Robin Olsson är ursprungligen från Hultsfred. Många kanske känner igenom från lokalfotbollen där han 2017-2018 var spelare i Södra Vi IF. Därefter följde två säsonger som huvudtränare för Vimmerbyklubben BK Boston, som numer är nerlagd.
2021, mitt i coronatider, lämnade han Vimmerby. Tillsammans med sitt ex och deras två gemensamma barn, Noelle och Zedd, gick flyttlasset till ett hus i Mariestad där familjen planerade att stadga sig och påbörja ett nytt kapitel ihop.
Men som vi vet går inte alltid saker som man tänkt sig här i livet. Efter inte mer än ett par år i Mariestad gick Robin och hans ex isär.
De veckorna barnen inte var hos honom i huset fann han sig helt plötsligt ganska ensam, långt borta från rötterna i Småland. Och även om han innan separationen funnit bekantskaper genom jobbet och fotbollen som han höll sig aktiv inom även i Mariestad, så var det något som saknades, vilket påverkade hans mående i fel riktning.
– Jag kommer ihåg att jag satt där ensam en söndag i huset, med värmen neddragen så lågt som möjligt. Det är ju en jäkla skillnad att gå från två inkomster till en. Och då kom det nästan som en uppenbarelse: Vad fan är detta?
Robin kontaktade Kry, som sedermera rådde honom att vända sig till vårdcentralen, där han fick prata ut. Han blev också erbjuden sömntabletter och sjukskrivning.
Till det tackade han nej. Istället begav han sig till ett gym i Mariestad och skaffade ett träningskort.
Träningen har alltid varit en stor del av Robins liv. Från ung ålder spelade han både ishockey och fotboll, där han sedermera fortsatte som ledare, vilket vi redan varit inne på.
Han har även en kandidatexamen i Coaching and Sports Management från Linnéuniversitetet i Växjö.
– Där ingick bland annat typ 15 högskolepoäng i styrketräning. Så jag hade erfarenhet av gymmet redan innan det här. Men som många andra körde jag ofta på utan någon särskild plan.
För några år sedan gick Robin och hans ex isär. Han fann sig plötsligt i Mariestad, ganska långt hemifrån. En söndag kom vändningen för honom. Dagen efter skaffade han ett gymkort och inledde sin livslånga träningsresa.
Foto: Rebecca Forsgren Malmström
Den här gången var annorlunda.
– Jag hängav mig helt till träningen. I början kunde jag träna tre pass både lördag och söndag när jag var själv. Allt för att aktivera mig och komma bort från negativa tankar.
Tidigare hade Robin, likt många andra, tränat för ytliga mål. För att bygga muskler och se bra ut på stranden.
– Och tränar du på kontinuerligt med styrketräning i ett halvår har du helt plötsligt stora biceps. Men sen då? Vad är det som gör att du fortsätter?
Nu är huvudmålet något annat.
– Främst tränar jag för min egen skull, för att få jag ska kunna vara en energifylld, positiv, glad och busig pappa till mina barn, som inte ligger där i soffan med smärta och tjurar. Jag följer med dem på aktiviteter och är närvarande.
– Det var startskottet egentligen. Jag behöver energi för barnen, och hur får jag den?
Forskningen är tydlig – att röra på sig är bra.
Det kan ge positiva effekter till hjärt-kärlhälsan, minska stress och ångest och verka sjukdomsförebyggande. Styrketräning, som Robin mestadels fokuserar på, är ett redskap för att bygga upp skelettmuskulaturen, som i sin tur kan motverka benskörhet och muskelförtvining. I synnerhet viktigt när man blir äldre.
Ändå är det många som har det tufft att få in det i sin vardag. Men varför?
– Tiden är en aspekt, och sen kanske man inte heller har någon energi till det efter en dag på jobbet och allt annat som hör till. Men det är väl klart du inte har någon energi när du inte rör på dig.
Goda vanor föder goda vanor, som det sägs.
– Tränar du så gör du av med energi, då blir du hungrig och fyller på med mat, vilket gör att du får i dig näringsämnena du behöver. Det gör också att du blir tröttare på kvällen och det kan leda till bättre sömn. Det är också jättetydligt i forskningen hur viktigt det är att sova och återhämta sig tillräckligt.
”Jag tränar för att jag ska kunna vara en energifylld, positiv, glad och busig pappa, som inte ligger där i soffan med smärta och tjurar. Jag följer med barnen på aktiviteter och är närvarande.”
Foto: Rebecca Forsgren Malmström
Vad stoppar människor från att göra samma resa som du?
– Bekvämligheten kanske. Du söker hela tiden en anledning till varför du ska börja. Och så var det ju på ett sätt för mig också, min anledning blev ju till viss del tiden i Mariestad. Att vända den trenden, säger Robin.
Sedan slutet av december 2024 bor inte längre Robin i den västgötska staden. Tidigare det året, runt påsk, hittade han ett stort skäl till att flytta hem. Det var då han träffade sin nuvarande sambo, Maria, som han också förlovat sig med.
