Publicerad 31 dec 2025 kl 20.48
Luleås SM-guldfirande var storslaget.
När det blev dags för en Spanienresa med laget klev William Håkansson, 18, fram som oväntad festfixare.
– Jag fick några klappar på axeln där några gånger så det var kul, säger han.
William Håkansson.
Foto: ARON BROMAN / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Tidigare har backen spelat i Djurgårdens ungdomslag.
Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Nu tillhör Håkansson SHL-klubben Luleå.
Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Håkansson, till höger, under JVM.
Foto: JOEL MARKLUND / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Han beskriver uttagningen till turneringen med Juniorkronorna som ”en dröm” och har nu fått dra på sig den blågula dressen med många ögon på sig.
– Förhoppningsvis gör jag det jäkligt bra här, kommer tillbaka, får lite förtroende och kan bygga vidare på någonting, säger den 18-årige backen.
Men William Håkansson har samtidigt under hösten fått se konkurrensen öka i klubblaget Luleå.
– Konkurrens är bra också, man måste spela sin bästa hockey för att få istid. Jag ska göra allt jag kan för att få mina minuter där och förtjäna dem. Nu kom jag i väg lite här och får spela.
Lämnade familjen 15 år gammal
Redan 2023 tog han sitt pick och pack från Solna för att flytta upp till Norrbotten.
– Det har väl gått uppåt för varje år. Jag tycker framför allt efter årsskiftet förra året så tycker jag väl att det har gått mer upp än någonsin. Jag älskar att vara där, säger Håkansson.
När flyttlasset gick var han 15 år gammal.
– Att flytta hemifrån tyckte jag var kul. Sen att det blev när jag var 15 år är väl kanske inte så vanligt, men det var kul. Jag kom upp och trivdes jättebra i Luleå från dag ett och ja, det är grymt där uppe. Det är som hemma. Det har inte varit så jobbigt som många andra kanske tycker. Det har flutit på grymt bra.
I mars i år fick han också chansen att göra SHL-debut för klubben och har därefter varit närmast bofast i laget under hösten, något som resulterade i en JVM-plats.
– Första gången man kom in i omklädningsrummet på en träning så var man väl inte så mycket… man var tyst och så såg man Omark där och vågade väl inte säga någonting. Men de är jävligt sköna, säger Håkansson.
Nervösa mötet med ”Bulan”
Hur tog de emot dig?
– Det var väl lite nervöst första gången man pratade med honom och Stridh, men man lär känna dem. Det blir väl lite annorlunda när man är så ung, de är så mycket äldre och har varit med så länge. Men man kommer in i det hyfsat bra.
Även om det bara blev en match i semifinalserien mot Frölunda räknades han som en av truppens guldvinnare.
Tränarna Henrik Stridh och Thomas ”Bulan” Berglund.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Linus Omark under guldfirandet.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Håkansson var en del av Luleås trupp redan i fjol.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Firandet blev storslaget.
Foto: SIMON ELIASSON / BILDBYRÅN
Öppna bild i helskärm
Hur var det att vara med om det som blev ett guldfirande?
– Det var supercoolt. Att få vara med och se vad som händer i ett vinnande lag utanför isen och på isen, liksom hur gruppen kommer ihop hela vägen till slutet. Det var en jävla upplevelse. Jättelärorikt för mig.
Annons
I maj fick Håkansson vara med och ta emot folkets jubel i Luleå.
– Det var coolt också. Att stå i Södra Hamn inför 15 000, det är inte varje dag man gör det. Att se hur mycket det betydde för hela Norrbotten och Luleå framför allt. Det var en jävla upplevelse, säger backen.
Luleås okända festfixare
Men det tog inte stopp där.
När det vankades extra guldfirande och resa till Spanien med laget hade han ett finger med i spelet.
Han blev något av en festfixare i svårmanövrerad entrékö.
– En familjekompis jag hade där nere har koll på grejerna så jag tänkte jag får bidra med någonting. Om jag inte är på isen får jag väl lösa någonting annat och vara glad för att jag är med på resan. Så då fick jag dra i lite trådar och lösa lite kul.
Det imponerade på Linus Omark, Erik Gustafsson och resten av gänget.
– Jag fick några klappar på axeln där några gånger så det var kul. Jag lade väl ut en liten tråd där för att hjälpa till så mycket jag kunde. De fick göra allting annat själva och så hjälpte jag bara till på ett hörn, säger William Håkansson.
Är du den oväntade festfixaren?
– Nej… kanske? Det får någon annan avgöra, haha.
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare