En partiledare kommer avgå – och röda linjer måste brytasshare-arrowDela
unsaveSpara
expand-left
helskärm
Vilka partiledare håller sina löften i regeringsfrågan under 2026? Foto: Christine Olsson/TT
Inför inledningen av fotbollsallsvenskan och SHLinfocloseSHLSvenska Hockeyligan, SHL, är högsta nivån i ishockeyns seriespel för herrar. finns en tradition inom sportjournalistiken att varje år försöka förhandstippa sluttabellen. Det är såklart en vansklig uppgift. Att komma med träffsäkra förutsägelser innan en enda match har spelats är mer eller mindre omöjligt. Därför kallas det ibland ”kamikazetips”. Ingen trodde till exempel redan under förra våren att Mjällby AIF skulle stå som allsvensk segrare under 2025.
Tidigare landslagsspelaren Pontus Wernbloom har redan gett sig på att i Sportbladet försöka förutspå hur allsvenskan ska sluta 2026. Detta innan klubbarnas spelartrupper ens är satta.
Ledarsidan ska väl inte vara sämre. Vi har ju tagit klivet in i valåret nu. Omvärlden må vara osäker och mycket kan klart hända som ställer allt på ända, men låt oss ändå förhandstippa fortsättningen i höstens svängigaste politiska följetång – regeringsfrågan.
Här kommer mitt tips för 2026:
arrow Centerpartiet kommer peka ut Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat.
Innan jul meddelade nytillträdde partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist att hon inte ser något behov av att peka ut en statsministerkandidat innan valet.
Uttalandet ger säkert en eller annan déjà vu-känsla. Annie Lööf hade samma inställning när valåret 2022 inleddes. Det höll inte. Opinionsmätningarna är – då som nu – tydliga med att C-väljarna lutar allt mer åt vänster. De vill se Magdalena Andersson som statsminister. De vill under inga förutsättningar samarbeta med Sverigedemokraterna.
Enligt medieuppgifter var Anna-Karin Hatt i oktober, innan hon avgick, redo att luckra upp sina röda linjer mot Vänsterpartiet. Uppenbarligen fanns då inom C-ledningen en insikt om att väljarna vill se partiet välja sida.
När Annie Lööf såg sina siffror droppa under 2022 blev hon med fyra veckor kvar till valet så illa tvungen att ta ställning för Magdalena Andersson som sin kandidat. Då var partiets opinionssiffror kring sex procent. Nu ligger de ofta under fem procent. Om det inte lyfter inom kort måste något hända.
Centerpartiets politikertoppar är fortfarande klassiskt borgliga och motvilliga till minsta lilla närmande till S, men att gå i otakt med sina nya väljargrupper innebär en stor risk. Under valår låter partierna överlevnadsinstinkten styra.
arrow Vänsterpartiet kommer ludda till sina röda linjer
När Centerpartiet väl bestämmer sig för att välja sida kommer de utnyttja det faktum att Vänsterpartiet gjort ett strategiskt misstag. Nooshi Dadgostar har tagit i för hårt när hon utfärdat ultimatum om ministerposter.
Thand Ringqvist kommer sannolikt säga att Centern är beredda att ingå i ett underlag för en S-ledd regering, men en som inte innefattar vänsterpartistiska statsråd.
Då hamnar pressen på Nooshi Dadgostar.
Att fälla Stefan Löfven 2021, när Vänsterpartiet lämnades helt utanför allt inflytande, var en sak. Men att gå till val på att göra detsamma när man faktiskt bjuds in som en fullvärdig del av ett regeringsunderlag är något annat.
Att det finns tillitsproblem är lätt att förstå. Januariavtalets ”förnedringsklausul” var bisarr och lär inte glömmas i första taget. Internt i partiet kanske Dadgostars hårda linje har visst stöd.
Men att hota med att fälla Magdalena Andersson kommer inte gå hem bland väljarna. Vid en rödgrön vinst skulle i så fall Dadgostar driva fram ett nyval. Alternativt tvinga Socialdemokraterna att söka ytterligare stöd till höger.
Den linjen kommer sätta igång väljarströmmar. Sannolikt till Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Då måste Vänsterpartiet visa att de där ministerkraven kanske visst inte är så ultimativa. Åtminstone inte om de kan kompenseras för med sakpolitiskt inflytande.
arrow Liberalerna kommer ändra sig om Sverigedemokraterna
Trots att Liberalerna under hösten tog ett principbeslut om att inte släppa in Sverigedemokraterna i en ny Tidöregering verkar ingen tro på beskedet.
Det är inte så konstigt. Jimmie Åkesson kräver att få ingå i regeringen efter valet. Han kommer inte nöja sig med ett nytt Tidöavtal.
Sverigedemokraterna samlar just nu upp mot 23 procent i opinionsmätningarna. Liberalerna stampar kring två procent. Vem som kommer behöva vika ner sig inser alla.
– Antingen får de ändra sig, annars är alternativet en socialdemokratisk statsminister, har Jimmie Åkesson sagt till Altinget.
Ska Liberalerna ha en chans att kravla sig över spärren talar allt just nu för att de måste förlita sig på stödröster. Då kan de inte säga nej till en potentiell regering med sina samarbetsparter.
Kan Mohamsson sitta kvar om hon tvingas byta fot? Det beslut som togs på landsmötet i oktober gjordes sannolikt för att hålla ihop partiet. Släpper man den sista röda linjerna mot SD lär många lämna i protest. Inte minst ur det viktiga Stockholmsdistriktet. Internt kommer det storma.
Det kan mycket väl bli så att Liberalerna ännu en gång byter partiledare under valårsvåren. Det är nog låga odds på det, rentutav.
arrow Skrällarna: Busch och Miljöpartiet
Finns det någon skrällpotential? På högersidan finns tecken på att Ebba Buschs lite mer försonande ton i relation mot Magdalena Andersson kan ha gett resultat i mätningar. Kanske kan hon ta den ansvarstagande roll som Moderaterna inte längre verkar intresserad av.
Bland de rödgröna verkar Miljöpartiet ha hittat en grund att stå på. Om Socialdemokraterna fortsätter med hårda tag i kriminalpolitiken – och under året riktar sina vallöften mot arbetarklassen – finns möjligheter för Mp att stärka sina fästen hos den urbana medelklassen.
Men någon sensation i paritet med Mjällbys fotbollsbragd? Skulle inte tro det.