– Morsan tjatade på mig att ta med mig barnen hem till Vimmerby och fira påsk. Sen när jag var här i Vimmerby sprang jag på Maria från ingenstans.
– Egentligen hade jag inte en tanke på att träffa någon ny. Men det är väl oftast så, när man minst letar efter kärleken dyker den helt plötsligt upp precis framför en.
Sen gick det fort för Robin och Maria. 22 december 2024 flyttade de in i sitt nya hus i Vimmerby och inte långt senare fick paret sitt första gemensamma barn, dottern Ebba, som numer är lite mer en ett halvår.
Med två barn vardera från tidigare förhållanden har de nu bildat en stor familj.
Och snacka om att det är kontraster i vardagen. Ibland är de sju i hushållet, ibland fem och ibland tre.
Robin berättar att bonussyskonen verkligen hittat varandra, vilket gjort allt mycket lättare.
– De pratar om varandra som syskon. De ser sig inte som bonussyskon. ”Det där är min syster” eller ”det där är min lillebror” kan de säga. Det är fint.
Sedan december 2024 bor Robin i Vimmerby tillsammans med sambon Maria, som han också förlovat sig med. Utöver två barn vardera från tidigare förhållanden fick de 2025 ett gemensamt barn, dottern Ebba, som hunnit bli närmare ett halvår.
Foto: Privat
Med tanke på avståndet från Mariestad och Vimmerby träffar Robin sina två barn från det tidigare förhållandet bara varannan helg, om det inte är lov, semester eller annat som ger lite luft i schemat.
– Det är som julafton när jag hämtat dem. Meija och Edith (Marias barn) står i fönstret och väntar som att tomten är på väg. Sen känns det som helgen passerar på en sekund. Vi försöker alltid göra något tillsammans och hitta på någon aktivitet. Det är full fart.
Robin beskriver det som att han idag mår ”fantastiskt bra”. Det enda som gnager i honom är just saknaden av barnen i Mariestad.
– Det är ett dagligt ”samvetskval” jag har.
För att kunna vara så närvarande som möjligt för både de, Maria och övriga barn i familjen, är de veckovisa gympassen av stor vikt.
– Att komma in på gymmet, dra på sig hörlurarna och bara ”kötta” blir lite som terapi. Till vardags är jag idrottslärare och där är det också mycket sociala interaktioner. Gymmet blir en plats där jag kan fokusera på mig själv en stund och släppa ut allt som kan uppstå under en dag.
Hur många pass det blir i veckan varierar, mycket beroende på hur många barn som är i huset.
– Men det blir mellan tre och sex gånger, normalt sett.
Robin ger en stor eloge till sin sambo.
– Maria är fantastisk. Jag har aldrig träffat någon som är så genuint snäll och omtänksam. Jag har kunnat vara sårbar och öppen för henne och hon har gett mig så mycket glädje och uppskattning. När två krafter möts blir det ofta jäkligt bra.
– Utan hennes förståelse hade jag inte kunnat träna lika mycket som jag gör, men hon förstår hur viktigt det är för mig.
Forskningen är tydlig. Att röra på sig och träna är bra. Ändå är det många som har svårt att få in det i sin vardag. ”Det finns alltid någon ”superhjälte” som är supermotiverad hela tiden. Men för gemene man tror jag det går i toppar och dalar. Så hitta ert varför, kör på och skit i alla undanflykter”, tipsar Robin.
Foto: Rebecca Forsgren Malmström
Nyligen har Robin startat ett Instagramkonto där han försöker inspirera människor till att komma igång med träningen.
– Jag hittar tiden att ta mig ner till gymmet och ro runt livet, trots så mycket barn och heltidsarbete på det. Jag tänker att det kanske kan inspirera någon annan till att det faktiskt går.
Klassiska ”muskelbyggarkonton” på sociala medier kan ofta ha stort fokus på att visa upp en svarvad kropp, eller hur mycket man lyfter i knäböj.
– Lite så gjorde jag i början också, men nu försöker jag mest inspirera folk till att träna, och göra det med en gnutta humor. Kan jag bara hjälpa någon människa att ta steget är det mycket värt.
Sidoprojektet med sociala medier har bland annat lett till att han nu samarbetar med en PT-skola. I dagarna presenterades han också som ny instruktör och framtida PT på Träningshuset i Vimmerby.
Robin ser träningsresan som han inledde för några år sedan som ett livslångt projekt.
– Jag fick en fråga av en bekant häromveckan: ”Hur länge till tror du att du kommer träna?” ”I resten av mitt liv”, svarade jag då. Det hjälper en på så många sätt. Jag gav mig själv ett löfte, och det håller jag. Det gör jag för mina barn och min familj.
Efter nyår brukar många vilja komma igång igen med bättre vanor. Vad vill du skicka med dem som funderar på det?
– Det finns alltid någon ”superhjälte” som är supermotiverad hela tiden. Men för gemene man tror jag det går i toppar och dalar. Så hitta ert varför, kör på och skit i alla undanflykter. Då blir det bra, och man är aldrig för gammal för att börja träna. Det ger bara bra saker till dig själv.