Ta till exempel industriklassikern SKF i Göteborg, ett milt uttryckt svenskt kärnvärde för en ordförande i riksdagens näringsutskott. Företagets senaste kullagerteknik som nu rullas ut ihop med Rolls Royce, ”Arctic15”, har tagit tio år att ta fram. Med en ny legering och keramik tål kullagret mer vikt, högre hastighet och högre temperatur. 

Därmed kan man bygga flygmotorer som är lättare, mer effektiva och med mindre behov av kylsystem, vilket minskar utsläppen från nästa generations jetmotorer med 25 procent.

Eller ta Volvo, ett tidlöst val för folk med känsla för fosterlandet och ett 110-årigt epicentrum i svensk industri, som förra året återtog förstaplatsen som Sveriges mest sålda bil med laddhybriden XC60. Svenskarna, ett återhållsamt och förnuftigt folk, verkar gilla tysta motorer. 

63 procent av alla sålda nya bilar i Sverige under 2025 var laddbara. Fyra av fem bästsäljare var rena elbilar. Senare i januari lanseras Volvos storsatsning på eldrift, EX60, med produktion i Göteborg.

Eller ta det svenska stålet, patriotismens bjälklag, som efter alla sekler fortfarande slår världen med häpnad, i dag med sin slitstarka tunnplåt. SSAB i Luleå investerar nu 50 miljarder i en ny masugn, bland annat för att den gamla är utsliten, men också för att den nya blir näst intill utsläppsfri.

Eller ta Alfa Laval i Lund som länge har separerat fartygsbränsle men som nu blivit en jätte på sjön med olika bränslebesparande tekniker och som hjälper det ena rederiet efter det andra att sänka kostnader. 

Eller ta en annan havsbransch – vindkraften – som behöver elkablar över hela världen och fått NKT att miljardinvestera i Karlskrona som nu ståtar med kabeltorn i skyn.

Innovation handlar ofta om att göra något smartare, billigare, enklare och därmed mer resurssnålt.

Eller varför inte Nibe i Markaryd som har sänkt elräkningar och släckt dyra oljepannor i en rasande fart och gjort småhusfolket till herrar i sina egna hus. Nibe säljer nu solceller som i kombination med värmepumparna ger ny innebörd av att egen härd är guld värd. 

Den nordiska vintern har därtill gjort svenskarna världsledande på att investera i treglasfönster, tilläggsisolera vinden och se om sina hus vilket har skapat en bygg- och ventilationsbransch som alltid jagar den senaste energibesparingen och som varje år skapar större frihet och mer oberoende för folk som äger sina hem.

Man kan gå igenom den ena svenska industribranschen efter den andra och överallt hittar man små och stora företag som direkt eller indirekt producerar vad man i dag kallar grön teknik och som förr mest hette ny teknik. Det vill säga tekniska lösningar som är bättre och mer effektiva och som lyfter utvecklingen, landet och reallönerna. 

Och om man tittar bakåt och framåt finns det inte en enda drivkraft som är större än att fortsätta just så. Innovation handlar ofta om att göra något smartare, billigare, enklare och därmed mer resurssnålt.

En trumpsk inställning till klimat och miljö skulle skada svensk ekonomi.

Allt detta borde ordföranden i näringsutskottet Tobias Andersson (SD) veta. Han är en av partiets yngre begåvningar med ett gott och brett rykte i näringslivet. Ändå påtalar han gång på gång att miljö inte är viktigt och inte bör prioriteras politiskt.

Om han med det menar att staten ska vara försiktig med att investera i gröna industrier har han helt rätt. Staten är en dokumenterat dålig riskkapitalist och industriägare eftersom statliga satsningar och statligt ägande nästan alltid handlar om något annat än marknadsutsikter.

Och om näringsutskottets ordförande menar att även miljöpolitikens överdrifter måste ta hänsyn till verkligheten så har han också rätt. Hela västvärlden är inne i en korrigerande fas vad gäller miljö- och klimatpolitiska mål.

Men näringsutskottets ordförande tycks mena något annat och något som mer liknar den amerikanska administrationens nuvarande inställning, nämligen att miljöpolitik i vid mening gör oss svagare och inte gynnar landets intressen och därför mer bör avvecklas än utvecklas. I en amerikansk kontext kan det möjligen ligga något i det. USA är i dag världens största oljeproducent och dess politiska ledning liknar alltmer det saudiska kungahuset. 

För att ta ansvar för landet och dess ekonomi i bredare bemärkelse måste SD utveckla sin politik.

Men Sverige och Europa är inte USA. Vi har andra intressen, bland annat att investera i andra energikällor än de fossila eftersom de gör oss starkare och mindre beroende av Ryssland, Mellanöstern och ett nyckfullt Washington.

Om det blir en regeringsbildning högerut även efter nästa val kommer SD att spela en viktig roll. För att ta ansvar för landet och dess ekonomi i bredare bemärkelse måste SD utveckla sin politik. 

Miljöpolitiken är alldeles för viktig för att lämnas åt vänsterkrafterna. En trumpsk inställning till klimat och miljö skulle skada svensk ekonomi.