En ny undersökning från Akavia och Naturvetarna pekar på att avgörande kompetens inte kommer att finnas kvar på företag som inte utvecklas i takt med AI-ekonomin/teknikskiftet.

Bara 16 procent instämmer helt i att deras nuvarande arbetsgivare tillhandahåller förutsättningar för kompetensutveckling, och hälften anger att kompetensfrågan är avgörande för dem när de ska leta efter nytt jobb.

AI skyndar förstås på behovet av omställning. Teknologin förändrar affärsmodeller, värdekedjor och produktivitetstakter i en hastighet vi inte sett tidigare. Verktyg som för bara några år sedan krävde stora investeringar och långa implementeringstider ger nu effekt på veckor. Men det är tydligt i undersökningen att många företag saknar både riktning och strategi för hur tekniken ska användas.

Det är ett glapp som sänder en tydlig signal: trots att akademiker vill bidra till konkurrenskraft och framtidssäkrad kompetens, är det allt för få företag som tar tillvara på möjligheten. När ambition möter ointresse riskerar inte bara individen att stanna i sin utveckling, arbetsgivaren förlorar både drivkraft och innovationsförmåga hos enskilda. De förlorar också kompetensen till konkurrenten. Den utökade, och numera nästa slentrianmässiga användning av konkurrensklausuler, kommer inte vara lösningen utan kommer snarare bara bli en hämsko för svensk konkurrensförmåga.

Samtidigt har det förts en alldeles för onyanserad diskussion om att akademikers kompetens skulle bli mindre värd på grund av AI, och att deras jobb skulle försvinna. Sanningen är att vi inte vet ännu hur antalet jobb påverkas på makronivå. Tidigare strukturomvandlingar har dock alltid resulterat i att antalet nya jobb är fler än de som försvinner. Att arbetets innehåll förändras är dock tydligt och att det påverkar vilken kompetens som efterfrågas. På framtidens arbetsmarknad blir förmågan till analys, kritiskt tänkande och nyfikenhet kritiska kompetenser.

Med andra ord, många av de förmågor som en akademisk utbildning tränar oss i. Det verkligt akuta problemet är snarare det motsatta: att många företag riskerar att köra fast och tappa mark därför att de inte utnyttjar kraften som finns hos de anställda. Handlingsförlamningen blir ett större hot mot jobben än tekniken i sig.

Just intresset för och användningen av AI vet vi ökar snabbt bland akademiker. Men trots stor nyfikenhet och vilja till lärande och användning av AI saknar många arbetsplatser fortfarande strategier, strukturer och stöd för att medarbetarna ska kunna använda tekniken på ett tryggt, kompetent och innovativt sätt. Det ger en fingervisning om hur företagen går fel.

Vi ser redan hur många medarbetare på egen hand tar eget ansvar att utveckla sin och företagets kompetens, innovera och effektivisera. Det är förstås aldrig fel att utvecklingen sker brett i organisationen, men det är ett tydligt tecken på ett ledarskapsvakuum att företag och bolagsledningar inte förmår peka ut vägen framåt för sina anställda.

Kompetens är en finansiell och strategisk nödvändighet. Sveriges akademiker vill vara på arbetsplatser där kunskap, nyfikenhet och innovation värderas högt, och det är också där företags konkurrenskraft byggs. De företag som saknar tydliga planer för sina medarbetares livslånga lärande och omställning riskerar inte bara svårighet att attrahera de mest drivna, de riskerar lägre innovationskraft och förlorade marknadsandelar.

Företag står nu inför ett avgörande val: att bygga organisationer som lär snabbare än omvärlden, eller att långsamt förlora både talanger, kunder och konkurrenskraft. Sverige byggde en gång i tiden upp ett försprång när internet slog igenom, låt oss inte tappa det nu när nästa stora teknikrevolution är här.

Våra medlemmar är redo att bidra. Frågan är om arbetsgivarna är redo att leda.

Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef, Akavia
Petra Malm Danielson, chef marknad och samhällspolitisk påverkan, Naturvetarna