Europa vill, och är, världsledande i klimat- och hållbarhetsambitioner. Men höga mål har inte automatiskt lett till högre klimat- eller miljönytta. I stället har byråkratin vuxit snabbare än resultaten. Moderaterna och svenska regeringen driver därför frågan om att förenkla EU- regelverk för att spara tid och pengar för våra företag. Och vi har redan visat att vi kan leverera.
Problemet är inte ambitionerna i sig, utan hur regelverken utformats. Överlappande rapporteringskrav, skiftande definitioner mellan olika regelverk och ökade dokumentationskrav har skapat fler problem än det löst.
Företagen har fått ta konsekvenserna, och i praktiken har resurser styrts om från investeringar, till regelefterlevnad. Som i ett ekosystem där fel balans slår ut de mest känsliga arterna: utan möjlighet att växa drabbas hela systemet. I slutändan vinner varken klimatet eller ekonomin på det.
Denna effekt har varit särskilt tydlig för små och medelstora företag. Större bolag kan absorbera kostnader genom interna compliance-avdelningar eller extern rådgivning, medan mindre företag drabbas oproportionerligt. Ibland med direkt hämmande effekt på tillväxten. Vi bör samtidigt komma ihåg att de allra flesta företag vill göra rätt för sig. Svenska företag ligger långt fram när det gäller miljöarbete och regelefterlevnad, inte minst eftersom kostnaden för att göra fel är hög. Men när kraven blivit så omfattande och svårtolkade att de trängt undan kärnverksamheten har styrmedlen tappat sin funktion. I stället för att investera i effektivisering och utveckling har företag tvingats prioritera juridisk tolkning och administrativ hantering.
Mot denna bakgrund blev en omprövning inte bara påkallad, utan också helt nödvändig. Under det svenska ordförandeskapet lyftes konkurrenskraft och regelförenkling åter till EU:s kärnagenda. I Europaparlamentet tog Moderaterna en aktiv roll i arbetet med Omnibus I – ett första samlat steg för lagstiftningarna CSRD och CSDDD, för att göra hållbarhetslagstiftning mer proportionerlig och genomförbar.
Konkret innebär detta bland annat att ett så kallat SME-shield införs, vilket begränsar möjligheten för större företag att föra över omfattande lagkrav på små aktörer i värdekedjan.
Dubbelrapportering och överlappande krav reduceras genom bättre harmonisering. En riskbaserad metod införs när företag gör sin tillbörliga aktsamhet i CSDDD, där fokus ligger på risker och inte att kartlägga varenda leverantör i värdekedjan. Tröskelvärdena justeras dessutom kraftigt, så att endast de största företagen omfattas av lagstiftningarna.
Omnibus I innebär inte lägre klimatambitioner, utan bättre styrning. Mindre företag undantas från överdriven rapportering, medan större företag ges mer realistiska tidsramar för införandet av komplexa krav. EU-kommissionens egna analyser beräknar att förenklingsarbetet i Omnibus I kommer reducera företagens administrativa kostnader med omkring 4,5 miljarder euro per år. Det lagförslag som nu antagits mellan rådet och parlamentet, går ännu längre.
Det är historiska kostnadsbesparingar för Europas företag. Och det är långt mer än symboliska justeringar – det är riktiga resurser som kan frigöras för tillväxt i Europa. Förenklingspaketen är inte en teknisk parentes, utan ett vägval för EU:s ekonomiska styrning.
Om klimatomställningen ska lyckas krävs privata investeringar, innovationskraft och långsiktigt förtroende för regelverken. Det förutsätter regler som är kostnadseffektiva, tydliga och möjliga att följa.
Ett perspektiv som ofta saknas i debatten om regelförenklingar i allmänhet, och i debatten om europeisk konkurrenskraft i synnerhet, är den grundläggande sanningen att europeisk tillväxt i sig själv är en klimat- och miljövinst. Eftersom varje andel av världsekonomin som erövras av Europa också innebär att produkter och tjänster som hade kunnat tillverkas i Indien, Kina eller Brasilien istället blir underkastade EU:s klimat- och miljölagar.
Omnibus I är ett första steg i en politik som på allvar bottnar i en förståelse för detta. Det stärker svenska och europeiska företags förutsättningar att växa, skapa jobb och samtidigt bidra till omställningen. Klimatansvar och konkurrenskraft står inte i motsats till varandra. De är ömsesidigt beroende i ett Europa som ska fungera.
Benjamin Dousa, riksdagskandidat (M)
Jörgen Warborn, Europaparlamentariker (M)