Samtidigt som försvarsutgifterna nästan fyrdubblats det senaste decenniet tycks Sverige vara kvar i en tankevärld som inte längre matchar verkligheten. Medan innovation och konkurrens blivit allt viktigare för försvarsförmågan ropar politiker efter långa kontrakt och statliga garantier.

I min nya rapport Tänk om i försvarspolitiken behandlas nio områden där Sverige måste tänka om och nytt. Dessa är:

1. Mer civil teknik
Den civila teknikutvecklingen har sprungit om den militära, vilket gör att produkter som drönare och AI radikalt förändrar slagfältet. Stora militära plattformar blir dyrare samtidigt som civil dual-use-teknik blir billigare och bättre. Sverige bör flytta fokus från långa kontrakt med stora försvarsföretag till tävlingar där civila företag kan applicera avancerad teknik på militära problem.

2. Decentraliserad upphandling
Kriget i Ukraina visar att decentraliserade logistikkedjor, där förband vid fronten får egna budgetar för att köpa in snabbväxande teknik, är avgörande för anpassningsförmåga. Sveriges upphandlingsprocesser, med långa ledtider, är ett säkerhetsproblem i en snabbt föränderlig kapprustning. Sverige bör införa decentraliserade budgetar och innovationspengar för förbanden.

3. Prioritera ned stora plattformar
Stora, dyra plattformar som ytstridsfartyg, stridsvagnar och stridsflyg har sin roll i kriget i Ukraina, men har fått konkurrens av modern massproducerad teknik. Rysslands Svartahavsflotta har satts ur spel av Ukrainas billiga sjödrönare. Det visar att små, enkla lösningar vinner över stor, dyr materiel. Sverige bör inte avsluta, men prioritera ned storskaliga projekt som korvetter av Luleå-klass och lägga större fokus på att exempelvis bygga upp en flotta av sjödrönare.

4. Materiel som tjänst
Den snabba utvecklingstakten för modern krigsmateriel gör det riskabelt att köpa stora volymer av en slutgiltig produkt. Istället för att utveckla färdiga produkter bör man i vissa fall övergå till modellen Materiel som tjänst, där man köper kontinuerlig utvecklings- och produktionskapacitet från företag, med krav på snabb uppskalning i kris.

5. Minska FMV:s uppdrag
Försvarets materielverk (FMV) sköter upphandlingar för avancerade system som JAS Gripen bra, men dess byråkrati gör upphandlingar av mindre materiel mycket långa, vilket missgynnar startups. Att FMV har nästan sex gånger fler anställda än Ukrainas motsvarande myndigheter, som levererar till en nästan 100 gånger större försvarsmakt, visar på byråkratins skala i Sverige. FMV bör drastiskt minskas och enbart hantera de största vapensystemen. Försvarsmakten bör ansvara för resten via decentraliserade inköp.

6. Gamification
Det transparenta slagfältet, där sensorer och drönare dominerar överraskningsmomentet, har lett till ett utnötningskrig där krigsekonomi är avgörande. Ukraina har svarat med gamification – där förband belönas med poäng baserat på hur många måltavlor som slås ut. Dessa kan sedan lösas in mot materiel. Sverige bör bygga in möjligheten för poängsystem och en intern marknadsplats i sina stridsledningssystem för att vara redo att effektivt allokera resurser i ett utnötningskrig.

7. Personalfrågan
Försvarsmakten har problem att kontinuerligt behålla gruppbefäl, soldater och sjömän. Låga löner och en tolvårsgräns för tjänstgöring står i vägen. För att bygga en robust kärna av soldater, som är nödvändig i ett modernt krig med snabb teknikutveckling, bör lönen höjas och tolvårsgränsen avskaffas.

8. Fastigheterna
Den nuvarande hyresmodellen, där Försvarsmakten hyr fastigheter av Fortifikationsverket med avkastningskrav, skapar ineffektivitet. Fortifikationsverkets monopol ställer marknadsmekanismerna ur spel, och hyresintäkter snurrar i onödan mellan myndigheterna. Avkastningskravet bör avskaffas, och FortV införlivas i Försvarsmakten så att Försvarsmakten äger sina egna byggnader.

9. Lämna internationella överenskommelser
Att hålla fast vid Konventionen om klusterammunition och Ottawafördraget skapar en farlig asymmetri. Ryssland respekterar inte dessa. Finland, Polen och de baltiska staterna har omprövat dessa sedan invasionen av Ukraina. Sverige bör lämna konventionen om klusterammunition och Ottawafördraget för att kunna samarbeta effektivt med sina allierade.

Det är lätt att ropa efter statlig kontroll och beredskapssocialism, men det är skadligt för rikets säkerhet. Sverige måste omfamna en försvarsfilosofi som prioriterar innovation, decentralisering och en stark, erfaren personalstyrka. Krig har alltid varit föränderligt. Den som är kvar i gårdagen löper stora risker.

Rutger Brattström, projektledare inom internationell marknadsekonomi, Timbro