Pascal Tunryd, tågmästare på SJ AB Ombord, har utsetts till årets skyddsombud 2025 av LO Stockholms län.

Utmärkelsen får han för sitt långvariga och ihärdiga arbete med arbetsmiljöfrågor, ett engagemang som sträcker sig över mer än två decennier och som har lett till konkreta förbättringar för kollegorna ombord på tågen.

– Det är övervägande kul. Man får lite kredit för alla år man lagt ner på det här arbetet. Det är väldigt sällan man får något sådant, så det var faktiskt roligt, säger Pascal Tunryd.

”Hot och våld”

Nästa år har han arbetat som tågmästare i 45 år. Skyddsombud har han varit i över 20 år. Under större delen av yrkeslivet har han arbetat på SJ, först i Malmö i 30 år och sedan de senaste 15 åren i Stockholm.

När kollegorna nominerade Pascal till priset pekade de särskilt på hans arbete med rehabilitering och hanteringen av hot- och våldssituationer ombord.

Ett område som blivit allt mer aktuellt i takt med att incidenterna ökat.

– Hot och våld har ökat kopiöst. Där har vi lyckats få fram bättre redskap för att säkra upp oss, som förbättrade larmfunktioner som krystallarm (personligt larm) och till slut även kroppskameror. Det är sådant jag har jobbat mycket med, berättar han.

Men han tonar ner sin egen roll och betonar att framgångarna är ett gemensamt arbete.

– Vi har gjort en massa tillsammans. Jag tycker inte att jag sticker ut mer än det vanliga.

Ständigt ökade krav

En stor del av skyddsombudsarbetet handlar också om stress och arbetsbelastning. Pascal beskriver en vardag där arbetsuppgifterna hela tiden ökar, utan att tidsåtgången anpassas.

– Kollegorna mår väldigt dåligt. Det är stress, och det bara läggs på mer och mer arbetsuppgifter. Då försöker vi bromsa och minska arbetsbördan, men det är besparingskrav överallt.

Under åren har det funnits särskilt utmanande perioder. En av de tuffaste var pandemin.

– Covid var den största utmaningen. Hur vi skulle skydda oss själva och resenärerna, innan vi hittade former för begränsningar och rutiner. Det var något helt nytt för alla.

Utmaningar på järnvägen

Relationen till arbetsgivaren beskriver han som i grunden god, men komplex. SJ är en stor organisation med många avdelningar, vilket gör processerna långsamma.

– Vi som jobbar ombord är beroende av så många andra. Man äger inte frågan själv, och det tar tid. Ofta pratar man inte med dem som faktiskt ska utföra arbetsuppgifterna.

Trots 45 år i yrket har han svårt att peka på större förbättringar över tid.

– Ärligt talat är det inte mycket som blivit bättre. Det byts chefer ofta och varje gång ska man prova något nytt, som vi redan har testat och vet inte fungerar. Lokalt fungerar samarbetet bra, men på högre nivå blir det ofta stopp. Då handlar det om pengar.

Framöver ser Pascal Tunryd stora utmaningar, inte minst kopplat till den omfattande upprustningen av järnvägsinfrastrukturen.

– De kommande tre till fem åren kommer att bli väldigt struliga. Färre tåg kan köra, resenärerna blir frustrerade och det går ut över personalen.

”Man får inte ge upp”

Trots allt är han tydlig med sitt råd till andra som funderar på att bli skyddsombud.

– Man får inte ge upp. Får man nej första gången så väcker man frågan igen och letar alternativa lösningar.

Han skickar också en uppmaning till yngre kollegor.

– Vi behöver fler unga som engagerar sig. Det är ofta vi som är 50 plus som tar på oss uppdragen, men det håller inte i längden. Håll modet uppe och fortsätt kämpa – det är mitt råd.