Anna Carlsson är nyvald ungdomsordförande inom LRF på Gotland. Pressbild JS Sverige.
Som nyvald ordförande för lantbrukets framtid blickar hon mot såväl möjligheter som utmaningar.
Horisont har träffat Anna Carlsson, ny ordförande för LRF Ungdom på Gotland, inför det nya året.
Anna Carlsson, tidigare hästtjej, går nu en driftledarutbildning i Linköping och jobbar med kor. Hon är även ny ungdomsordförande i Lantbrukarnas riksförbund på Gotland – vald på LRF Ungdoms årsmöte i december – och representerar i sin roll en ny generation lantbrukare som står inför både stora utmaningar och möjligheter. I en intervju med Horisont delar hon, inför det nya året tillika sitt första som ordförande, med sig av sina tankar om Gotlands-specifika lantbruksfrågor, generationsskiften och hur lantbrukare i olika delar av landet kan lära av varandra.
Gotland står inför unika utmaningar vilka skiljer sig från fastlandet. Öns geografiska läge gör bland annat tillgången till någonting så viktigt som vatten särskilt begränsad. Anna Carlsson påpekar dock att frågan har kommit att bli allt mer diskuterad, även i andra län. Vattenbrist är en av de större frågorna i LRF och en av de frågor som Anna Carlson brinner lite extra för.
–Det är ju så att vissa regioner får vår årsnederbörd på två månader, säger hon.
En lösning på vattenbristen är bevattningsdammar och effektiv dränering.
–Det är ett behov i framtiden att ha bevattningsdammar där man kan se till att man får in vatten i dammen under den tid det kommer mycket vatten, som man sedan kan spara till sommaren.
Den nuvarande lösningen på vattenfrågan är alltså främst att spara på regnvatten från regnperioder till de torra sommarmånaderna. Men kostnaderna för anläggning av sådant är höga, och stöden från staten räcker inte alltid till.
–Det är någonting man skulle ha sett, att man i de mer behövande länen kunde få större stöd för. Det finns stöd till att bygga, men de är långt ifrån alla som får stöd, berättar hon.
En annan stor utmaning för lantbrukare på Gotland är transportkostnaderna.
–Det är ju mycket som transporteras från Gotland, säger Anna Carlsson stolt.
Hon berättar att man under förra årets skördefestival pratade om beredskap och hur man här på Gotland ändå skulle kunna klara sig ett tag med den produktion man själv har.
–Vi hade klarat oss en längre stund, av de varorna som vi producerar mycket av. Till exempel morötter, potatis, palsternackor. Mjölk och kött för den delen också.
Vissa saker behöver man dock från fastlandet, däribland diesel. För att säkra ett större diesellager vid en eventuell kris finns ett beredskapsstöd som ska göra det möjligt för gårdar att köpa in en större dieseltank. Men det är mycket mer därtill som behövs: foder, gödning och utsäde. Även om det finns en del produktion här på ön, är det långt ifrån allt som finns här på Gotland, berättar Anna.
–En del kommer ju med Destination Gotlands färjor, men en del kommer också med en egen båt, exempelvis till Klintehamn.
Hon understryker att fraktkostnaderna över vattnet direkt påverkar lantbrukarnas lönsamhet.
–Det är vår landsväg. Och det finns ju ingen landsväg i hela Sverige som är så dyr som den. Det är ett problem. I slutändan är det ändå vi som får betala, även om det går genom fraktbolagen. Det kommer därför alltid att vara en stor fråga för oss, säger hon.
Även om Gotlands jord- och lantbruk ställs inför mer eller mindre unika utmaningar tycks det finnas en stark känsla av solidaritet mellan lantbrukare i de olika regionerna runt om i Sverige.
–Jag tycker att bondekåren har förståelse för varandra ändå. Alla har ju utmaningar på sina sätt.
Lantbrukare möts ofta av samma typ av problem, även om förutsättningarna för arbetet skiljer sig åt.
Annons
Anna berättar att de unga lantbrukarna från Gotland åker på årliga bussresor där de besöker andra delar av landet i syfte att just utbyta erfarenheter.
–Jag skulle vilja säga att vi förstår varandra trots att vi inte har samma förutsättningar. Likaväl som att vi förstår dem som har mycket nederbörd förstår de med mycket nederbörd att vi har lite på grund av vårt geografiska läge, resonerar Anna Carlsson.
Resorna bidrar till att de unga lantbrukarna får en djupare förståelse för hur kollegor i andra delar av landet hanterar sina utmaningar i arbetet. Från vildsvinsproblem i Småland till bevattningsproblem på Gotland.
–Man hör om andras problem och man förstår att det är knepigt. Men när man är iväg på resa får man se andras problem i verkligheten, betonar hon.
En ytterligare utmaning för det svenska lantbruket, landet över, är generationsskiftet. Anna Carlsson berättar att medelåldern för lantbrukskåren i Sverige just nu är 60 år och att det är många unga lantbrukare som nu står inför generationsskiften.
Hon beskriver det som en jätteutmaning. Det är stora kapital som behövs för att kunna ta över och driva gårdar vidare och många unga står inför svåra beslut när det gäller att köpa ut syskon eller hantera den ekonomiska bördan.
–Det är stora kapital och det är mycket som ska redas ut och ordnas upp och det är syskon som ska kompenseras. Allting är väldigt stort idag och generationsskiftena blir därefter.
Och det ser inte lättare ut, även om LRF jobbar mycket med dessa frågor. Anna Carlsson nämner en rapport som Lantbrukarnas riksförbund tog fram förra året om generationsskiften som, enligt hon själv, var väldigt bra och förklarade mycket.
Men generationsbyten handlar om mer än bara ekonomi. Det är också en fråga om identitet. Det kan uppstå en känslig dynamik mellan generationerna då arbetet, kanske mer än i någon annan bransch, med åren ofta har kommit att bli en livsstil. En livsstil som den som ska lämna över, måste släppa.
–Det är en stor utmaning. Bland de största som finns, för att vi unga ens ska få bli företagare idag och kunna driva vidare det den tidigare generationen har byggt upp.
Trots att det kan kännas frustrerande, att som ung uppleva att man inte fullt blir insläppt i branschen, tycks det ändå finnas en sympati för den äldre generationen.
–Samtidigt som man vill in, förstår man också den äldre generationen som har vigt sina liv åt det här. Det är deras livsprojekt, liksom. Det är en del av en själv som man ska lämna. Man kanske inte riktigt vet vem man är utan sitt lantbruk, säger Anna.
Själv känner Anna Carlsson en skräckblandad förtjusning över att ta över efter Julia Östlund, tidigare ordförande i styrelsen och god vän utanför förbundet.
–Det är stora skor att fylla men jag hoppas att det blir bra! Det ska bli roligt men det finns mycket att lära sig.
— — —
VEM ELLER VAD vill du läsa mer om? Har du tips på spännande människor eller händelser som vi bör gräva i? Mejla Horisonts redaktion på redaktion@hpress.se!
— — —
PRENUMERERA för att få tillgång till Horisont magasin och allt premiummaterial på sajten.
— — —
HORISONTS NYHETSBREV skickas ut helt gratis varje vardagsmorgon med en sammanfattning av de senaste Gotlandsnyheterna. Registrera dig via länken.