Något stillastående år var 2025 förvisso inte. Vad som möjligen fanns kvar av en liberal världsordning krackelerade ytterligare. Antalet konflikter runt om i världen nådde nya nivåer, samtidigt som kampen över kontrollen av nya teknologier gav också globala frågor en ny dimension.
Vi har nu upplevt 11 månader av administrationen Trump i USA. Året 2025 med dess tulltumult avslutades med att en ny säkerhetsstrategi pekade ut Europa som civilisatorisk motståndare, samtidigt som tidigare konkurrens med Ryssland och Kina verkade ersättas av ett nytt kameraderi. Och Grönland skall bli en del av USA.
2026 kommer knappast att bli lugnare. Det återstår 37 månader av administrationen Trump. Måhända kommer domstolar att något bromsa den inrikes hämndkampanjen, och tvinga fram en omläggning av det älskade tullvapnet, och sannolikt kommer majoriteten i representanthuset att gå förlorad i höstens val.
Men under press kan presidentens agerande bli än mer oberäkneligt. Han regerar inte med lagar som kräver kongressens stöd – han regerar med dekret och hot. Och utrikes- och säkerhetspolitiken bestämmer presidenten själv. Konstitutionen talar om maktdelning, men det är inte ett begrepp i hans värld.
Någon internationell ordning som begränsar hans möjlighet att göra vad han vill accepteras inte. FN behandlas närmast med förakt. De grundläggande principerna för WHO och världshandeln accepteras inte. De amerikanska techjättarnas intresse går före allt annat.
Han är säkert genuin i sitt tal om fred. Tanken att någon annan skulle kunna få Nobels fredspris är honom främmande. Men en värld utan ordning och regler blir med nödvändighet en värld med mer av också öppna konflikter. En vapenvila här och en vapenvila där är inte detsamma som fred och stabilitet.
Interventionen i Venezuela är ett äventyr. Tre slutsatser kan initialt dras. En är att det nu är den västliga hemisfären som är prioritet. Europa betyder allt mindre. Den andra är att den internationella rätten prioriteras ner allt mer. Och den tredje att Trump nu fått smak för snabba, starka militära operationer.
Är Grönland nästa?
Den ryska aggressionen mot Ukraina fortsätter oförminskad. Men sedan fronterna i östra Europa stabiliserades mot slutet av 2022 har Ryssland till priset av kring en miljon dödades eller svårt sårade lyckats att erövra mindre än en procent av Ukrainas territorium. 2025 var ännu ett misslyckat år. Det är ett gigantiskt fiasko för den ryska krigsmaskinen.
Fortfarande verkar Putin tro att det finns en militär väg framåt. Rädda generaler vågar inte redovisa sanningen. Fortfarande hoppas Putin att han kan få Trump att tvinga Ukraina till underkastelse. Och fortfarande tror han att det europeiska stödet till Ukraina kommer att falna. Han lever i sin egen värld.
Men under 2026 kommer verkligheten i också dessa tre hänseenden obevekligen att tränga sig på. Sannolikheten för att han tvingas vika ner sig från sin maximalism och låta vapnen tysta ökar. Sprickorna i den ryska ekonomin och det ryska samhället blir också allt tydligare. Under 2025 har han delvis räddats av Trump. Det räcker nog inte 2026. Men innan dess kan Putin mycket väl försöka att trappa upp. Och Ukraina svara. Kanske får vi se krigshandlingar också i Östersjöområdet.
För Trump är Rysslands krig en irritation, men inte mer än så. Han saknar varje förståelse för Europas säkerhet. EU ser han snarast som en fiende – men Ryssland med dess olja och oligarker lockar desto mer.
Men viktigast är ändå Kina. Det blir en serie av möten mellan Trump och Xi Jinping under året. Och 2025 har visat att Kina är en hårdare nöt att knäcka än vad Washington hade trott. Deepseek och sällsynta mineraler har visat en styrka som överraskar. Nya hangarfartyg och nya interkontinentala missiler tillhör också bilden. Trump och Xi verkar behöva varandra. Den ene hoppas på stora ekonomiska uppgörelser – den andra hoppas vrida USA bort från varje möjlighet av en taiwanesisk självständighet.
Mycket handlar om AI. I USA finns en närmast panisk rädsla för att Kina kommer att bli först när AI tar det avgörande steget till superintelligens med alla de konsekvenser som detta då kan få. Politiken för att med restriktioner och sanktioner strypa Kinas utveckling har inte varit odelat framgångsrik. Kanske har den i stället stärkt Kinas beslutsamhet att snabbt gå sin egen väg.
Trump ger grönt ljus för de inhemska AI-jättarna i alla tänkbara hänseenden. Borta är det mesta av tidigare farhågor för vart en utveckling utan regler och begränsningar kan leda till. Och i stor utsträckning är det den enorma utbyggnaden av nya AI-centra som nu bär upp den amerikanska ekonomin.
Här kommer också en ny digital konflikt med Europa att eskalera under det kommande året. Det skall vara fritt fram för de amerikanska jättarna – annars hotar Trump med både det ena och det andra.
I denna långt brutalare värld ska Europa försöka få fast mark under fötterna. Och att man gör det är avgörande för ett litet och starkt omvärldsberoende land som vårt. Man klarade 2025, men 2026 kommer att bli svårare. Klarar sig vacklande regeringar i Frankrike utan nyval? Överlever Orbán-regimen i Ungern valet i april? Är Starmer fortfarande premiärminister i Storbritannien om ett år? Kan Merz hålla stången mot AFD i serien av delstatsval? Och dessutom har vi val i Sverige i september.
Bryssels viktigaste agenda måste vara Ukraina, konkurrenskraft och handelsavtal. Omvärlden kommer inte att hjälpa till – snarare tvärtom. Men Sverige måste göra det.
Carl Bildt, Co-Chair, European Council on Foreign Relations