En trettondagsgala kan förväntas vara lättviktig. Men här finns både gott humör och kvalitet i framförandet, och några nummer bryter det trallvänliga.
Sångsolisterna gör fina insatser och unga trumpetaren Lydia Holm, Habo, får kvällens största publikjubel.
Det här är en recension.Analys och värderingar är skribentens egna.
Efter fjolårets trettondagsgala i Spira förekom en insändare i JP där signaturen ”Två damer i publiken” ondgjorde sig över bristen på glitter och glamour i orkestern – ordet ”gala” gav andra signaler än skribenterna tyckte sig se på scenen.
Själv var jag mer inne på att den lite väl standardiserade repertoaren och en viss brist på skärpa i framförandet var tyngre orsaker till att galakänslan blev måttlig. Men man kan förstås se det på olika sätt.
Annons
Man kan också konstatera att årets galaprogram är väl så populistiskt som fjolårets, med wienervalser, operettdängor och andra klämmiga nummer som bärande inslag. Inte särskilt spännande, men glatt är det ju, och glädje är definitivt en av de saker vi behöver mer av i dessa allt dystrare tider.
Det är en smula oklart om orkesterns klädsel (frack för herrarna, blandat för damerna) får godkänt av alla. Men vi kan i alla fall konstatera att det låter lite mer inspirerat den här gången.
Annons
Upplägget är det förväntade – instrumentalnummer varvas med sångnummer (solon såväl som duetter), Mia Isaksson presenterar på ett underhållande sätt (lite respektlöst, lite kul, ibland lite tramsigt).
Bild: Nadja Sjöström
Kvällens sångsolister gör över lag utmärkta insatser. Sopranen Elisabeth Meyer har med kort varsel hoppat in för sjukdomsdrabbade Karolina Bengtsson och gör det med den äran. Hon får visa prov på ett bredare uttryck i ett stycke ur Massenets ”Manon”, liksom i ”Sempre libera” ur Verdis ”La Traviata” där hon levererar äkta soprangodis.
Simen Bredesen gör motsvarande på tenorsidan i ”Un di, felice, eterea” ur samma opera.
På solistsidan hittar vi också den unga trumpetaren Lydia Holm från Habo. Hon har nyligen vunnit Riksförbundet Unga Musikanters solisttävling och visar varför i Rolf Wallins ”Elegi”. Ett vackert stycke, vackert spelat och belönas välförtjänt med kvällens största publikjubel.
Annons
Det är alltså några musikstycken som bryter av mot det entydigt lättviktiga, och tur är det – av enbart sötsaker riskerar man att storkna.
Men just den här kvällen är det som sagt det glada som står i centrum, vilket förstås är helt i sin ordning i galakontexten. Och det slutar som det ska med ”Radetzkymarschen” som extranummer, komplett med handklapp, blomsterutdelning till publiken och konfettiregn.
Trettondagsgala
Medverkande: Jönköpings sinfonietta, Anna Duczmal-Mróz (dirigent), Simen Bredesen (tenor), Elisabeth Meyer (sopran), Lydia Holm (trumpet), Mia Isaksson (presentatör)
Konsertsalen, Spira