Titel: Kyss och hejdå
Författare: Claire-Louise Bennett
Översättare: Helena Fagertun
Att göra upp eld i spisen är något Claire-Louise Bennetts berättarjag gör i alla sina böcker, så även i den nya ”Kyss och hejdå”. Men den här gången är det hennes älskare, en mycket rik och mycket gammal man med yvigt vitt skägg, som staplar veden och gör slut på för många braständare. Det irriterar den kvinnliga huvudpersonen som hellre vill att han ska ta itu med gårdagens disk.
Det är mycket lantlig vardag i Claire-Louise Bennetts berättande. Fuktiga stenväggar och uthus och promenader på heden. Den första boken ”Damm” var ett slags parallell historia till ”Skogsliv vid Walden”, alla naturdyrkares och eremiters egen urkund. Jag tänker också på Virginia Woolfs ”Mrs Dalloway” och hennes inre blomstermonologer. Även i ”Kyss och hejdå” spelar blommor en viktig roll. Till allt som stör den kvinnliga huvudpersonen hör den rike mannens dåliga blomsmak, varför skickar han buketter med gula och röda gerberor, sådana där som ser ut som konstgjorda jätteprästkragar? Relationen tar slut.
Jag tycker om Claire-Louise Bennetts projekt, att låta sin ganska torftiga vardag bli litteratur. Tankarna och minnena som går i loopar och kommer tillbaka. Alla manspersonerna. Det blir lite klaustrofobiskt därinne i dagsbokshjärnan ibland men jag trivs ändå med livsfilosoferandet framför brasan.