Ett störtregn bryter ut i Danderyd och efter det blir ingenting sig likt. Eller? I själva verket är problemet kanske snarare det rakt motsatta: att regnet inte har ändrat på något alls, inte spolat bort eller spolat rent. Vädret övergår snart i samma förlamande sommarhetta som dessförinnan – och den familj som står i centrum för Cecilia Davidssons nya roman lever kvar i samma dysfunktionella dynamik som de sedan länge har vant sig vid, växt sig fast i, blivit ett med.
Sonen Malte klär sig, till faderns stora förskräckelse, i kjolar och har bara digitala vänner, även om vissa av dem verkar materialisera sig i villan på ett oväntat och overkligt sätt. Dottern Lillan, som inte längre är särskilt liten, har klarat sig igenom den värsta tonårskrisen men äcklas innerligt av sina föräldrar. Mamman Titti, som givit upp sin juristkarriär för att ta hand om den förut så labila dottern, har svårt att hitta tillbaka till att vara annat än hemma. Pappan Anders vill helst bara fly, men kan inte släppa taget om familjen och villan – eller sluta tänka på det där störtregnet.