Vi är på väg in i Hästens år! (Fast inte riktigt än – det är ju i den kinesiska kalendern som man talar om Hästens år och där infaller inte nyår förrän den 17 februari.) För oss på Ridsport är visserligen varje år Hästens år, men nog känner man sig lite extra peppad detta nyår.
2025 har präglats av debatt, reformer och ett ökat intresse för forskning och vetenskap inom ridsporten. En ny svensk landslagsledning i dressyr har greppat många angelägna frågor inom dressyren och Svenska Ridsportförbundet har tagit ledarskap när det gäller flera hästvälfärdsfrågor som diskuterats internationellt.
Nu fnyser några debattörer föraktfullt, men jag hävdar att mycket sker bakom kulisserna och det handlar om stora och långsamma pansarkryssare som inte vänds på en femöring. Bara ett exempel: Att det nu blir tillåtet med träns upp till trestjärnigt internationellt är att betrakta som en revolution inom den konservativa dressyrsporten.
Samtidigt trampas det ibland snett. Den tondöva hanteringen av blodsregeln är ett exempel.
En helt annan debatt som flammade upp alldeles vid årets slut var den om förbundets 13-årsgräns för elittävlan (som kom att handla om mycket mer eftersom den bland annat berörde LB-tävlingar som Sverigeponnyn). Även om jag inte håller med, så har jag full respekt för både omsorg om barnen och omsorg om de pengar som man är rädd att ridsporten går miste om ifall vi inte följer Riksidrottsförbundets rekommendationer. Däremot har jag alldeles för stor respekt för FN:s barnkonvention för att kunna smälta att man kommer och viftar med den i den här högst världsliga frågan.
Men hur intressant än själva frågan är – så drabbades jag allra mest av de två problem av närmast ofattbar magnitud som den blottade inom ridsporten:
Avgrund mellan förbund och medlemmar
Jag förbluffades av Svenska Ridsportförbundets maktfullkomliga hantering av frågan, där distrikt och berörda kommittéer informerades ungefär samtidigt som allmänheten och där flera av förbundets berörda blev belagda med munkavle. En avgrund mellan de medlemmar som levt i illusionen av vi har föreningsdemokrati och en förbundsledning som … ja, vad är problemet? Som inte vill ha debatt?
Avgrund mellan sport och andra
Jag blev smått chockad av den nästan ursinniga diskussionen i sociala medier, som blottade avgrunden mellan de aktiva inom sporten och många av de mest aktiva i kommentarsfälten.
Debatten där ”The Big Five”, de allra största namnen inom svensk ridsport, som varit tysta i alla andra (och större) frågor som berört sporten, plötsligt gav sig in. Borde de ha förstått att det bara skulle väcka frågor om varför de annars alltid är tysta?
Debatten där tränare, aktiva, föräldrar och barn (som i tusental delade kritiska inlägg i sociala medier) – många av de som utgör sporten – engagerade sig.
Och där allt möjligt kom upp till ytan hos motståndarlägret – frågor om hästvälfärd, rättvisa, pengar, hetsande ponnyföräldrar, ful ridning – ofta uttryckt som ett förakt för sporten och dess utövare.
Men debatt kan också vara bra! När saker kommer upp till ytan kan man bättre förstå varandra och även om tonen ibland blir hård är det också positivt att det blir tydligare vad olika parter vill och har för drivkrafter.
Jag hoppas att 2026 kommer att bjuda på fler och mer konstruktiva debatter, inte minst när det gäller vad vi har för förväntningar på vårt förbund och på alla de som representerar oss och vår sport. Jag hoppas att de stora namnens engagemang i 13-årsfrågan bara var början på ett större deltagande i de viktiga frågorna kring ridsporten.
Jag har också stort hopp om att ridsporten fortsätter att stärka sin inriktning mot gott horsemanship, hästvälfärd och vetenskaplig förankring och ser så många goda exempel på det och på den enorma kärleken till hästarna, den som förenar oss. Låt oss gå in i det nya året, i Hästens år, med det: med tro, hopp och kärlek.
Minnesvärt från Ridsport-året 2025:Årets rivstart
2025 inleddes av att två kvinnliga fenomen, som varit med länge i svensk ridsport, tog täten och visade var skåpet ska stå. Först fick vi se Malin Baryard Johnssons och H&M Indianas tvåmiljonersseger i Doha och redan dagen därpå red Linda Heed och Skylander VS hem segern i världscuptävlingen i Göteborg. En seger som också prisades som Årets Bragd på Ryttargalan!
I Götet tog också Henrik von Eckermann hem sin första Gothenburg Trophy med Iliana samma helg.
