Europeiska rådets möte i slutet av december skulle ha blivit en kraftsamling för Europas säkerhet och Ukrainas överlevnad. Till slut enades 24 av 27 av EU:s ledare om fortsatt stöd till Ukraina. Det är i grunden positivt. Men att beslutet krävde månader av förhandlingar, upprepade toppmöten och att tre medlemsländer (Ungern, Slovakien och Tjeckien) valde att ställa sig helt utanför beslutet är ett varningstecken. Det sänder farliga signaler – både till Ukraina och till omvärlden.

Ryssland gynnas av europeisk obeslutsamhet

Ukrainas ekonomiska situation är akut. Utan tydliga och långsiktiga besked om finansiering hotas både landets försvarsförmåga och möjligheten att påbörja återuppbyggnaden av ett svårt krigshärjat samhälle. Att EU:s ledare har allt svårare att fatta beslut om fortsatt finansiering skapar osäkerhet. Den gynnar bara en aktör: Ryssland.

Vikten av att EU till slut lyckade fatta ett beslut om finansiering av Ukraina ska inte underskattas, även om det blev med nya gemensamma lån i stället för frysta ryska tillgångarna. Att beslutet var så komplicerat manar till eftertanke.

Högerkonservativa regeringar har fått ökat inflytande i flera medlemsländer, ofta med mer eller mindre öppna band till Putin. Dessa krafter ifrågasätter öppet EU:s stöd till Ukraina och bidrar till att göra unionen mer handlingsförlamad i ett läge där beslutsamhet hade behövts som mest.

Ungern inte ensamt på Rysslands sida

Utvecklingen är inte ny. Den har vuxit fram under lång tid. Ungern står inte längre ensamt. Fler ledare är beredda att bromsa gemensamma beslut, även när Europas säkerhet står på spel. Detta borde få alla varningsklockor att ringa för Sveriges regering. I en tid av krig i Europa kan vi inte acceptera att EU-samarbetet successivt försvagas av splittring och kortsiktiga nationella intressen. För Sverige är EU både en central säkerhetspolitisk arena och vår viktigaste ekonomiska gemenskap. När den globala världsordningen utmanas blir sammanhållningen inom EU ännu viktigare.

I en tid av krig i Europa kan vi inte acceptera att EU-samarbetet successivt försvagas av splittring och kortsiktiga nationella intressen


Sverige har goda förutsättningar att ta en mer aktiv roll. Det finns ett brett stöd för Ukraina och ett starkt folkligt stöd för EU-samarbetet. För att minska sårbarheten framåt, måste Sverige tillsammans med andra likasinnade länder arbeta parallellt: både inom EU och i nära samarbete med partners som Norge och Storbritannien.

Kristersson sätter pingis framför FN-toppmöten

Statsminister Ulf Kristersson (M) måste ta sitt ansvar. Det är inte läge att välja bort toppmöten framför pingismatcher eller mingel. Sverige bör använda varje politisk kanal, varje diplomatisk kontakt och varje möjlighet att samla de länder som vill och kan fortsätta stödja Ukraina – även om det kräver nya former för samarbete.

Detta är inte bara en fråga om Ukrainas framtid. Det är ett vägval för Europa. Antingen visar vi att Europa förmår agera gemensamt när det verkligen gäller, eller så accepterar vi att splittring och utdragna beslutsprocesser blir vårt svar på krig i vår närhet. Historien kommer att döma oss hårt om vi vänjer oss vid det senare.