Det diskuteras, bollas, tas beslut, ändring av tidigare beslut. Våra barn är framtiden, men deras vardag på förskolan är ständigt i förändring. Olika rektorer olika verksamhetsinriktningar.
Förskolepersonal som har sitt jobb för att dom månar om barnens välbefinnande, deras miljö som ska vara mjuk i ljudnivå och inspirera till lärande, istället är ljudnivån så hög att förskolepersonal har öronproppar utdelade av rektorer, barngrupperna blir större och förskolepersonal minskar i antal.
Många långtidssjukskrivna, många byter helt yrken. Och det ska tilläggas att många av våra barn måste fångas upp tidigt, men resurserna till det finns inte. Känslan av att vi inte hinner se och lära känna våra barn blir tydligare för varje nytt beslut. Undrar när det är dags att se över hela verksamheter?