Publicerad 29 dec 2025 kl 14.00

I en ny bok går filosofen Marcia Sá Cavalcante Schuback till botten med den samtida extremhögern.

Erik Isberg får hjälp att se ljuset spricka fram i den förfallande offentligheten.

Donald Trump är figuren som ingen samtidsdiagnostiker kan runda.

Foto: ANDREW LEYDEN / STELLA PICTURES

Öppna bild i helskärm

Erik Isberg är idéhistoriker.

Foto: Viktoria Davidsson / Privat

Öppna bild i helskärm

RECENSION. Det senaste decenniet har extremhögerns framväxt utmanat den historiska analogins gränser. Är Trump en ny Hitler? En Mussolini kanske? Och vad är egentligen alla de andra: Bolsonaro, Milei, Ben-Gvir? 

Öppna bild i helskärm

Det har blivit en kliché att varna om hur trettiotalets stöveltramp hörs på gatorna igen, och en än mer trött kliché att avfärda det hela som liberal hysteri. Historien är en rik källa att ösa ur, men samtidigt verkar de historiska jämförelserna inte räcka till. De kortsluts av kulturkrigets redan befästa positioner. Ter sig uttjänta när Elon Musk rusar runt som en vettvilling med motorsågen i högsta hugg. Fascism är, som Umberto Eco skrev redan 1995, ett luddigt begrepp. Och det blir – i vår förfallande digitala offentlighet – bara luddigare och luddigare.

I ”Mellan lögn och verklighet. En essä om tvetydighetens fascism” uppmanar filosofen och Södertörnprofessorn Marcia Sá Cavalcante Schuback oss att ta ett steg tillbaka. Essän är ett ambitiöst försök att filosofiskt närma sig den nya fascismens genombrott. Vad är egentligen 2020-talets fascism för något – och vad gör den med oss? Hon menar att den bör förstås som en ”social praktik som förstör samvaron och samexistensen” snarare än en enhetlig politisk rörelse. I den ”teknoplanetariska kapitalismen” är möjligheterna för den här typen av förstörelse oöverträffad: det gemensamma rummet slås sönder i en digital och privatiserad samtid. Ur dess ruiner reser sig en ”tvetydighetens fascism”. 

Genom tvetydighet, ett osäkrande av allt som kan betyda något, förstörs möjligheterna till demokratiska samtal.

Jag tänker först att det låter som en självmotsägelse. Fascismen är väl snarare till sin natur entydig, alltid aggressivt insisterande på sin egen sanning? Men tvetydigheten Schuback talar om handlar snarare om hur fascismens modus operandi blivit att sudda ut distinktioner mellan sant och falskt, meningsfullt och meningslöst, verklighet och spektakel. Fram växer bilden av en fascism sprungen ur Tiktokflödets kakafoni snarare än 1930-talets enhetliga propaganda, där ”ett överskott av mening leder till en uttömning av all mening”. Genom tvetydighet, ett osäkrande av allt som kan betyda något, förstörs möjligheterna till demokratiska samtal. Trumps osammanhängande utläggningar framstår i Schubacks ögon som något mer än bara ”fake news”: det är en politisk retorik som syftar till att göra det politiska omöjligt.

Den som söker slagkraftiga bullet points och handfasta förslag – i linje med Timothy Snyders bästsäljare ”Om tyranni” – bör leta någon annanstans. Schuback verkar i en tradition där skrivandet och tänkandet går hand i hand, hon prövar sig fram, ibland i täta, referenstunga resonemang, ibland i korta aforistiska formuleringar. Som när hon ringar in hur sociala medier ”vidgar hjärnans kapacitet för tomrum”. Jag gissar att en del väl invecklade meningar inte klarat resan från brasiliansk portugisiska till engelska och sedan, med Fredrika Spindlers hjälp, från engelska till svenska utan skavanker. Vissa kapitel blir också väl tyngda av abstraktioner och politiska generaliseringar, men ”Mellan lögn och verklighet” är trots det en rik bok för den som har tålamodet är följa med Schuback i de vindlande essäerna. 

Marcia Sá Cavalcante Schuback är filosof.

Foto: Faethon

Öppna bild i helskärm

Bilden som målas upp av samtiden är mörk, nästan nattsvart. Den svepande pessimismen blir lite syrefattig: fascismens och techkapitalismens meningsförstörelse breder obarmhärtigt ut sig, ”överallt, och på alla fronter”. Den stora behållningen med ”Mellan lögn och verklighet” finner jag snarare i insisterandet på tänkandets potential. Schuback kallar det ”precisionsövningar”. Att i stället för att svepas med i flödet dröja vid språkets sprickor och oväntade kopplingar. Träna sig i att odla en annan typ av närvaro, där nya gemenskaper och ny mening kan uppstå. I en tid där de digitala plattformarna tappar både användare och relevans finns här kanske en öppning mot något annat. Vi måste inte sitta fast i en ändlös loop av desinformation och dödfödda faktagranskningar, vi kan tänka på andra sätt. Det är allt annat än enkelt, men Schuback visar att det trots allt är både angeläget och möjligt. 

ESSÄ

MARCIA SÁ CAVALCANTE SCHUBACK

Mellan lögn och verklighet. En essä om tvetydighetens fascism

Bokförlaget Faethon, 319 s.

Visa mer

Erik Isberg är doktor i idéhistoria och medarbetare på Expressens kultursida.

LYSSNA PÅ EXPRESSENS BOKKLUBBLjudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare