Det viktigaste nyårslöftet 2026 är att förstå Ryssland bättre.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen.Ystads Allehanda politiska etikett är liberal.

”Det nuvarande kriget framställs av Putin som ett existentiellt krig för Ryssland; med andra ord kopplar han krig och krigsmakten till statens själva existens. Detta är ett eko från århundraden tillbaka och visar att krigsmakten anses vara en integrerad del av den ryska staten. Implikationerna, både för Ryssland och dess omgivande länder, är långtgående.”

I ett par nyckelmeningar i aktuella ”Russian Military Thought” (Georgetown University Press) förklarar Gudrun Persson, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) vilken fiende det är Ukraina och Europa möter. För Ryssland och Putin är krig ett politiskt instrument bland andra för att uppnå strategiska mål. Och det främsta målet för Putin är att säkra det ryska moderlandet, genom buffertzoner och expansion.

Annons

Oron för Nato från rysk sida handlar inte om det som emellanåt sprids även av svenska debattörer, att Nato skulle innebära ett invasionshot för Ryssland. Hotet för Putins del ligger i att ett Nato-medlemskap tar bort möjligheten att med militär kraft – krig – erövra det land och den befolkning som inte underordnar sig den ryska ordningen. Ett Ukraina i Nato hade inte invaderats av Ryssland 2014 eller 2022.

Annons

Ett splittrat Nato där USA inte är tydligt med att artikel fem – att ett väpnat angrepp mot ett medlemsland ses som ett angrepp mot alla – verkligen gäller, är en putinistisk dröm. Genom Donald Trump och JD Vance är Vladimir Putin 2026 närmre den drömmen än någon trodde var möjligt för 20 år sedan. För Putins planer är inte nya, han spelar ett långt spel. Och länge gjorde han det med sovande politiker i väst.

Putin förklarade redan under ett tal på säkerhetskonferensen i München 2007 att världen nått en punkt när den gamla säkerhetsordningen måste rivas upp. Dåvarande tyska förbundskanslern Angela Merkel, en av de närvarande, förstod inte den verkliga innebörden, få europeiska politiker gjorde det. Om de hade förstått hade inte Merkel och Tyskland ökat sitt ryska gasberoende och Sverige inte fortsatt med – och under borgerlig Alliansregering ökat hastigheten i – nedrustningen av försvaret.

På Münchenkonferensen fanns en amerikansk republikansk senator som aldrig blev president, John McCain, med. Om någon förstod den verkliga innebörden var det han. Tio år senare, 2017, slog McCain fast i en intervju med Australiensiska ABC: ”Putin är det främsta hotet, värre än IS.” Vid det laget hade ytterligare ett hot mot Europas säkerhet dykt upp, Donald Trump. Här kunde till och med Angela Merkel konstatera efter ett möte med Trump: ”USA är inte längre en pålitlig partner för Europa.”

Annons

Annons

Man kan inte med trovärdighet hävda att det saknades tid att reagera. Och även om försvarsutgifterna steg efter Krim-annektering och kriget i östra Ukraina, så var politikerna vid makten överraskade när den fullskaliga invasionen kom i februari 2022. Det heter att allt förändrades den dagen, dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) gav 2025 till och med ut en bok som bar titeln ”När allt förändras”.

Omvandlingen av Sveriges och Europas säkerhetssituation har skett under lång tid och har knappast stannat av. I dag har vi en amerikansk president, invald för Republikanerna, som själv förklarar att världs- och säkerhetsordningen måste byggas om och världen delas upp i sfärer. För USA, för Donald Trump och för JD Vance blir då Europa ett perifert intresse, bestående av friåkare på amerikanska skattebetalare. En av de främsta allierade, Danmark, pekas ut som en dålig allierad och USA gör anspråk på Grönland.

Numera har ledande politiker i Sverige och Europa – med några undantag – förstått Ryssland och Putins avsikter. Inte tillräckligt för att stödja Ukraina fullt ut så att Ryssland kan besegras, men tillräckligt för att kunna samlas kring att finansiera Ukrainas överlevnad.

2026 är ett valår för Sverige. Det kommer i alldeles för liten utsträckning att handla om hur Sverige och våra allierade i Norden och Europa ska stärka oss militärt, psykologiskt och ekonomiskt.

Annons

Den amerikanske presidenten kan ses som ytterligare en väckarklocka för Europa. Det är farligt att göra sig för beroende av en yttre part, som Europa har gjort med USA. Europa har gjort sig onödigt svagt med strypande regleringar, höga skatter, låg produktivitetsutveckling, ryskt gasberoende, låg innovationsgrad, höga utgifter för bidrag och låga för investeringar, stela arbetsmarknader, illa fungerande integration och låga försvarsutgifter. På försvarsområdet sker en del, men det räcker inte om Europa ska bli en välmående tillväxtregion med hög och respekterad säkerhetsförmåga.

Annons

2026 är ett valår för Sverige. Valdebatten borde handla om hur Sverige och våra allierade i Norden och Europa ska stärka oss militärt, psykologiskt och ekonomiskt. Ryssland agerar redan i dag mot oss och mot våra allierade i Norden och Baltikum. GPS-störningar på Östersjön, kränkningar av estniskt luftrum, cyberattacker mot ett danskt vattenkraftverk och i samband med kommun- och regionvalet, är bara några exempel. Ändå ligger säkerhetsfrågorna och Rysslands hot inte högst på dagordningen; i den senaste partiledardebatten i SVT fanns inte frågan över huvud taget med. Det i sig är ett allvarligt svaghetstecken.

Men det går att ändra på.

Insikten måste växa om vad Ryssland är, vad som är värt att försvara i våra västeuropeiska samhällen och hur starka vi kan bli med rätt beslut. Förhoppningsvis blir 2026 året då fler svenskar och européer inser det.