Energibolaget Stockholm Exergi fick i början av 2025 smått fantastiska 20 miljarder kronor av Energimyndigheten för koldioxidinfångning (CCS). Myndighetens stöd till liknande satsningar kommer summera till 36 miljarder kronor 2026-2046. Ingen dålig tidshorisont, och inga små belopp.
Bolaget ägs till hälften av Stockholms Stad samt ett konsortium av fonder, bland annat Alecta, vars förtroende kanske inte är på topp i och med de avslöjanden som gjorts under det senaste året.
Rysk docka av ägande
Ägarstrukturerna bakom satsningen är inte helt lätta att begripa.
Stockholm Exergi Holding AB ägs till 50% av Stockholms Stadshus AB och till 50% av Ankhiale BidCo AB.
Ankhiale BidCo AB ägs i sin tur av Ankhiale MidCo, som i sin tur ägs av Ankhiale TopCo.
Ankiale-strukturen ägs gemensamt av APG Group N.V., Alecta, PGGM nl pension funds, Pensionsförsäkringsaktiebolaget Keva och AXA Group.
För en utomstående är upplägget svårt att begripa. Erfarenhet från tidigare gröna bubblor gör gällande att liknande strukturer kan försvåra insyn och ansvarsutkrävande.
Rysk docka av other people’s money
Även finansieringen av CCS-satsningen påminner om något av en rysk docka.
Olika påsar med other people’s money kombineras:
- pensionspengar, enbart Alectas del på 15% uppskattas vara flera miljarder
- skattemiljarder från Stockholms stad
- EU-miljarder
- Energimyndighetens 20 mdr
- ”gröna” obligationer på 1,25 mdr som emitterades i november 2025.
Erfarenhet från tidigare gröna bubblor pekar på hur kombinationer av pengar kortsluter risktänkandet. ”Privata” medel i form av pensionsmiljarder lockas in av olika offentliga pengapåsar. Bidragsmiljarder på EU-nivå kombineras med nationella bidrag och att skattebetalare på det lokala planet tar en del av notan.
Förekomsten av multipel medfinansiering skapar toxiska synergier där optimism övergår i önsketänkande och vårdslöshet med resurser.
Politiker som ska rädda världen
Kombinera ovanstående med att politikens högdjur poserar vid spadar och riskerna för en grön bubbla ökar ytterligare. På spadarna vid invigningen i juni 2025 stod det: ”Ett spadtag för framtiden, klimatet och kommande generationer.”
Stockholm Exergis VD Anders Egelrud, sade i en kommentar:
”Det här är början på något som kan bli en helt ny konkurrenskraftig industri för Sverige och Norden.”
Miljö- Klimatminister Romina Pourmokthari och EU-kommissionären Wopke Hoekstra var på plats.
”Det här är inte bara det största projektet i Europa i sitt slag, utan även ett av de största i världen”, sade kommissionären. Finbesök och fina ord från Bryssel – ännu en kontraindikator som borde få varningsklockorna att ringa.
När Fossilfritt Sverige utropar att ”Sverige kan bli världsledande” på området stärks förstås misstankarna ännu mer.
Tekniska realiteter
Ovanstående behöver förstås inte vara varningstecken om tekniken utvecklas positivt. Men när så ej är fallet blir man fundersam.
Enligt forskare vid Oxford University blir kostnadsprognoserna sämre ju mer dom lärt sig om tekniken. Och forskaren Nils Johansson skrev år 2023 att ”Sverige har en övertro på koldioxidinfångning”.
Dessutom har flera bolag redan kastat in handduken gällande CCS. Det gäller exempelvis danska Ørsted. För ett år sedan lade Vattenfall ner sin satsning. Internationellt ser vi hur flera jätteprojekt kvävts i sin linda, bland annat i Kanada och Australien.
Bubbel-trubbel
Det rådde ingen brist på gröna fiaskon 2024 och 2025. Lyckligtvis går det dra lärdom av dessa. Misslyckanden sker inte slumpartat utan följer som regel ett mönster.
Samma ingredienser och samma tillagning ger samma soppa.
Under 2026 är det helt klart dags att skärskåda CCS.
Läs mer:
Microsofts miljardsatsning i Värtahamnen
Bada i guld eller dränkas i skuld?
Därför hade jag fel om koldioxidinfångning