share-arrowDela

unsaveSpara

expand-left

helskärm Foto: Peter Cziborra / Reuters / TT

LONDON. Aston Villa flög mot nyår på hög höjd, med klubbrekord i sikte och titlar inom räckhåll.

Så vad säger man efter det här?

Bad ebening. Very bad ebening.

Det finns sarkasm som smakar bittert, det finns självironi som smakar som honung och manna.

När Dibu Martínez fattade felbeslutet att försöka greppa en hörna i stället för att boxa iväg den, så att Gabriel kunde kriga in Arsenals första mål, ett par minuter efter paus… ja, då rullade vågor av mumma-ironi in över läktarna här på Emirates. 

– One-nil to the Arsenal! förstås, som en blinkning till George Graham-tiderna (Martin Keown smackade förnöjt på vip-läktaren).

Och så:

– Set piece again olé olé!

Den här säsongens Arsenal släpper in hälften så många mål som Mikel Artetas gamla Arsenal. De gör massor av mål på fasta situationer. Och de leder ligan vid nyår igen.  

Solen sken över norra London mest hela dagen inför årets sista hemmamatch, och den kom med fyrverkerier. För Aston Villa var det en chans att a) anmäla intresse för ligatiteln, b) slå klubbrekord, efter elva raka segrar. 

Var inte Lindelöfs fel

Unai Emery – han som varit en karikatyr (good ebening) om det inte varit för hans otroliga kunnande och cv – har klagat på matchprogrammet. De slutsekundsslog Arsenal hemma för bara några veckor sedan, nu skulle de möta dem igen. 

För Arsenal: en chans att markera styrkeförhållanden.

För oss: en chans att se två svenska nyckelspelare stångas med varandra.

Första närkampen kom redan när startelvorna hälsade före avspark.

En liten klapp på axeln, tjenatjena. Viktor och Victor, och den som inte bryr sig om nyanser kan det ju framstå som att deras säsonger möts i hissen. Gyökeres kom med buller och brak, en supervärvning som skulle lösa alla Arsenals anfallsproblem men som med tiden mest fått beröm av de med taktiska ögon och kritik av de som kräver SIFFROR. 

Nilsson Lindelöf, däremot, smög in i transferfönstrets sista vakuumsuck, tränade sig i form i väntan på chansen. Och när halva Aston Villas mittbacksuppsättning fick ont så fanns han här:

The Iceman cometh. Iskall, lugn som en jäkla filbunke, med all den stabilitet som 200 PL-matcher ger.

Han förlorade här, stort, men det var sannerligen inte hans fel. Villa visade korten från avspark, hackade sönder matchen med Martínez-maskning och ideliga skador. De bjöd in Arsenal att pressa högt, och skickade sylvassa uppspel igenom den pressen.

Oavsett om det var Tielemans som slog 40-meterspassningar till Morgan Rogers, om det var Onana som älgade fram, eller om det var Ezri Konsa som bröt och skickade djupledsspel till Ollie Watkins så… var Villa vassare.

Arsenal var bättre, men under de tio-femton minuter före paus som Emerys idéer bet så var de närmare.

Och sedan: One-nil to the Arsenal. Set piece again, olé olé.

Hackat sig till fula vinster

Om ni undrar hur man tappar tron på det man håller på med så såg ni det här. Ett målvaktsmisstag direkt efter paus, tappad koncentration i nästa anfall, och så var det över.

Det första som hände efter 1–0 var att Martin Ødegaard – av alla! – stötbröt i en rygg på ett mittfält där utbytte Onana lämnat ett hål efter sig. Lille Drammen-Messi stack fram bollen till Zubimendi, som vinklade in 2–0, tre minuter efter 1–0.

Arsenal har gått igenom vintern med skador, men de har hackat sig till fula vinster mot begränsat motstånd.

Här kom allt annat.

Toppmöte mot Unai Emerys fritt flygande Villa, och plötsligt hade proppen poppat ut. Champagne till alla. 3–0 av Trossard från straffområdeslinjen, på slutet kunde målen sprutat in.

– Emery, what’s the score? från läktarna.

Gyökeres kramade om Jesus

Och svenskmötet? Botten nåddes väl på sätt och vis i en och samma sekund. Viktor Gyökeres hade varit nyttig, utan att vara dödlig, ungefär som oftast i Arsenal. Victor Nilsson Lindelöf hade gjort sitt, varit genomstabil i ett försvar där andra gjort blytunga misstag.

Med en kvart kvar byttes Gyökeres ut, Gabriel Jesus in. Ett par sekunder senare hade Jesus, med sina första tillslag, utmanat Lindelöf och skickat in 4–0. Hans första mål sedan knäskadan.

Det blev 4–1 till slut, Ollie Watkins i öppet mål från en meter (Keown såg sur ut, vllket skitmål att släppa in). För tre år sedan ledde Arsenal ligan med sju poäng vid nyår, men tappade till Manchester City ändå. Nu leder de ligan med fem poäng, efter att ha borstat av ett Villa som inte längre kan räknas som utmanare.

Den här gången har Arteta värvat ihop en spelarbuffert att gå ut i strid med. Gyökeres kramade om Gabriel Jesus efter slutsignalen, han vet vad ett mål kan betyda för en anfallare.

Medan han själv väntar så kan han titta på tabellen istället för skytteligan.

Det kommer ett nytt år nu, det kan bli gott för Arsenal.

HändelserInbördes möten5 senasteLaguppställningTabell

Arena: Emirates StadiumDomare: Darren England

  • 46′

  • 48′

  • M. Ødegaard M. Zubimendi (2-0) 

    52′

  • 61′

  • J. Timber L. Trossard (3-0) 

    69′

  • 73′

  • M. Lewis-Skelly G. Magalhaes

    77′

  • L. Trossard G. Jesus (4-0) 

    78′

  • 80′

  • 82′

    J. Jimoh-Aloba M. Rogers

    G. Hemmings Y. Tielemans

  • 83′

  • 90’+4

    D. Malen O. Watkins (4-1) 

  • 90’+7

Läs mer på Målservicechevron-right