Jonas Bonnier
Publicerad 30 dec 2025 kl 10.21
Jonas Bonnier skriver om musikens framtid.
”Jag vet, du är inte min” har i skrivande stund spelats knappt 3 miljoner gånger på Spotify.
Foto: Spotify
Öppna bild i helskärm
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jonas Bonnier
Det gick ett rykte i helgen om att låten ”Jag vet, du är inte min” med artisten Jacub var en AI-grej rakt igenom. Inga instrument var inblandade, rösten tillhörde inte en människa utan en programvara. Och det var ganska remarkabelt; på Spotifys svenska topplista var Jacub den enda artist veckan före jul att tränga sig in bland alla Mariah Careys och tomtar och tända ljus som bara brann och brann, med en låt som inte handlade om julen.
Det är inte första gången det sprids AI-rykten om låtar på listor. För någon månad sedan var vi arga på ”Walk my walk” av countryartisten Breaking Rust. Låten toppade Billboard country digital songs sales charts, och det ledde till rubriker i alla världens medier. Att det senare visade sig att denna mycket specifika topplista baseras på sålda låtar på Apple Music, och att det räcker med 3 000 exemplar för att hamna överst, skrevs det aningen mindre om. Det kostar 99 cent att köpa en låt där, vilket betyder att de som låg bakom ”Walk my walk” betalade 2 970 dollar för att bli en världsnyhet.
Ur ett PR-perspektiv måste detta ha varit oerhört välinvesterade pengar.
Kan vi lägga den oväntat uppblossande diskussionen om det som plötsligt kallas ”rockism” – typ musik som spelas på elgitarrer av folk som gärna talar om sitt ”mörker” – och ”poptimism” – typ allting annat – åt sidan och enas i vår kollektiva rädsla för AI-musiken?
För vem vill bli lurad? Bilderna på bandet, videon från bandets spelning, sångarens raspigt ärliga röst: allt är fejk. Det är klart man blir sur. Även om låten är bättre än tusen andra låtar. Och det är klart att någon ska anklagas för att ha använt AI. Men hur ser egentligen den anklagelsen ut? Är det egentligen bara jojk och oljefat som man kan lita på?
Tillbaka till Jacub och ”Jag vet, du är inte min”. För er som inte har hört låten. Det är som att blanda Avicii med Mumford and Sons, och så låter man Albin Lee Meldau sjunga. ”Det vi byggde, det som brann, dog i tystnad, hand i hand” rimmas det (utan att jag helt förstår vad som menas, men det enda som Jacub tidigare släppt, enligt P3, är en tysk hiphop-låt, så kanske handlar det om språkförbistring?)
Ingen tycks ännu veta exakt vem eller vilka som ligger bakom ”Jag vet, du är min”, men det pratas om ett ”kollektiv” som ”delvis” använder AI. Upphovsmannen enligt strömningstjänsterna heter Jacob Berg; ett garanterat svårgooglat namn.
Informationen om Jacub är knapphändig.
Foto: Spotify
Öppna bild i helskärm
Hur länge, kan man fråga sig, kommer vi fortsätta kunna anklaga artister för att använda AI? Ett par månader till? Hela 2026? Och kommer autenticitet, det ideal som nu återuppväcks till rockisternas glädje, till slut likställas med amatörism; bara om det är tillräckligt dåligt vet vi att det inte är fejkat? Eller tvingar AI mänskliga artister att ta sig i kragen? Och höja sig över den inställsamma mängden? Har det redan börjat hända?
Eftersom musikbranschen för länge sedan slutade tjäna pengar på strömningstjänsterna och i stället måste ut och spela live för att bli miljardärer, tror jag ändå artister av kött och blod kommer att segra till slut; en framtid med Abbatarer på scen är för deprimerande för att stå ut med.
Men Jacub, han/de kommer nog ändå dö i tystnad, hand i hand.
Jonas Bonnier är kolumnist i Expressen och författare.