”The haunting of hill house” är en av de bästa serierna på Netflix.
Foto: Steve Dietl / Netflix
Öppna bild i helskärm”The haunting of hill house”
Mike Flanagans magnum opus. Såg nyligen om och kände att det varit alldeles för snålt med en fyra i betyg. ”Hill house” är löst baserad på Shirley Jacksons bok med samma titel. Om fem syskon som försöker hantera trauma. Visar vad skräck som genre som åstadkomma: det här är till syvende och sist en berättelse om vad det innebär att vara människa. Värt att hålla koll på är när det är spöken i bild; det finns fler än man tror.
”The last dance”
Sportdokumentärernas sportdokumentär. Går inte att tjata nog om ”The Last dance” som utgår från Michael Jordans sista säsong med Chicago Bulls. ”MJ” är överraskande öppenhjärtigt om sitt liv, framgångar och bakslag. Genomgående är även en brutal ärlighet, som gör de tio avsnitten oemotståndliga.
Owen Cooper spelar en av huvudrollerna i ”Adolenscence”.
Foto: AP / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm”Adolescence”
Miniserien som många redan har sett men som fortsätter att vara aktuell. Tre saker som gör ”Adolescence” värd att se igen: 1. Här finns inga övertydliga förklaringar till det ena eller det andra. 2. Formen – varje avsnitt är en enda lång tagning – gör att tittaren närmast blir hypnotiserad. 3. Owen Cooper, aldrig har ordet genombrott varit mer passande.
”Ripley”
Andrew Scott är utmärkt i huvudrollen som Tom Ripley, Patricia Highsmiths romanfigur, men det är filmfotografen Robert Elswit som lyfter ”Ripley” med en visuell tour de force lika överraskande som förväntad med tanke på vad Elswit gjort tidigare.
”Peaky blinders”
I slutet av mars 2026 blir ”Peaky blinders: The Immortal man” tillgänglig på Netflix. vad filmen handlar om är i skrivande stund hemligt, men upphovsmannen Steven Knight har typ lovat att han inte inte på något sätt ska ha foten på bromsen. Därmed finns förstås anledning att se om eller för första gången upptäcka de här sex säsongerna.
Bryan Cranston som Walter White i ”Breaking bad”.
Foto: URSULA COYOTE / AP AMC
Öppna bild i helskärm”Breaking bad”
En av de stora, omvälvande, imponerande och stilbildande serierna. Även om en femte geting kanske vore passande – sex getingar får i alla fall ”Ozymandias”, det hittills bästa tv-avsnittet på 00-talet – så har även ”Breaking bad” svagheter. Stundvis handlar det om tempo, andra gånger om avsnitt som inte håller samma klass som övriga. Som efterrätt är det förstås logiskt att mumsa i sig ”Better call Saul”, även den och tillgänglig på Netflix.
Annons
”Derry girls”
En pärla bestående av lika finstämda delar humor, sentimentalitet och nostalgi. Likt skådespelaren Saoirse-Monica Jackson ansikte kan även serien skifta uttryck från en scen till annan, från en sekund till en annan.
”Snabba cash”
Fortsatt finns något särskild och speciellt med Jesper Ganslandts och Oskar Söderlunds ”Snabba cash”. Mest troligt är att detta beror på att kameran aldrig dömer rollfigurerna. Det leder till att vi som tittare känner deras stress och press i de ofta ohållbara situationer de försätter sig.
Richard Gadd och Jessica Gunning, båda kanon i ”Baby reindeer”.
Foto: ED MILLER / AP TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm”Baby reindeer”
Glöm diskussionen om vad som verkligen hända och vad som är fiktion, Richard Gadds serie ”Baby reindeer” är hur som komplex och vackert komponerad. Återigen värt att notera: Josephine Bornebusch regisserade ett antal avsnitt, vilket självklart säger något om hennes ställning som regissör även utanför våra egna trånga gränser.
”Maniac”
Ständigt underskattad. Baseras på en norsk men skruvades rätt tack vare regissören Cary Fukunaga. Här bubblar det av originalitet och berättelsen – den som rör sig mellan olika genres – om bland annat vänskap och kärlek håller än i dag. Emma Stone och Jonah Hill gör huvudrollerna.
Mahmut Suvakci spelar Rami i ”Helikopterrånet”.
Foto: Faramarz Gosheh / Netflix
Öppna bild i helskärm”Helikopterrånet”
En gissning: det här är en svårslagen höjdpunkt i regissören Daniel Espinosas karriär. Tänk bara på avsnittet med rånet; utsökt från första till sista stund och nära nog en genomfärd bragd. Märkt också hur serien tack vare Jon Ekstrands musik tidigt etablerar en egen puls. Slutligen: Mahmut Suvakci, ge honom alla roller han vill ha.
Annons
”The good place”
Det är krångligt och svårt för en komediserie att hålla i fyra säsonger. ”The Good place” gör just det. Mike Schur och hans medförfattare har dessutom skrivit ett för tittaren tillfredsställande slut. I det stora hela är det en luftig serie som överraskar även vid en andra och tredje tittning. Vill även slå ett slag för ”Brooklyn Nine-Nine” i samma andetag.
