Vid kvart i tio på trettondagskvällen fick Henrik Persson och hans kollegor på Räddningstjänsten Söderåsen larm om att två hästar gått genom isen i en sjö i Klippans kommun. Hagen där hästarna betar ligger intill en sjö, och när ägarna skulle ta in hästarna kunde de inte hitta dem.

Efter drygt tio minuter var den första styrkan på plats.

– Hästarna låg 100-150 meter ut i sjön. De hade gått igenom isen och det är i princip bara huvudena som sticker upp, säger Henrik Persson.

Hästarna hade legat och trampat vatten i ett par timmar på omkring fyra meters djup. Termometern visade nio minusgrader.

– Där och då är det lite omtumlande att fatta beslut, säger Henrik Persson.

Sågade upp isen – gjorde isränna

Ytbärgare skickades ut på isen, försedda med en lina som en som går uppåt 50 meter bakom håller i för att vara redo att dra upp personen ur vattnet om isen skulle spricka.

– Det är så man börjar. Man får ta sig ut bit för bit för att känna på isen. Det är naturligtvis ett riskfyllt uppdrag.

Väl framme hos hästarna började fyra man såga i isen. Några andra höll hästarna sällskap och såg till att de höll sina huvuden ovanför ytan.

– Vi sågade upp isen och tryckte isflaken under ytan för att göra en vattenränna som vi kunde dra hästarna i grimman inåt land i. Till slut fick de kontakt med botten, och då kunde vi skjuta in dem på land, uppför den lilla backen och till slut in i stallet.

”Hade nog inte klarat sig särskilt länge till”

Hästarna, fyra respektive sex år gamla, mådde förhållande vis bra.

– Den yngsta var relativt pigg. Lite stapplig naturligtvis, de hade ju legat i vattnet ett par timmar. Den andra var mer medtagen och hade nog inte klarat sig särskilt länge till.

Hela insatsen tog två timmar. Själva sågningen tog omkring trekvart.

– Även om vi har bra utrustning så är det en insats som i de här väderförhållandena suger enorm kraft ur personalen. Det är svinkallt att stå och såga i en timme genom is. Kroppen är svettig men fingrarna är som stolpar, och man kan liksom inte sluta. Samtidigt tickar tiden emot oss hela tiden, så de inblandade har gjort ett enormt arbete.

Hur kändes det att vara med och rädda de här hästarna?

– Det är ju alltid en härlig känsla. Djur som hundar, katter och hästar står oss nära. Det blir en särskild kämparanda när man ser omkring 25 människor stå och rädda två hästar.