Venezuela kan resa sig ekonomiskt efter chavismens fall. Bilden kommer från en protest mot Maduro-regimen i Madrid. Foto: Bernat Armangue/AP
Tiden var mogen för Maduro. Man kan ignorera verkligheten för en tid, men det går inte att undvika konsekvenserna för alltid. På knappt femton timmar gick Venezuelas numera före detta diktator Nicolás Maduro från att sova i sin säng i Caracas till att sitta i förvar i New York. Den som har följt utvecklingen i den karibiska krisen som trappats upp mellan Venezuela och USA blev knappast förvånad över att situationen till slut eskalerade ytterligare. Ändå blev Maduro, bokstavligen, tagen på sängen.
Efter ett dramatiskt första dygn har situationen i Venezuela nu gått in i en oviss väntan. USA verkar för tillfället ha nöjt sig med de löften man har fått från Maduros vicepresident Delcy Rodríguez. Hon ges chansen att styra på Trumps villkor, under det överhängande hotet att hennes öde blir än värre än hennes företrädares om förtroendet skulle brytas. I praktiken innebär det att USA säkrar tillgång till Venezuelas olja med hjälp av regimens kvarvarande maktapparat.
Men det krävs mer än privatiserad olja för att Venezuela ska nå sin fulla potential. Efter nästan tre decennier av chavism och över tio år med konstant ekonomisk kris och hyperinflation är det venezuelanska samhället genomsyrat av korruption, fattigdom och våld. Det är en röta som måste rensas ut i grunden.
Det krävs mer än privatiserad olja för att Venezuela ska nå sin fulla potential.
Venezuelas ekonomi har varit i fritt fall sedan Maduro tog över makten. Trots landets stora rikedomar – med världens största oljereserver, naturgas, mineraler och sällsynta jordartsmetaller – är det ett utfattigt land som Maduro lämnar efter sig. Under hans styre lyckades världens oljerikaste land med konststycket att drabbas av utbredd bränslebrist.
Den oljeexport som länge var en livlina för den venezuelanska ekonomin drabbades hårt efter prisraset på råolja 2014. Men den ekonomiska kollapsen, som av IMF beskrivits som ”den största ekonomiska kollapsen för ett land som inte befinner sig i krig på ett halvt sekel” handlar lika mycket om en oljeproduktion som skadats av inkompetens, uteblivna investeringar och ineffektivitet. Direkta konsekvenser av ett kommunistiskt system som genom politisering och expropriering gjort landets oljeindustri föråldrad och rent av farlig.
Under decennier har oljan använts som ett verktyg för att köpa lojalitet utomlands. Nu finns en uppenbar risk att samma logik återkommer, men med nya mottagare och under förändrade geopolitiska förutsättningar. Det är sannolikt med en sådan strategi som den tidigare oljeministern Delcy Rodríguez försöker att klamra sig fast vid makten. Men utan genomgripande reformer och liberaliseringar kommer den venezuelanska ekonomin och oljeindustrin fortsätta att stagnera.
Prenumerera på Smedjan!
Oppositionsledaren och den nyblivna nobelpristagaren María Corina Machado har stakat ut en väg för att Venezuela ska gå från att vara ett centrum för brottslighet och narkotikahandel till att bli Latinamerikas nya energihub. Hennes ideologi har beskrivits som en folkkapitalism och hennes plan liknar ett marknadsliberalt recept för att få Venezuela på rätt köl igen:
- Släpp de politiska fångarna fria. Detta är oppositionens mest omedelbara krav och en förutsättning för en fredlig demokratisk övergång. Samtidigt måste förföljelsen av oliktänkande upphöra, liksom regimens övervakning av medborgare i exil.
- Låt exilvenezuelaner återvända. Över åtta miljoner venezuelaner har sedan 2014 lämnat landet. Det är medborgare som har rätt att påverka landets framtid och som efter sin tid utomlands kan bidra till återuppbyggandet av landet.
- Återupprätta förtroendet för oberoende institutioner och rättsstaten. Rättsväsendet ska avpolitiseras och lojalister till regimen rensas ut ur domstolar, myndigheter och valorgan. Rättssäkerhet och respekt för äganderätten är avgörande för att återvinna förtroendet hos medborgare och investerare.
- Privatisera statliga företag. Det stora statliga oljebolaget PDVSA står trots misskötseln för nästan hela landets exportintäkter. För att öka produktionen och locka det utländska kapital som behövs för att modernisera den eftersatta industrin behöver oljebolaget tillsammans med flera andra statliga företag privatiseras.
- Öppna upp fler marknader. Venezuelas ekonomi behöver breddas bortom oljan genom att fler sektorer öppnas för privat ägande, småföretagande och internationell handel. I ett fritt Venezuela har inte minst en turismsektor med karibiska stränder och rik kultur all möjlighet att blomstra.
I den venezuelanska diasporan lever fortfarande hoppet om att detta är början på slutet för den bolivarianska socialismen. Men först när diktaturen faktiskt faller kan Venezuela resa sig.