”Russian doll”
Första säsongen är starkare och nosar på de där svårfångade fem getingarna. Andra omgången avsnittet är något svagare, och med stor sannolikhet hade ”Russian doll” setts som en klassiker hade serien avslutats efter de första åtta avsnitten. Handlingen när serien börjar: Natasha Lyonne spelar Nadia Vulvokov, hon som har fastnat i en mardrömsloop och tvingas återuppleva sin 36:e födelsedag om och om igen.
Carla Sehn som Amanda i ”Halva Malmö består av killar som har dumpat mig”.
Foto: Erik Vallsten / Netflix
Öppna bild i helskärm”Halva Malmö bår av killar som har dumpat mig”
Som ni vet: det här baseras på Amanda Romares roman med samma titel. Är väldigt förtjust i det fokus som läggs på syskonskap. Carla Sehn och Moah Madsen gestaltar seriens systrar Amanda och Adina. Tonträffen är då perfekt, kemin utmärkt, vilket bär hela serien. Eftersom begränsat med plats: se även ”Kärlek & Anarki” – på den serien – som även den är svensk och betydelsefull.
”BoJack Horseman”
Det kommer en fin ström med nya genomtänkta animerade serier för vuxna på de olika streamingtjänsterna. Fortsatt är ”BoJack Horseman” ohotad etta. Lägg uppmärksamheten på det visuella då det mesta bidrar med kontext, humor och detaljer som blir byggstenar till rollfigurernas utveckling.
Erik Johansson och Vera Vitali gör två av huvudrollerna i ”Bonusfamiljen”.
Foto: Ulrika Malm / SVT
Öppna bild i helskärm”Bonusfamiljen”
Den bästa svenska tv-serien genom tiderna? Det är ”Bonusfamiljen” det. Nog sagt om den saken.
Annons
”Maid”
Serie från 2021 som håller än. Baseras på Stephanie Lands memoarer ”Maid: Hard work, low pay, and a mother’s will to survive”. Har tidigare skrivit att serien är ”strukturerad på ett sätt som gör att det endast är en tunn linje mellan drama och melodram”, vilket gör att det är av största vikt att ”undvika klichéer och en manipulativ berättarteknik; sällan har detta gjorts bättre”. Sant då, sant nu.
”I Think You Should Leave with Tim Robinson”
Sketchserie som kan anses löjlig och som har absurda premisser. Men för de av oss som försöker följa allt som Tim Robinson kan ”I think you should leave” ses som en viktig nystart. Kan även rekommendera ”The Chair company”, som finns att se på HBO Max.
Keira Knightley i ”Black doves”.
Foto: Stefania Rosini / Netflix
Öppna bild i helskärm”Black doves”
En effektiv serie som inte riskerar särskilt mycket, men allt behöver ju inte vara nyskapande då det emellanåt räcker med att tv är underhållande och spännande. Vill man dra referenserna riktigt långt kan man påstå att ”Black doves” är som en mix av ”Slow horses”, ”Love actually” och ”Gangs of London”.
”Mindhunter”
Sorg i drama-tv-kontext är att ”Mindhunter” aldrig fick mer än två säsonger. Det här är tv-hantverk på högsta nivå. David Fincher regisserade flera avsnitt och var med och drev skeppet framåt. Alla avsnitt håller, men det är de som i säsong 2 som Andrew Dominik regisserade som är pricken över det berömda i:et.
”Master of none”
Serier som ”Master of none” produceras inte längre. Se därför de här tre säsongerna som dels ett vykort från en svunnen streamingtid och dels som en sammanhängande berättelse som ger dig olika perspektiv på livet och kärlek. Knappast förvånande föredrar jag numera tredje omgången, den som är inspirerad av Ingmar Bergman och handlar om att befinna sig mitt i medelåldern.
Annons
”The chef show”
Mer ”The Chef show” än folket, skanderar ingen förutom jag. En avslappnad matlagningsserie som förmedlar allt som är kul med att laga mat. Det bästa som gjorts i genren tillsammans med Niklas Ekstedts ”Four hands menu”.
Bill Skarsgård spelar huvudrollen i ”Clark”.
Foto: Eric Broms / Netflix
Öppna bild i helskärm”Clark”
Förhoppningsvis är vi några stycken som vill hålla ”Clark” levande i allas minnen. Jonas Åkerlunds serie med Bill Skarsgård i huvudrollen är medryckande, charmig, uppseendeväckande, överraskande, fjantig och ansträngd. Svårt att älska, omöjlig att mostå.
”Hundar”
En ofta utmärkt och sockersöt dokumentärserie om relationen mellan hundar och människor. Vissa av avsnitten får det att tjockna i halsen, andra gör tittaren glad och så finns det några, framför allt i andra säsongen, som inte riktigt får tittarens svans att vifta hejvilt.
”Feel good”
Nära nog allt som den kanadensiska komikern Mae Martin är involverad i är värt att ta en titt på. ”Feel good” skapade med Joe Hampson. Som titeln antyder är det en lika upplyftande som sorgsen och mänsklig serie. Två säsonger blev det. Mer behövdes inte.
Under 2026 kan en eller flera av ovanstående serier plockas bort från Netflix. Det kan även tillkomma nya serier som petar bort någon av de 25 som nämns.