Det är en och en halv timme kvar till kvällens energiska föreställning, och Henrik Dorsin har glömt att äta mat. Därför sitter han nu i sminket med en tallrik kyckling som samsas på bordet med en studentmössa. Den senare ska Henrik ta på sig redan i entrén, då han sjunger om att ”det löser sig med blåbärspaj”. Svenska revyns egen ”Hakuna matata” om att vända bekymren ryggen, skulle man kunna säga. Men sensmoralen känns inte solklar. Får man trösta sig med paj och kall vaniljsås när världen bokstavligen står i brand eller är man en dum liten lort då?
– Så ska man inte känna, svarar han genast.
– Men vad det handlar om är att välja en quick fix, i stället för att verkligen prata om problemen.
Henrik Dorsin vid sitt sminkbord på Scalateatern.
Foto: LISA HALLGREN
Henrik Dorsin är född 1977 och uppvuxen på Lidingö.
Hustrun Hanna, samt barnen Frank, 20, och Sigge, 16, är också komiker och skådespelare. Medan lillebror Mikael är före detta fotbollsspelare.
Slog igenom stort kring 2007 med Grotesco. En humorgrupp med rötter i Henriks tonår, och som bland annat kan hållas ansvariga för Melloklassikern ”Tingeling”.
Har spelat Ove ”Tjenare mannen!” Sundberg i ”Solsidan” sen 2009.
Gjorde rollen som svensk techmiljardär i Ruben Östlunds trefaldigt Oscarsnominerade ”Triangle of sadness”.
Är inne på andra året med föreställningar av ”Svenska revyn” som spelas i Malmö under januari månad.
Visa mer
Henrik har sjungit om blåbärspajen i över ett år nu, och spelar just nu de sista föreställningarna av revyn, vars idé föddes ur att politikerna börjat prata om ”svenska värderingar” eller bära svenska flaggan på kavajslaget.
– Då tänkte jag att Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson kan ju prata om svenska värderingar, men ha väldigt olika uppfattningar om vad det är.
Löser det sig verkligen med blåbärspaj? För Dorsin handlar det mer om en ”quick fix”.
Foto: LISA HALLGREN
Finns det en kritisk udd i detta?
– Alltså när jag började skriva för nästan två år sen kändes ämnet lite kontroversiellt och svårt. Temat är vad det är, men jag ville inte göra någon pamflettgrej.
– Sen har jag blivit argare och argare, medan vi spelat den. Så nu har jag ändrat en del, och den har kanske fått lite mer udd.
Vad blev du arg på?
– På nivån. På det politiska samtalet. På hur de som borde vara våra förebilder, politikerna, uppenbart far med osanning, och hellre rackar ner på sina motståndare än att faktiskt prata om hur man tillsammans ska lösa saker på riktigt.
– Ska man då göra en tre timmar lång föreställning, känns det inte riktigt försvarbart att uppta människors tid utan att säga något.
Henrik Dorsin är arg på det politiska samtalet.
Foto: LISA HALLGREN
Exakt hur mycket det kokar i Henrik är lite svårt att föreställa sig. Han ser så mild ut. Men redan för elva år sen, när han mottog Expressens satirpris Ankan, beskrev han det som att vi levde under Roms sista dagar.
Jag tror att nästan allt måste raseras, för att vi ska hitta något nytt
– Ja, det sa jag va! Men det måste väl ha tagit hundra år för Rom att gå under? Hahaha.
– Sen ska jag vara riktigt mörk, så tror jag att nästan allt måste raseras, för att vi ska hitta något nytt. Även om jag naturligtvis inte vill det.
Ändå tycker Dorsin att det där inre mörkret han ibland får läsa om i intervjuer med sig själv, känns lite överdrivet.
– Jag är en väldigt glad person! Jag måste säga det! Det där andra är något som kommer efter. Det handlar om prestationsångest eller oro för saker jag åtagit mig. Min hjärna blir liksom trött, och då blir jag väldigt låg.
Dorsin har brottats med prestationsångest.
Foto: LISA HALLGREN
Det är en dubbelhet som får nästan fysisk form när vi går omkring på Scalateatern före öppning. Bakom kulisserna göms inspirerande galenskap: En permobil, en rustning, en tombola, hjälmar, peruker och kostymer. Ett överflöd som också blir aningen stressframkallande, inte minst för att allt är samlat på så liten yta att det knappt går att röra sig.
Samtidigt verkar detta vara exakt vad Henrik behöver, och han älskar hur han som delägare av teatern kan pröva idéer, påverka stämningen, och skapa vad han kallar en trygg plats.
Att han under under Oscarsframgångarna med ”Triangle of sadness” inte bokade in ett enda jobbmöte i Hollywood, framstår plötsligt som ett medvetet drag, och inte en lat miss.
– Haha. Jag vet inte?
Det blev ingen Hollywoodsejour för Henrik Dorsin efter ”Triangle of sadness”.
Foto: LISA HALLGREN
Men enligt komikern själv var det inget för honom.
Foto: LISA HALLGREN
Jag vill inte sitta i någon hangar i Atlanta och spela troll i en fantasyserie
– Nej, jag tyckte inte det var så skön stämning där. Det var så enormt hierarkiskt, och det passade inte mig. Vad skulle jag göra där? Jag vill inte sitta i någon hangar i Atlanta och spela troll i en fantasyserie i två år. Jag kände väl att det finns andra saker jag ska göra.
