Publicerad 6 jan 2026 kl 14.00
Historikern Jean-Pierre Filiu lyckades ta sig in i Gaza tillsammans med en grupp hjälparbetare.
Theo Vareman läser hans sorgsna vittnesmål – som också är en varning.
I Khan Yunis är förstörelsen enorm.
Foto: AA / STELLA PICTURES
Öppna bild i helskärm
Jean-Pierre Filiu lyckades ta sig in i Gaza. ”En historiker i Gaza” är hans vittnesmål.
Foto: Pierre Hybre/MYOP / Fri Tanke
Öppna bild i helskärm
RECENSION. Sedan kriget i Gaza började för mer än två år sedan har den lilla landremsan varit helt stängd för journalister. Som Tonchi Percan tidigare skrivit på denna sida är detta i princip unikt – även under Jugoslavienkrigens mest brutala perioder hade medierna tillgång till regionen.
Mot denna bakgrund blir den franske akademikern Jean-Pierre Filius bok ”En historiker i Gaza” något mycket speciellt. Filiu lyckades nämligen ta sig in i det palestinska området under en dryg månad kring årsskiftet 2024/2025, som del av en delegation med internationella hjälparbetare. I sin sorgsna, mycket välskrivna bok varvar han sina egna vittnesmål med konfliktens historia.
Det är en rapport från ett samhälle i fullständigt sönderfall. Förutom kylan i tältlägren invid havet, svälten och rädslan för israeliska attacker eller en ny fördrivning, visar Filiu också hur grundläggande institutioner och normer slagits sönder i Gaza. Kriminella gäng drar fördel av det plötsliga maktvakuum som uppstått, och den mellanmänskliga tilliten urholkas. Något som till viss del stärker Hamas, eftersom de åtminstone försöker upprätthålla någon form av lag och ordning.
Öppna bild i helskärm
Som bäst är Filiu i sina observationer av det vardagliga, som i hur Gazaborna tolkar sin framtid efter hur priserna på insmugglade cigaretter varierar. Om cigaretterna blir billigare, tyder det på att smugglarna vill sälja slut på sina lager, vilket alltså antyder att kriget, och den totala blockaden det fört med sig, kan vara på väg att ta slut.
Jag hade önskat att boken kunde stanna vid ännu fler sådana scener, hämtade från Filius eget vittnesmål. Även om en större kontext förstås är viktig, är det just den personliga rapporten inifrån Gazaremsan som gör boken unik.
Filiu avslutar med att konstatera att det senaste kriget, om än unikt i sin slående brutalitet, på sätt och vis inte förändrar något för Gaza; det är bara det senaste kapitlet i den cykel av våld och återuppbyggnad som länge präglat området. Det som däremot har förändrats, menar han, är att omvärlden denna gång knappast har kunnat blunda för vad som skett – men ändå har låtit det fortgå. Något som öppnar upp för en mycket farligare värld.
Han pekar särskilt på hur Europa har brustit.
Liksom Slavoj Zizek insisterar Filiu nämligen på parallellen mellan vad Israel gör i Gaza och vad Ryssland gör i Ukraina, och att misslyckandet med att fördöma det ena urholkar kritiken mot det andra. Han pekar särskilt på hur Europa har brustit i detta, och därigenom har bidragit till att stärka den nya världsordning, där makt ger rätt, som europeiska ledare ironiskt nog samtidigt beklagar sig över.
På så vis blir ”En historiker i Gaza” alltså inte bara en rapport från den palestinska enklaven – utan också en varning inför den framtid som väntar.
SAKPROSA
JEAN-PIERRE FILIU
En historiker i Gaza
Översättning Thomas Andersson
Fri tanke, 171 s.
Visa mer
Theo Vareman är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.