Sandra Estberg efter att ha genomfört 16 Weeks Of Hell – Here we go again. Foto: Privat

Hon har redan gjort 16 Weeks Of Hell en gång. Ändå valde Sandra Estberg, sångerska i Martinez, att kliva in i fortsättningsprogrammet ”Here we go again” – ett ännu tuffare upplägg, anpassat för dem som redan gått i mål en gång tidigare. När Sandra nu summerar sina 16 veckor är det inte snabbast möjliga resultat som står i centrum.

– När jag tittar tillbaka på de här veckorna är det framför allt balansen mellan träning och resten av livet som varit i fokus, säger hon.

Jämfört med första gången har resan sett annorlunda ut.

– Jag är såklart otroligt stolt över resultaten, även om de har tagit lite mer tid den här gången än förra hösten när jag körde originalprogrammet.

Och resultaten finns där.

– Jag har tappat närmare sju kilo och minskat midjemåttet med tio centimeter. Det har gått långsammare, men med balansen i fokus känns det bara bra. Rom byggdes inte på en dag – och en livsstilsförändring får ta tid.

Mentalt har resan varit minst lika viktig som den fysiska.

– Jag har slutat ha dåligt samvete de tillfällen jag inte hunnit med exakt allt jag tänkt. Istället har jag vänt på tankesättet och varit stolt och nöjd med det jag faktiskt hunnit med.

Det är ett perspektiv som blev avgörande för Sandra i ett liv där turnéer, familjeliv och vardag ska rymmas samtidigt.

Kost på turné – utan matlådor

Den här gången valde Sandra också ett nytt grepp kring kosten.

– Jag tog ett aktivt beslut att inte ta med matlådor på turné. Istället har jag lärt mig vad jag kan äta och vad jag bör undvika.

– Det går alltid att hitta bra alternativ ute om man tänker utanför boxen och är lite påhittig. Allt detta är för att livsstilen ska fungera även efter programmets slut.

För att få logistiken på hemmaplan att fungera har hemmaträning varit grunden.

– Jag har till största del valt hemmagymsvarianten. Ibland har jag varit på gymmet också – och det är fortfarande med skräckblandad förtjusning, skrattar hon. Det är lite läskigt, men jag har vant mig ganska bra ändå.

Smärta, anpassning och envishet

Resan har dock inte varit helt friktionsfri. Under programmets gång har Sandra haft problem med ischiasnerven.

– Det är nervsmärtor, och det närmaste jag kan beskriva känslan är som tandvärk – fast i benet. Smärtan har strålat ända ner i skenbenet.

Röda Korset

Hon har fått anpassa träningen, jobba med stretch och ibland söka lindring på massagebänken.

– Just nu är det bättre, men jag har verkligen fått lyssna på kroppen.

De sista veckorna har också präglats av stress – av det mer vardagliga slaget.

– Jag har köpt ett radhus på Åland och renoverat ytskikten inför inflyttning som sker nu. Att kombinera jobb, barn, renovering och träning har inte alltid varit den lättaste ekvationen.

Ändå summerar hon perioden med stolthet.

– Det har gått bättre än jag trodde.

Lärdomarna som bär vidare

När Sandra ser tillbaka är insikterna tydliga.

– Jag tar med mig att fokusera på det jag hunnit med och vara nöjd med det. Och att man klarar mer än man tror. Planering är A och O.

Framåt är riktningen klar.

– Jag kommer fortsätta med kosthållningen och planera även när jag unnar mig något extra. Powerwalks och träning blir kvar, men med en balans som fungerar i mitt liv. Lite är bättre än inget alls.

Och effekten av de 16 veckorna märks långt utanför träningspassen.

– Jag tror faktiskt inte att jag hade orkat med turnélivet, extrajobb som lärare, husrenovering och att vara ensamstående mamma om det inte varit för den form jag är i nu – tack vare 16 Weeks Of Hell.

Sandra Estberg gick inte bara i mål ännu en gång. Hon gjorde det på sitt eget sätt – med balans som ledstjärna.

/NIKLAS LINDH (TEXT)