”Det finns inga oskyldiga i Gaza!”. Så säger journalisten Cecilia Uddéns israeliska väninna den 8 oktober 2023, dagen efter Hamas brutala massaker.
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning.En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Allt har en smak av aska
★★★★☆
Genre: Reportage.
Författare: Cecilia Uddén.
Förlag: Albert Bonniers.
Allt Sveriges Radio berättat om Mellanöstern kommer från Cecilia Uddén. Eller okej, kanske inte allt, men hon har varit så en tongivande journalist i decennier, att halva Sverige fått sin information genom hennes rapportering. Det är en ansvarsfull roll hon har.
Det känns som om Cecilia Uddén har haft en reportagebok i sig länge. Men det är nog inte så lätt: För varje berättelse hon väljer finns det andra, som också kan vara sanna och relevanta enligt journalistikens budord. Här finns nu 16 texter.
Hennes bok börjar i Gaza, med en utvikning till europeisk kulturell bildning – Cecilia Uddén är väldigt beläst – i form av Paul Celans mörka dikt Dödsfuga och Anselm Kiefers dystra målning som inspirerats av den. Sedan trampar hon gasen i botten och lägger i backen, kör oss tillbaka till 1983. Det är som om läsaren själv sitter i bilen med ökendammet yrande runt fönstren, med spänningen dunkande i bröstet eftersom det trots allt är lite läskigt att lifta på vägen mot Beirut när man är nybliven journalist på 22 år, även om man har en kompis från folkhögskolan i Skurup med sig.
Annons
Annons
Alla som någon gång försökt sig på att jobba utomlands vet hur svårt det kan vara. Säkert är det så för många yrkesgrupper, men inte minst för journalister. Jag har själv gjort mina försök; allt tar tusen gånger längre tid, man förstår inte vad folk säger eller hur man är artig dit man kommer, det kan vara farligt att göra misstag. Dessutom: tvivlet. Man riskerar att fatta fel, att bli lurad eller bara missa det viktigaste.
Det som väcker mest respekt är nog ändå det synliga dröjande tvivlet i ’Allt har en smak av aska’. Hon låter sällan tvärsäker, snarare ödmjuk.
Visst har Cecilia Uddén pondus i sin framtoning, och decennierna som gått sedan 1983 har gett henne gedigna kunskaper som korrespondent och erfarenhetens lugn. Men det som väcker mest respekt är nog ändå det synliga dröjande tvivlet i ”Allt har en smak av aska”. Hon låter sällan tvärsäker, snarare ödmjuk. Och hon bjuder på missar, som när hon klantade sig och inte hann fram i tid till den palestinske ledaren Yassir Arafats presskonferens.
Cecilia Uddéns starkaste berättelser är alltid de som kretsar kring vanliga människor. Hennes bok har undertiteln ”Skräddaren i Gaza och andra människor i en plågad region”. Det blir faktiskt också hennes vän skräddaren som räddar henne när hon missar presskonferensen med Arafat – hon intervjuar helt enkelt skräddaren Farouk om vad ledaren säger.
Annons
Radioreportage är korta, oftast under två minuter. Men Cecilia Uddén behärskar skrivkonstens längre format väl, även om jag kanske inte delar hennes förtjusning i drastiska metaforer som att ”avslitna fasader blottar blå mosaik som droppar som tårar mot marken”.
Annons
Efter Hamas attack mot israeliska judar den 7 oktober 2023 ställdes allt i den redan plågade regionen på sin spets. Cecilia Uddéns israeliska väninna var inte ensam om att tycka att det inte fanns några oskyldiga i Gaza. Israels motattack var massiv, så hård att folkrättsexperter talat om folkmord.
Bokens texter hjälper läsaren att förstå Israels historia, och hur det kan kännas att vara jude i en värld där judehatet vuxit på grund av kriget. Den ger också en djup och mångfacetterad bild av palestiniernas situation och lidande. Texterna är starka. Hoppfull är boken kanske inte – men jag klamrar mig fast vid raderna om försoningsgrupper. Föräldrar som förlorat barn i kriget kan ändå släppa hämndtankar och säga som mamman Robi: ”Ni dödar ingen i min sons namn.”
Öppna bild i helskärmsläge
Öppna bild i helskärmsläge
Bild: Thron Ullberg