Den nya studien är en del av doktoranden Lena Axelsson Svedells avhandlingarbete vid Örebro universitet och har fått stor spridning. Överraskande och oväntat stor, enligt henne själv. Telefonen har gått varm och hon har redan medverkat i flera intervjuer.

– Jag tror att det beror på att adhd är en diagnos och fråga som mer eller mindre alla i samhället har en relation till, samtidigt som många vill hitta en alternativ behandling till medicin för att lindra besvären, säger hon till Special Nest.

 

Solskenshistorier tack vare träningen
Sedan 25 år tillbaka arbetar hon som fysioterapeut i Örebro på en öppenpsykiatrisk mottagning för vuxna, där de sedan länge erbjuder fysisk träning som en kompletterande behandlingsinsats för vuxna med adhd – varav många även har tilläggsproblematik i form av ångest, depression och beroende. Träningspassen leds av Lena Axelsson Svedell och hennes kollegor, hålls i mottagningens egen gymlokal och består av en inarbetad struktur med uppvärmning, kondition, cirkelövningar för styrka samt stretching. 

– Vi har många solskenshistorier om patienter med adhd som har mått så mycket bättre när de har börjat med träningen: de sover bättre, äter bättre och får mer ordning och reda i vardagen, i en del fall har detta sammantaget till och med bidragit till att individen har kommit ur arbetslöshet, säger hon och fortsätter:

– När jag fick möjligheten att under kontrollerade former utvärdera fysisk träning som en insats vid adhd, kändes det självklart att försöka bidra till bättre evidens. Trots att vi på kliniken har sett positiva effekter finns en kunskapslucka på området.

 

Resultaten: Minskade adhd-symptom och ökad livskvalitet
Det är alltså mottagningens träningspass som ligger till grund för den aktuella studien. En grupp deltagare fick fysisk träning 2,5 timme i veckan (vilket är Folkhälsomyndighetens minimirekommendation) under tre månader utöver sina ordinarie insatser, en annan grupp fick fortsätta med sin sedvanliga behandling. Sedan användes etablerade självskattningsformulär för att mäta adhd-symptom före och efter insatsen, i kombination med en klinisk bedömning.

Resultatet talade ett tydligt språk: adhd-symptom som svårigheter med koncentration, impulskontroll och hyperaktivitet minskade signifikant i träningsgruppen, även livskvaliteten och sömnen förbättrades, medan gruppen som fick vanliga vårdinsatser hade samma symptomnivå som tidigare.

– Att vi även inkluderade en klinisk bedömning utöver självskattningsformulär ger extra tyngd till resultatet, och vi är lite förvånade över att det blev en så pass tydligt positiv effekt av träningen, säger Lena Axelsson Svedell.

 

”Träning ger bättre förutsättningar att må bra vid adhd”
Sammanlagt 41 personer fullföljde studien, varav 30 fick genomgå träningsinsatsen. Det är, berättar Lena Axelsson Svedell, förhållandevis många för att vara en randomiserad-kontrollerad studie – men i det stora hela är gruppen såklart ganska liten. På frågan om resultaten hade varit samma om de hade inkluderat tusentals deltagare, svarar hon:

– Det tror jag, i alla fall finns inga forskningsresultat som pekar på motsatsen, utan tvärtom visar stora översiktsstudier att fysisk träning har positiv påverkan på adhd-symptom. Det tycker jag att man nu kan konstatera – att träning skapar bättre förutsättningar för personer med adhd att få ett bättre liv.

Samtidigt är det många frågor som är obesvarade, understryker hon. Hade forskarna sett samma positiva utfall med bara antingen konditions- eller styrketräningsblocket? Skulle det innebära någon skillnad om träningen skedde i ett ”vanligt” sammanhang och leddes av en instruktör som inte är yrkesverksam inom vården?

– Det är svårt att svara på, men jag känner mig helt trygg med att rekommendera träning som kompletterande behandling för personer med adhd, inte bara för att det minskar adhd-symptom utan också för att det bidrar till bättre hälsa generellt.

Tror du att inslaget av adhd-medicin skulle kunna påverka resultatet, till exempel genom att personer som tar sådan medicin får bättre effekt av träningen?

