”Landet” är en begåvad men ofärdig debutroman
unsaveSpara
expand-left
helskärm
”Landet” av Jonas Asp
Ända sedan Kristian Lundberg publicerade ”Yarden” 2009 har pengar – eller snarare bristen på dem – varit ett viktigt tema i samtidslitteraturen. De står sällan i centrum, som i Strindbergs ”Giftas”-noveller där kredit och debet redovisas. Snarare fungerar de som ett slags radon i pärmarna som gör karaktärerna sjuka. Senast i raden är Jonas Asp med sin begåvade, men ofärdiga, debutroman ”Landet”.
Det namnlösa berättarjaget har flyttat från sydliga Norrland till Göteborg för att jobba på stadsmuseet. På lite typiskt samtidsmanér kallas den ”staden vid kusten”, antagligen för att göra texten mera suggestiv med ett billigt trick. Hemma i Norrland är pappan sjuk i cancer, i bakgrunden finns en restskatt från året innan som placerats hos kronofogden och i barndomshemmet går det röta i bräderna. Snart börjar pappans döende och i en rätt magnifik scen samlas syskonen på gården och bär ut sin pappa till ett igenvuxet potatisland. Körsbärsträden fäller sina kronblad över dem.
Vad jag framför allt uppskattar med ”Landet” är dess gestaltning av hur en utsatthet kan uppstå mitt i livet. En förälder dör, ett tak blåser av och plötsligt står man där med både en pekuniär och existentiell skuld. Föräldrahemmet som man skulle njuta av förvandlas till ett stressande renoveringsobjekt. Omsorgen, som man lovade sin mor, gör att man kläms mellan vardagens sköldar. Asp gestaltar detta ångestfyllda tillstånd bitvis lysande. Barndomsminnen krälar som insekter i textens virvelgångar. Systern som dog i en bussolycka. Den andra systern, som ska läsa till socionom men drabbas av svåra eksem. På ett skickligt sätt lyckas Asp förvandla läsarens hjärna till en larmcentral. En lyrisk observation om mörkgrön mossa mellan takpannorna gör att jag tänker ”undrar om råsponten är skadad” i stället för ”fint”.
Ytterligare en sak som jag uppskattar är hur Asp låter två tidsplan löpa parallellt i boken. Ett snabbt på koncis prosa, där kronofogden sätter datum för utmätning. Men också ett långsamt som kommer till läsaren i korta lyriska observationer. På botten av skogstjärnen vilar rymdstenen, kan Asp skriva mitt i en utläggning om skuldsanering. Denna gestaltade djuptid i en roman om social utsatthet för mina tankar till Harry Martinsons ”Nässlorna blomma”.
Samtidigt är det som om ”Landet” vill lite för mycket på sina luftiga 200 sidor. Gestalta den ekonomiska krisen, berätta om en utsatt barndom och dess efterverkningar, skildra konflikten mellan stad och land. Ja vad fasen: berätta om hela vårt ekologiska kristillstånd. En orimlig ambition givetvis – som jag tror lamslår Asp. För efter den enastående likvakan händer det inte så mycket. Alla sjunker djupare ner i sin oro, men livet lunkar ändå på. Kanske är just detta författarens poäng: även livet för en evighetsgäldenär fortsätter, i stympad form. Men nog hade jag som läsare hoppats på något mer storslaget. Att rötan i bräderna fått huset att falla. För så här kan man ju inte ha det.
FAKTAROMAN
» Landet
Jonas Asp
Ellerströms
Läs mer
Året med kritikerfamiljen 2025
1:36:21
Mukbang & vi svarar på era frågor!
1:10:16