Ibland uttrycker du en längtan efter något annat. Kan du bli avundsjuk på Josephine Bornebusch? Hennes bredd?
– Ja, hon är ett jättebra exempel. Eller Felix Herngren. De bara gör. Tar chansen.
– Men jag är inte personen som går upp fem, springer en mil, kommer hem, väcker barnen, och sitter på möten.
– Ibland på turné, tänker jag att jag också kan sitta på rummet och skriva efteråt. Men jag går ju ut. Tar en öl. Känner att jag måste kunna härbärgera min energi till föreställningen eller filmen jag faktiskt håller på med.
”Jag är inte personen som går upp fem, springer en mil”.
Foto: LISA HALLGREN
Henrik har tidigare berättat om sitt utmattningssyndrom efter covid, hur han fick domningar i ansiktet och svårt att sova. Att bara göra en sak är numera också ett val för att må bra. En del av en strategi som innebär att han tackar nej till alla galor och företagsgig, planerar in ledighet, och har en agent som sköter förhandlingar.
Var det någon som sa åt dig att söka hjälp?
– Ja, det var Jonas Malmsjö som sa: ”Åh stackars dig, du måste ju gå i terapi, du kan ringa den här psykologen.” Jag var ju helt främmande för det, men gjorde som han sa. Nu funkar allt ganska bra, och jag har inte gått i terapi på några år.
Tar du antidepp?
– Ja, jag gör det nu. För höstmörkret som drar ned mig i tungsinne annars. Det är ingen hög dos, men det funkar bra, och gör att jag inte blir helt håglös. Så att jag ska kunna arbeta och så där, säger Henrik.
Henrik Dorsin blev uppmanad att prata med en psykolog.
Foto: LISA HALLGREN
Komikern är aktuell med ”Svenska Revyn” på Scalateatern.
Foto: LISA HALLGREN
I mycket tror han också på humorn som hjälp, och verkar beredd att gå långt för att få andra att skratta. Bland kostymerna hittar jag exempelvis snoppkostymen. En blekrosa hårig skapelse som han bär när ”Svenska revyn” rekonstruerar Carl Larssons tavla ”Midvinterblot”.
Annons
– Ja, det måste ju vara någon i den kostymen, och först ville jag inte göra det. Men sen tänkte jag att det skulle vara nyttigt för mig att bjuda på den här förnedringen.
– I hela mitt liv har jag brytt mig så mycket, känt mig obekväm med mitt utseende. Rund och så där. Men nu har jag kommit till en punkt att jag skiter i det, och det har befriat mig.
Henrik Dorsin har haft ett utseendekomplex under stora delar av sitt liv.
Foto: LISA HALLGREN
Huvudsaken är att mina barn slipper känna som jag gjorde
Ändå säger du att du fick rollen i ”Triangle of sadness” för att du var ful. Men det är ju ett påhitt eller en roll, tänker jag. Att du är ful. Det finns en bild på dig och Woody Harrelson i stråhattar. Ni ser ut som brorsor.
– Haha, ja, tunnhåriga och med lite röriga tänder.
– Nej, men den filmen handlade ju om utseendekapital, och jag fattade ju att Ruben (Östlund) inte valt mig för att jag var snygg.
– Sen sitter ju sådant här i sen tonåren. Någon säger något taskigt, och då vill man hellre äga det än att bli sårad. Nu är jag äldre, vet att man kan vara attraktiv på olika sätt, och tycker att huvudsaken är att mina barn slipper känna som jag gjorde, säger Henrik innan vi kommer in på hur tacksamt fulhet ändå kan vara i humorsammanhang.
Expressens reporter Maria Brander möter Henrik Dorsin.
Foto: LISA HALLGREN
– Ja! Jag tänkte faktiskt att när jag spelat in sista säsongen av ”Solsidan”, så kan jag ju göra en tandkorrigering, så att jag inte kan göra Ove Sundberg mer. Flinet är borta! Men när jag berättade det för familjen, så sa min äldste son Frank ”att det ger du fan i”, min fru Hanna började gråta, och Sigge bara suckade. De ville ha kvar mina tänder. Då är det väl så, och jag ska inte gnälla – jag har tjänat jättemycket pengar på de här jävlarna.
– Sen insåg jag väl också att när du väl börjar med sånt där, då kommer du vilja göra mer. Du öppnar ju Pandoras ask.
Du har sagt att du och Hanna lyckats hålla ihop för att ni har en realism kring vad ett förhållande är. Hur då?
– Det kan vara att man är ärlig med hur man mår, i vad man säger. Då kan det hända att man sårar varandra, men man kommer ändå vidare i relationen, förstår och lär känna varandra.
Familjen protesterade när Henrik Dorsin föreslog ett skönhetsingrepp.
Foto: LISA HALLGREN
– När man har varit tillsammans så länge, så blir också annat viktigt än att man har ett pirr i magen. Även om pirret kan komma med jämna mellanrum.
Sen tittar vi på parets bröllopsfoto som jag rotat fram från Instagram. Bilden bubblar av pirr. Delvis för att de nygifta av oklar anledning liksom pussas med var sin lakritspipa i munnen.
Man får inte underskatta de barnsliga idéerna
– Det är för att jag på vår första dejt frågade om vi skulle gå ut och röka, och sen tog upp två lakritspipor.
Det funkade?
– Ja, till slut. Hon tyckte att det var gulligt.
– Man får inte underskatta de barnsliga idéerna, tror jag. De kan vara de roligaste som finns.