– Vi hade deltagare i studien som både medicinerade och inte medicinerade och vi såg att alla blev förbättrade, även de som redan hade en väl inställd medicinering. Det tyder på att också den som redan har god effekt av sin medicinering kan få ytterligare förbättring av att lägga till träning.

 

Efterfrågar ökad tillgång till träning
Resultatet är glädjande, om inte annat också för att tidigare svensk forskning visar att personer med adhd generellt sett löper ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Lena Axelsson Svedell tycker att vården, mot bakgrund av de nya forskningsresultaten, nu borde ta ett mer samlat grepp för att kunna erbjuda träning till personer med adhd.

– Många med adhd har svårigheter som rör planering, aktivering och genomförande, och då är det lite oschysst att bara säga ”träning och rörelse hjälper” och sedan lägga hela ansvaret på individen, säger hon och fortsätter:

– Det finns självfallet personer med adhd som löser träningen på egen hand, men för den grupp som inte gör det behöver samhället kunna stötta upp. Frågan är dock för stor för vården att hantera på egen hand, även exempelvis föreningslivet måste ta sitt ansvar och skapa en inkluderande miljö för utövare med adhd.

 

Träning sällsynt inom psykiatrin – trots evidens och efterfrågan
Ett problem i sammanhanget är att det fortfarande är sällsynt att öppenpsykiatriska mottagningar har tillgång till eget gym – Lena Axelsson Svedell, som alltså har jobbat i psykiatrin i över två årtionden, kan på rak arm bara komma på några få ställen i landet.

När vården ska spara skärs det ofta ner på arbetsterapeuter och fysioterapeuter, som är den grupp som brukar hålla i träningen. Det krävs, tror jag, ett långsiktigt påverkansarbete för att skifta vårdens prioriteringar. Tyvärr är det fortfarande så att träningsinsatser anses ligga utanför sjukvårdens uppdrag, trots att det finns evidens för att fysisk träning hjälper vid adhd och trots att många patienter faktiskt efterfrågar annan behandling utöver eller i stället för medicin.

 

Hypotes kring träningens effekt på hjärnan
Exakt varför fysisk träning har effekt vid adhd är oklart i dagsläget – och förmodligen en fråga av Nobelpriskaraktär, enligt Lena Axelsson Svedell.

En hypotes är att konnektiviteten och aktiviteten i hjärnans vilonätverk är annorlunda hos personer med adhd. Det här vilonätverket, som på engelska kallas default mode network (DMN), kopplas ner i samband med fokuserat arbete, men enligt hypotesen sker inte nedstängningen lika effektivt vid adhd, vilket leder till svårigheter att fokusera och blockera dagdrömsliknande tankevandringar vid koncentrationskrävande uppgifter. Teorin gör gällande att träning kan normalisera aktiviteten inom vilonätverket hos personer med adhd.

En annan hypotes är att eftersom träning påverkar och höjer dopaminnivåerna, vilka anses vara påverkade vid adhd, så kan detta vara en av orsakerna till att träning har effekt.

– Men detta är hypoteser som är långt ifrån bekräftade. I min avhandling har vi med hjälp av hjärnscanning försökt kartlägga aktiviteten efter träning hos personer med adhd, men de resultaten är inte publicerade, säger hon och tillägger:

– Samtidigt behöver det inte alltid vara själva träningen som bidrar till bättre mående. Att komma ut, göra någonting vettigt och meningsfullt, utvecklas som person och träna tillsammans med andra kan också bidra på olika sätt.

 

Intervjustudie på gång
Lena Axelsson Svedell håller just nu på med en intervjustudie med deltagarna som medverkade i träningsstudien, med målsättningen att fånga in upplevelser, erfarenheter och tankar som riskerar att missas av de standardiserade självskattningsformulären. Tanken är att hon ska disputera med sin avhandling under 2026.

– Jag kan inte säga något i detalj om resultaten, men det är tydligt att träningen har positiv påverkan på en bredd av livsområden. Det är jätteintressant att få höra deltagarnas erfarenheter, konstaterar hon.

Din träningsstudie har fått mycket uppmärksamhet. Hur känns det?

– Fantastiskt! Jag har nästan lite svindel över all medieuppmärksamhet och är väldigt glad och tacksam över att fysisk träning vid adhd äntligen får ta plats.