft första dygn väntar

Årets Sydney Hobart ser ut att inledas tufft redan från start. Efter en intensiv spinnakerstart i Sydney Harbour väntar snabbt öppet hav och helt andra förutsättningar. Prognosen pekar på 20–25 knop sydlig vind under det första dygnet, med omkring tre meter motsjö när fältet lämnar kusten. 

Högtrycket väntar sedan röra sig österut mot Nya Zeeland och skapar en blöt och krävande första etapp där besättningarna tvingas segla rakt in i sjön innan banan så småningom öppnar upp för mer undanvind runt Tasmanien. 

Samtidigt väntas stora variationer i vindstyrka, med hål i vinden som gör de första 20 timmarna både fysiskt och taktiskt krävande – inte minst för navigatörerna, som får räkna med minimalt med vila. 

– Jag är ändå glad att vi slipper riktigt hårda vindar. Vår båt är en av de första TP52:orna som någonsin byggdes. Hon sjösattes 2001 och är nu 24 år gammal. Det innebär att hon faktiskt har en fördel med sitt något rundare skrov, vilket kan vara positivt på kryss. I starka undanvindar kan de stora båtarna och de nyare planande TP52:orna segla ifrån oss, men i år ser förhållandena mer balanserade ut.

Men det är inte bara att hissa segel och ge sig ut. Förberedelserna inför de 628 sjömilen kräver sin tid av både båt och besättning. Årets julklappar till båten har bestått av en nytt assymetriskt undanvindssegel (en A2 för djupare undanvindsbogar) och ett storsegel. 

Dagarna inför jul har gått åt till att finjustera rigg och träna trim för att på ritkigt få fart på båten.

– Jag tycker att vi är bra förberedda, både när det gäller besättning och segel. Men det är en kappsegling på öppet hav med stora vädersystem och starka strömmar, så allt kan hända.

Ett liv på sjön

För Annika och hennes man Ian handlar seglingen också om något större än placeringar och pokaler. Epitetet Ocean Crusaders i namnet J-Bird är kopplat till parets välgörenhetsorganisation Ocean Crusaders som arbetar mot plastföroreningar i hav, floder och kustmiljöer. 

Organisationen grundades i Australien och fokuserar både på praktiska insatser – som strand- och flodrensningar – och på utbildning kring hur plast hamnar i haven och hur den kan stoppas redan vid källan. 

Deras engagemang innebär också ett minst sagt aktivt liv på sjön. Årligen loggar de runt 45 000 sjömil mellan sig.

Har du några tips för svenska seglare som vill göra ett Sydney Hobart?

– Ska du segla Sydney Hobart är mitt främsta råd att göra det med en besättning och båt du seglat med länge. Att kliva ombord sent, eller betala för en plats utan att känna teamet, är riskabelt – både sportsligt och säkerhetsmässigt.

I år har Annika och Ian tagit med en seglare som blivit snuvad på båten hen skulle seglat med. Seglaren hade tagit sig till Sydney men väl där var den tilltänkta båten inte anmäld.

– Det vi märker är att det är svårt att ta in besättning så sent i kampanjen. Dels för att de ska hinna känna sig hemma på en ny båt, och dels för att resten av besättningen redan vet exakt vad de gör i alla situationer.