Årets oslagbara rekord
Henrik von Eckermann var då inne på sin 30:e månad som världsetta; det skulle bli 33 månader innan han i maj lämnade över armbindeln till Kent Farrington. Ingen har suttit på tronen så länge – inte ens varit i närheten av det. Troligen kommer ingen någonsin att kunna slå det (i så fall äter jag upp min Ridsportmössa).
Årets wild card
En av de mest uppmärksammade tävlingsnyheterna hos Ridsport var glädjebomben att Malin Baryard Johnsson fick ett wild card till världscupfinalen i Basel – dessvärre var det bara vårt aprilskämt …
Årets mästerskapsmedaljör
… blev Liam Nilsson. Som första svenska junior någonsin tog han medalj i EM, brons med Ulla-Bella Hästak, som hoppade felfritt genom hela tävlingen. Liam var också den yngsta ryttare som tagit en topplacering Jönköping Grand Prix och fick ta emot Svenska Ridsportförbundets championatstecken för både junior och young rider.
Årets förluster
Det enskilda dödsfall som engagerade Ridsports läsare mest under året var 19-åriga ATG-talangryttaren i paradressyr, Alicia Ortstad, som förlorade kampen mot sin cancer. Legendariska Lene Nissen-Lembke, Hjördis Kamph och Göran Casparsson är tre viktiga namn inom avel och ridsport som också berört många, många och kommer att leva vidare i våra minnen. Personligen drabbades jag mest av den plötsliga förlusten av dressyrdrottningen Ingamay Bylund, en härligt varm och humoristisk person, som jag träffade många gånger.
Årets comeback
Internationellt var Charlotte Dujardins comeback på tävlingsbanorna en av årets största ridsportnyheter. Men ni Ridsportläsare tyckte att det var ännu mer spännande att läsa om hur 1980-talets hoppidol Peter Eriksson gjorde comeback i Falsterbos internationella klasser.
Årets skandaler
2023 kraschade ridsporten och dressyren rakt in i Helgstrandgate och ramlade sig blåslagen in i 2024 genom blåtungedebatt och misshandel av unghästar – för att så störta rakt ner i fullkomligt skräckfilmsmörker genom avslöjandena om amerikanske Cesar Parras utstuderade tortyrmetoder i sin ”dressyrträning” av hästar. 2025 har lyckligtvis inte kommit i närheten av detta, trots att självaste OS-medaljören Christian Kukuk, Tyskland, gjorde bort sig på framridningen i Verona genom att rida på enbart gramantygel.
Årets orkan
Falsterbo Horse Shows samarbete med Al Shira’aa Stables och dess ägare H.H. Sheikha Fatima bint Hazza bin Zayed Al Nahyan väckte frågor om mänskliga rättigheter, ridsportens (o)medvetenhet när det gäller sponsorsamarbeten, rasism och mycket mer. Samarbetet – och det planerade namnbytet – avbröts enligt ledningen på grund av hat och hot, men enligt Stiftelsen Falsterbo Horse Shows ordförande Göran Holm handlade det om publiktryck och svikande biljettintäkter.
Al Shira’aakonflikten kunde ha blivit årets största debatt hos Ridsport, men fick se sig omkörd på mållinjen av den ovan nämnda 13-årsgränsen.
Årets knasboll
Loviza Ardenmarks SM-ponny Diego försvann och utlöste ett stort sökpådrag med drönare och id-hund. På eftermiddagen hittades han, lyckligtvis välbehållen och ganska oberörd, i en nerbajsad sadelkammare – han hade själv lyckats ta sig in och stänga dörren.
Årets elefant
Jordbruksverket klampade vid årsslutet in som en elefant i en porslinsbutik och tog med en handrörelse bort möjligheten att triangelmärka hästar. Lika oväntat och klumpigt meddelade man också landets redan hårt tyngda veterinärer att de nu ska få nya administrativa arbetsuppgifter som riskerar att innebära ökade kostnader för hästägarna.
Årets kämpe
När Ella Jerlin vann ponnyküren på SIHS med sin Piri Piri var det en seger över mer än bara de andra duktiga tävlande. Hon kämpar nämligen också mot svåra autoimmuna sjukdomar, men har trots det tagit både SM-guld och SM-silver.
Årets underbara kometer
Det var med stor stolthet Ridsport kunde presentera sina tre Årets Kometer i de tre grenarna – Josefin Torell i hoppning, Linnea Holmgren i dressyr och Amanda Andersson i fälttävlan. Av dessa tre röstades sedan Amanda Andersson fram som slutlig vinnare och prisades på Ryttargalan. Hon fick också ta emot Svenska Ridsportförbundets Championatstecken för 2025!
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.